I mitt förra inlägg gjorde jag en lista med flera skäl till varför jag har valt att tillsammans med eleverna genomföra enOVerkligresa.  Nu när vi är hemma från resan har vi utvärderat vårt arbete och för mig är det viktigt att förstå om syfte och ambition nått önskat resultat.  Jag genomförde en enkät som besvarades av 42 elever av 47 möjliga.

”När elevarbeten har fler mottagare än läraren ökar elevernas vilja att prestera bättre och göra bättre lösningar.”

 71,4 % av eleverna svarade att bloggen med fler möjliga läsare än endast läraren gjorde att de arbetade mer noga med uppgifterna än vad de vanligtvis gör. Bloggen har motiverat de flesta eleverna att öka sin prestation.

”Verklighetstrogna uppgifter ökar ofta motivationen hos elever.”

Eleverna fick skriva i fritext vad de tyckte om de verklighetstrogna uppdragen.  De flesta eleverna upplevde uppdragen som positiva. Här får ni läsa några citat:

”Jag tyckte det var roligt att beskriva olika saker, när jag samla mycket information och prata om det som att jag var där kändes det som att jag var på riktigt där.”

”Det var kul för det kändes som att man hade varit där när man fick med alla detaljer.”

”Jag tyckte att uppdragen var kanon. Det var roligt att skriva om olika saker, men det bästa var att det var så nära till verkligheten.”

”De var roliga för att man kan leta information på ett roligt sätt och det var ett annorlunda och mer spännande sätt att lära sig något om t.ex. olika religioner och länder.”

”När vi läser varandras inlägg, så får vi tips till hur vi kan skriva, arbeta och ta oss an uppgifterna. Vi lär av varandra.”

De olika grupperna arbetade i ett gemensamt dokument, i google dokument. Det gjorde de både när de arbetade med gemensamma uppgifter och när de arbetade med individuella uppgifter.  54,8% upplevde att de lärde sig mer genom att arbeta på det sättet! Jag vet inte om det är en hög siffra, men tillräckligt för att ibland fortsätta använda den här metoden, det vill säga att använda eleverna som lärresurser.

I det delade dokumentet hjälpte eleverna varandra till att förbättra texterna, och jag gav också synliga kommentarer i kommentarsfältet. 57 procent av eleverna läste även andra elevers kommentarer och upplevde att det hjälpte dem till att skriva sina egna inlägg. Det är positivt! Det innebär att jag nådde fler elever på ett effektivt sätt när jag gav en elev feedback i syfte att föra lärandet framåt. 16,7% svarade att de endast läste de egna kommentarerna.

”Jag som lärare lär av eleverna. Det kan handla om den digitala tekniken, men även när de använder sig av aktuell statistik kring människors levnadsvillkor och diskuterar dessa med mig – då blir jag uppdaterad kring utvecklingstakten i världen och ibland även förvånad.”

Vi har pratat mycket statistik och siffror. Tänk att det kan vara så roligt med matte! Procent, bilder, diagram…

Jag har diskuterat ”graden av demokrati” med eleverna och vi har tagit reda på vad som krävs för att ett land ska kunna kallas för en utvecklad demokrati. Hur står det till med rättssäkerheten och yttrandefriheten och de andra grundprinciperna för att en demokrati ska kunna fungera?

Och hur är utbildningsnivån i landet?  Varför spelar det roll om flickor inte studerar mer än de grundläggande åren i skolan? Diskussionerna med eleverna är värdefulla för mig, jag får möjlighet att diskutera utvecklingsfrågor med den unga generationen som ska ta över. Vi löser problemen tillsammans och diskuterar vad olika statistiska värden kan innebära. Högt och lågt på abstraktionsstegen!

Jag har förvånats över hur eleverna har fångats av och fördjupat sig i källor som www.globalis.se, www.varldskoll.se och www.livetslotteri.raddabarnen.se  De innehåller begrepp som inte är helt enkla att förstå, men det har sällan inneburit något hinder för eleverna att komma vidare.  De använder sig av strategier för att komma förbi svårigheterna.

