När jag gick på gymnasiet i Laholm i slutet på 1980-talet umgicks jag flitigt med Charlotte i samma klass. Vi blev snabbt tighta och lade ner tankar och tid på att planera och genomföra två interrailresor ut i Europa. Den första resan gjorde vi 1988 och den andra direkt efter vår helg med studentfirande 1989. Jag kan fortfarande minnas känslan, höra ljud och förnimma dofter av det ögonblick då vi en morgon i juni klev av tåget på Gare du Nord i Paris. Så stort och mäktigt – och tänk vad bra alla var på att prata franska! Nu började vårt äventyr och den första uppgiften var att söka upp ett riktigt billigt boende, eftersom vår dygnsbudget var 130 kr inklusive allt!

Efter gymnasiet flyttade vi åt olika håll, träffade våra blivande män och bildade familj – vi kom ifrån varandra och tappade kontakten, så som det ofta blir. För tre år sedan sökte Charlotte upp mig och tog kontakt med anledning av att vi båda skulle passera 50 under våren. Vi hittade snabbt tillbaka till varandra med samtal kring livet, döden, familj, arbete, politik – kryddat med samma sorts humor och fniss som för 35 år sedan.

Medan jag och min familj har flyttat mellan olika orter i södra Sverige, så har Charlotte och hennes familj stabilt bott i Bryssel de senaste 20 åren. När jag började planera den resa jag kom att genomföra i höstas – så blev det en självklarhet att resan skulle börja med ett par dagar i Bryssel och att Charlotte och jag sedan skulle åka tillsammans för en weekend i Paris – innan jag skulle luffa vidare på egen hand. Det var tänkt som en semesterresa fullt ut, men så dök det upp en möjlighet att omvandla dagarna i Bryssel till en studieresa.

Malmö stad hade precis lanserat ett Erasmus-projekt som gav möjlighet att ”skugga en lärare” i Europa. Jag tänkte att detta skulle jag kunna byta ut till att ”skugga en politiker eller en tjänsteman” och satsa allt på att utveckla mina kunskaper om Europeiska Unionen och hur beslutfattandet egentligen går till. Min kollega, Alexander Bergquist, hörde om mina planer och ville följa med, han blev beviljad detta – vilket jag blev glad över, då det är min erfarenhet att det oftast generar mer insikter och vidareprojekt om man är fler än en.

Vi skrev ihop en ansökan och formulerade syftet med studieresan: ”Fortbildning om EU för större förståelse och bättre undervisning, få förståelse för hur politiska aktörer arbetar för att motverka islamofobi och antisemitism.” Efter beviljande och klartecken, kryddat med lite tips och idéer från Charlotte och hennes man – postades några mail till politiker och tjänstemän i Bryssel.

I augusti hade vi ett gediget program som väntade oss:

20 september:  Resdag

21 september:  Besök på Parlamentarium, EU-parlamentets besökscentrum & möte med Charlotte Kastö på HOME (Migration and home affairs)

22 september:  Möte med Katharina von Schnurbein (European Commission  Coordinator on combatting Antisemitism)

Det som från början egentligen var tänkt att vara ett trevligt avstamp inför min tågluff i Italien hade nu skissats om till dagar där vi skulle få möjligheter att representera Malmö stads arbete i att motverka antisemitism, samt att få utforska vilka möjligheter till stöd EU har att erbjuda oss som arbetar i skolans värld, till lärare som vill vara en viktig länk och kraft i att motverka antisemitism och rasism.

Alexander och jag var eniga om att göra vårt bästa för att få ut så mycket som möjligt av vår tid i Bryssel och och vi var noga med våra förberedelser, inte minst inför mötet med Katharina von Schnurbein. Vi träffade bland andra Lena Jersenius, Henrik Bachner och Mirjam Katzin för att få hjälp med fakta kring hur Malmö stad, SKMA och andra aktörer samverkar och arbetar för att motarbeta antisemitism och rasism. Vi fick även lite insikt och förkunskaper kring Katharina von Schnurbeins roll och arbete.

Några månader tidigare hade Pedagogisk Inspiration spelat in en informationsfilm med det årets Hågkomstelever från Oxievångsskolan. Inför vår resa lät PI texta till engelska, så att vi kunde använda den i det brev vi skickade till Katharina von Schnurbein inför vårt möte.  Rubriken för brevet blev:

A brief overview how teachers in the city of Malmö work together to strengthen skills and improve teaching in the aim of combating antisemitism and other forms of racism.’

Brevet finns att läsa i sin helhet här:  Brev till Katharina von Schnurbein

Vi fick två mycket lärorika och insiktsfulla dagar i Bryssel.  Parlamentarium var mycket pedagogiskt upplagd och gav oss en tydlig bild av hur Europeiska Unionen är organiserad, hur politiker och tjänstemän arbetar. Med starka och väl valda bilder som illustrerade Europas mycket blodiga historia med krig, intressekonflikter, splittringar, yttre och inre hot blev det tydligt för oss att EU är en institution som behövs för att vi ska kunna arbeta fredsfrämjande och tillsammans med olika aktörer nå de Globala målen 2030.

Under besöket på EU Kommissionens HOME (Migration and home affairs) hos Charlotte Kastö, fick vi bland annat lära oss hur man organiserat sig för att förbereda sig, koordinera och hantera de situationer som kan uppstå vid olika migrationsströmmar till EU.

Mötet med Katharina von Schnurbein gav oss en hel del uppslag till hur vi skulle kunna arbeta vidare med olika framtidsprojekt med stöd av EU. Det finns en hel del resurser att tillgå, så väl finansiella som olika nätverk – men vi kommer att behöva läsa på för att veta i vilka trådar just vi ska dra i. Katharina delade vår uppfattning att skolan är en viktig arena för att motarbeta antisemitism och rasism, att lärare och annan personal behöver stärka sin kompetens och få stöd i sitt arbete.

Vi har med vår studieresa fått en bättre insikt i hur olika aktörer möts i Bryssel och Luxembourg för att på olika sätt påverka, samverka och arbeta med att nå olika mål. Vi erkänner att vår undervisning kring EU inte varit något att skryta med, men har en ambition att ändra på det. I juni 2024 är det åter val till Europaparlamentet, inför det valet kommer våra elever vara förberedda och ha en tydlig uppfattning kring hur de ska rösta i Skolvalet. Vi har redan börjat spåna lite kring om detta skulle vara ett av våra kommande projekt med våra kollegor vi numera samarbetar med på andra skolor i Malmö.

När studieresan till Bryssel led mot sitt slut for Alexander norrut, tillbaka till Malmö och Oxievångsskolan. Charlotte och jag satte oss på tåget i riktning mot Paris. Au revoir!