Under arbetet med bedömningsuppgiften fick eleverna lov att använda sig av de fem källor som jag propagerat för under resans gång. Jag stod längst bak i klassrummet och kunde se hur de växlade mellan källorna och hur de på olika sätt kunde hitta lösningar på samma frågeställningar.

Alla elever upplevde det som positivt att använda sig av källor under bedömningsuppgiften. Jag kunde ju under lektionens gång se stora skillnader mellan de elever som varit väldigt aktiva under arbetsområdet, och som tränat på att använda källorna – jämfört med de elever som mer förlitat sig på kamrater och inte tränat lika mycket.

”Jag tyckte att det var bra för att då blir provet inte bara att komma ihåg saker och information”

”Det var kul men också svårt eftersom man behövde skriva väldigt ”utvecklande”.”

”Det var bra för då lärde man sig att använda andra källor som var särskilt bra till uppgiften.”

Eleverna upplevde att de lärde sig mycket samtidigt som de visade sina kunskaper och förmågor. Och det är bra, det är så det ska vara. Prov och bedömningar ska innehålla utmaningar och ge eleverna möjlighet att sätta ord på sina tankar. Ett tillfälle till att lära känna sig själv.

Några elever menade att bedömningsuppgiften var både lätt och svår på samma gång.  Lätt för att man inte behövde kunna så mycket fakta, svår för att kunskapskraven handlar om förmåga att använda fakta genom att analysera och resonera.

Om ni vill se hur bedömningsuppgiften utformades så klickar ni på bedömninguppgift.

Summa summarum: Jag är nöjd med elevernas insatser och många elever har utvecklat flera olika förmågor och nått högre kunskapskrav än de visat prov på tidigare.

Om jag genomför ett liknande projekt i framtiden ska jag ta till mig elevernas önskemål om att göra fler uppdrag, samt att fundera mer över hur grupperna ska sammansättas och stöttas upp.

För att fortsätta arbeta på det här sättet skulle jag önska större möjlighet till att placera elever i grupprum, eller att ha skärmar i klassrummet för att skärma av. Det skulle bidra till en bättre arbetsmiljö och ett bättre inlärningsklimat för mig och eleverna.

Vi avslutar nu våra uppdrag i Indien och det är nu dags för oss att åka vidare österut.  Åtta olika resegrupper har tillsammans besökt fyra olika städer i Indien där de har fått lösa olika uppdrag som de har publicerat på sina resebloggar.  Vad de har fått vara med om och uppleva redovisar de tydligt med sina inlägg på bloggen.

https://enoverkligresa.blogspot.se/

Eleverna är indelade i basgrupper där de löser vissa uppgifter tillsammans, men de får även individuella uppdrag som de arbetar med enskilt. De skriver allt material i ett gemensamt dokument, där de kan skriva tillsammans och ge varandra respons.

När det nu är take-off för att resa vidare till åtta olika länder i Sydostasien, så kommer arbetsgången följa samma mönster:

Lärarledda baslektioner kring:

• buddhismen
• mänskliga rättigheter
• demokrati och diktatur
• tips och trix av användandet av globalis.se, www.vardskoll.se, google earth mm.
• vad man ska tänka på när man ska publicera inläggen på internet

Dessa baslektioner varvas med olika uppdrag som löses i basgrupperna eller individuellt.

Varför har jag tagit mig an arbetet med enOVerkligresa?

Det finns flera skäl, här är några:

• Verklighetstrogna uppgifter ökar ofta motivationen hos elever.
• När elevarbeten har fler mottagare än läraren ökar elevernas vilja att prestera bättre och göra bättre lösningar.
• När vi läser varandras inlägg, så får vi tips till hur vi kan skriva, arbeta och ta oss an uppgifterna. Vi lär av varandra.
• Kamratrespons ökar lärandet och det uppstår diskussioner kring språkbruk och hur man skriver läsarvänliga texter.
• Jag som lärare lär av eleverna. Det kan handla om den digitala tekniken, men även när de använder sig av aktuell statistik kring människors levnadsvillkor och diskuterar dessa med mig – då blir jag uppdaterad kring utvecklingstakten i världen och ofta ärligt förvånad.
• Eleverna tränar förmågor som har med media- och informationskunnighet att göra.

På bloggens startsida skriver jag och Maria inlägg som har med arbetet på bloggen att göra. På OM-sidan finns information och syftesbeskrivningar om projektet. Där publicerar jag även uppgifter som förhoppningsvis andra lärare kan bli inspirerade av och använda.

Följ nu gärna med oss på https://enoverkligresa.blogspot.se/

Klockan var tre när det ringde på dörren den natten. Yrvaken och trött, efter att som student firat Valborg i dagarna tre, öppnade jag dörren.  Utanför stod Lars Björklund, präst vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, redo för att lämna bud om att min pappa hastigt hade dött några timmar tidigare. Min pappa var 47 år och dog ung och alldeles för tidigt. Men han hann göra avtryck. I dag är det 25 år sedan han dog och jag vill berätta för er hur han omsatte den gyllene regeln i praktiken.

Min pappa hette Svante och han hade länge varit föreståndare för ett vårdhem för utvecklingsstörda i Laholms kommun. När han började arbeta där i början på sjuttiotalet var det en stor institution där över hundra personer bodde. Det var en institution med stort I, där personerna delade rum och fick all mat lagad från ett centralkök, ungefär som på ett sjukhus. Tjugo år senare lades vårdhemmet ner, eftersom alla boende hade flyttats ut till gruppboenden, tillbaka till samhället. Det var ett resultat av en lång process som min pappa var med och ledde.

Min pappa arbetade för att de boende till exempel skulle få;

• känna dofter av matlagning (avdelningsköken byggdes om),
• få möjlighet att åka ut på fritidsaktiviteter (minibussar köptes och hyrdes in),
• åka på semester (fjällvandra, åka båt till Köpenhamn, stugvistelser)
• vara med och handla sina egna kläder
• besöka musikarrangemang och restauranger
• flytta ut från institution till mindre boenden

När människor ifrågasatte hans reformer och sade att han ju på sätt och vis arbetade bort sin egen arbetsplats, så var ett av hans argument följande:

”Öringelunds vårdhem ska bli så bra så att jag skulle kunna tänka mig att låta mina egna barn bo där, om det skulle behövas. Om jag hade haft ett utvecklingsstört barn skulle jag vilja att det barnet fick vara delaktig i samhället”.

Det är en av de kloka resonemang som jag bär vidare och som jag kan omsätta inte bara i min yrkesroll, utan även i andra sammanhang. Trots att min pappa är död sedan 25 år tillbaka, så tänker jag ofta på honom, hans drivkrafter och kloka tankegångar som han gärna diskuterade med oss.

Ett annat klokt återkommande resonemang för att stå stadigt som lärare, och som gör det lättare att fatta obekväma beslut, är de orden som Lars Björklund gav oss då vi tog vår lärarexamen vid Uppsala Universitet. Han var inbjuden som talare och gav oss rådet:

”Det viktigaste är inte att eleverna tycker om dig. Det viktigaste är att du tycker om dina elever”.

Ständigt aktuellt och tänkvärt, eller hur?

En timme efter att jag lämnat elever och skola för att gå på påsklov kapade en man en lastbil och körde denna i full fart längs Drottninggatan i Stockholm.  Fyra personer dog och många människor skadades.

När jag möter mina elever i morgon kan jag räkna med att de under över en veckas tid har bombaderats av bilder och information ifrån olika slags medier och att de har pratat om det här med varandra och med sina föräldrar. Alla kommer att ha hanterat det här och bearbetat det här på olika sätt. Jag som hade tänkt att vi skulle påbörja arbetet med hinduismen, kommer att lägga min planering lite åt sidan för att arbeta med den aktuella situationen.

Syftet med att diskutera detta med eleverna är att skapa handlingsberedskap inför framtiden. Och fokus ska hållas på det. ”Frosseri” kring vittnens berättelser och situationsbilder kan jag räkna med att de redan har fått sin beskärda dos av.

• Vad är terrorism och vilket syfte har terrorismen? Vilka följder på kort och lång sikt kan terrorism få?
• Hur hanterar de traditionella medierna situationen?
• Hur har våra myndigheter hanterat situationen?
• Hur har vi själva hanterat det här via sociala medier och i diskussioner med andra?

Så här kommer min planering och arbetsgång se ut för mina elever i årskurs 6:

1. Kortskrivning: (Ca 10 min)

Jag kommer att berätta mycket kort om hur jag tog emot nyheten om händelsen i Stockholm, vad jag tänkt, vilka känslor jag känt och hur jag har fått information om händelsen. Därefter kommer jag att låta eleverna enskilt skriva utifrån olika ledmeningar:

När jag fick veta att…

Jag blev förvånad över…

Jag skulle vilja veta mer om…

Jag reagerade mest över att…

2. Vad är ”terrorism”? (Genomgång ca 10 min)

(Begreppet terror, orsaker, syfte och följer på kort och lång sikt. Här i ett teoretiskt perspektiv och med historiska exempel)

3. Gruppdiskussion:

I grupper om fyra ska eleverna berätta om vad de upplevt utifrån de tidigare frågeställningarna. Eleverna uppmanas till att ”Alla ska komma till tals”. Eftersom eleverna har kortskrivit om frågorna, så är de alla uppvärmda och kan delta i diskussionen.  I slutet av diskussionen kommer eleverna att uppmanas att skriva ner några saker de skulle vilja veta mer om, som ska publiceras på en ”padlet”, den gemensamma digitala anslagstavlan.

4. Hur hanterade medierna situationen? Gemensam diskussion (ca 10 min)

Här kommer jag att göra en tankekarta tillsammans med eleverna på whiteboardtavlan med två pennor. En färg för ”traditionella medier” och en färg för ”sociala medier”.  Jag kommer även gå igenom begreppet ”media” som betyder ”mellan”.

Eftersom jag gör den här utifrån eleverna, så kommer det att växa fram en bild av vilka medier eleverna använder, vilken information de får och hur den tas emot.

5. Kortskrivning: (ca 10 min)

Det är dags för eleverna att individuellt reflektera över:

• Hur vet jag att den bild jag får av verkligheten är stämmer?
• Vad kan jag göra för att inte låta mig luras och påverkas?
• Vad ska jag tänka på när jag delar information på sociala medier?

6. Jag berättar och ger korta exempel på hur polisen, säkerhetspolisen, regeringen och statschef arbetade i den aktuella situationen och hur deras arbete syftar till att skydda medborgarna. (ca 5 minuter)

7. Gruppdiskussion utifrån den senaste kortskrivningen, men utifrån ett ”beredskap inför framtiden”-tänk. (ca 10 min)

• Om jag får en bild på en svårt skadad person via snapchat ska jag…
• För att undvika att bli rädd för terrordåd så ska jag…
• För att få så trovärdig information som möjligt väljer jag…
• Det spelar roll vad jag säger, skriver och delar därför att…

8. ”Knyta ihop säcken”:

Här sammanfattar vi muntligt eller med hjälp av ”padlet”, den digitala anslagstavlan.

Jag har ett mobildagis i mitt klassrum. Den är grön och av plast och i den brukar mobilerna få vila under lektionen. Ibland händer det att någon elev glömmer att hämta sin mobil efter lektionens slut, men då tar jag hand om den och lägger den för att låta den vila tryggt i min låsta låda. Det har till och med hänt att mitt mobildagis har övergått till ett mobilnattis.

I skolans trivselregler finns regeln som jag gillar skarpt:

”Mobiltelefonen följer inte med eleverna in på lektionstid.”

Det är en regel som har tillkommit efter elevers önskemål. Egentligen är tanken att eleverna ska ha mobiler inlåsta i sina skåp, men jag och ett par andra lärare tillämpar regeln så att man även kan få lägga mobilen i den gröna lådan när man går in i klassrummet. Detta för att inte spilla tid, då det händer att elever glömmer att lämna mobilen och måste göra sig ärenden till skåpen.

Jag möter upp eleverna i dörren när lektionen startar, och då finns lådan framme. Alltid. Mina elever vet att det är så jag vill ha det. De flesta lägger mobilen utan problem. Några elever brukar jag få ställa en undrande fråga till, eller en frågande blick innan mobilen plockas fram. Det börjar kännas som ett sätt att säga ”hej”.

Ambitionen är mobilfria lektioner på skolan, men det är upp till varje lärare att bestämma ifall mobilen får vara med på lektionen – då mobilen ibland kan fylla en funktion för undervisningen.

Vad tycker eleverna om den här regeln? Vill de verkligen att mobilen inte ska vara med i klassrummet – eller är det ett påhitt?  Jag gjorde en liten undersökning i en av mina sexor, där eleverna kunde svara anonymt på frågor i enkät:

65 % anser det vara mer bra än dåligt med mobilfria lektioner.

En elev bryter mot regeln och låter mobilen ligga gömd i fickan eller i datorväskan. De allra flesta låter mobilen ligga i skåpet eller  i den gröna lådan.

De allra flesta elever upplever att de lektionerna är mobilfria.

Vad är det bästa med att inte ha tillgång till mobilen under lektionstid? 43,5 % svarar ”att inte bli avbruten och störd” och 34% svarar ”att inte behöva vara orolig över att någon tar bilder eller filmar”

Det sista svaret är särskilt intressant för mig som lärare. Jag har ett uppdrag i att skapa en så trygg lärandemiljö som möjligt. Ingen elev ska behöva vara orolig för att bli filmad eller för att någon tar bilder under den obligatoriska undervisningen. Det är viktigt att få känna sig trygg, att våga uttrycka sig och få göra och lära av sina misstag.

Mitt mobildagis kommer att fortsätta hålla öppet.

Sverige är i dag ett land med en hög grad av demokrati. Men så har det inte alltid varit, och det finns heller inte skäl att ta demokratin för given – ty demokrati måste underhållas.

 ”Lära om”:

Sveriges utvecklades inte till ett demokratiskt land över en natt.  Folkskolestadgan 1842 var en viktig milstolpe som slog fast att alla svenska barn skulle gå i folkskola och lära sig den tidens grundläggande utbildning. Det bidrog i sin tur till att det svenska folket blev läskunniga och läste sin Bibel själva, men även att efterfrågan på tidningar och böcker steg. Läskunnigheten gav svenskarna möjlighet att skaffa sig kunskaper om världen. Med tiden kom man att diskutera samhällsfrågor, organisera sig för och övertyga om värdet av de demokratiska principerna.  I Sverige arbetade man under 1900-talet fram starka samhälleliga institutioner, samtidigt som den sociala tilliten var hög.

”Lära genom”:

Om demokratins låga ska fortsätta lysa starkt krävs en fungerande skola där elever från olika kulturer möts och där alla grupper tillskrivs samma status.  Ämneskunskaper och kommunikativa förmågor går hand i hand. Källkritiska förmågor ska tränas för att undvika att omvärldsuppfattningen vilar på ”alternativa fakta”.  Att vara en del av det snabba: de korta youtubeklippen, TV-serierna, bloggar och Instagram  – men samtidigt ha förmågor att följa en längre berättelse i en bok, se en spelfilm,  läsa ett längre reportage och sitta ner och utveckla resonemang i en längre diskussion.

”Lära för”:

Vår värld har många utmaningar i form av rasism, klimatförändringar, vattenbrist, en åldrande befolkning och en ny politisk världsordning. Men vår värld har även många möjligheter där nya tekniker, innovationer och kunskaper möter utmaningarna.  För att nå en hållbar utveckling på sikt behöver vi fortsätta att underhålla basen för vårt samhälle. Då krävs det en ordentlig satsning på en skola där alla elever får med sig ordentliga ämneskunskaper, kommunikativa och källkritiska förmågor – samt en skola där värdegrundsarbetet låter skolan vara den plantskola som vår demokrati vilar på och där den sociala tilliten utvecklas.

En ordentlig satsning kan liknas vid satsningar så som när man införde folkskolan 1842, fattade beslut om att bygga stambanorna eller när man valde att genomföra miljonprojektet. Demokrati behöver underhållas, renoveras och smörjas.