Att göra historien levande med subjektivt material

Den här gången handlar mitt inlägg om hur man kan göra historien levande genom att använda subjektivt material. Inlägget är en av inlämningsuppgifterna till kursen i Levande historia. För er som är intresserade av att arbeta med skönlitteratur i ämnet historia finns det tips och material länkade!

Frågeställningarna jag skulle lösa i denna uppgift löd:

  • Hur ser du själv på att använda subjektiv material som narrativen? Vilket kan syftet vara med detta? 
  • Om du använder ett subjektivt material, vad måste du tänka på? 
  • Har du tips på andra subjektiva material som fungerat bra i klassrummet? Varför fungerar det bra? 

Uppgift: Att använda subjektivt material.

Jag tycker att det är bra att ibland använda subjektivt material, då detta gör att historieämnet får ett större djup och ger en bättre förståelse för människan i historien och hur t ex en historisk händelse, innovation eller reform kan upplevas olika beroende på vems perspektiv man utgår ifrån. Det ger eleven möjligheter att fortsätta väva sina historiska kunskaper.  Det kan vara att lyssna på överlevare från förintelsen och att läsa skönlitteratur, att lyssna på ”Sommar i P1” eller se en film med historiskt perspektiv.  Om man utgår från berättelserna, så kan man arbeta med att lyfta fram olika alternativ till handling som människor har haft vid olika kritiska vägval.

De senare åren har jag haft ett behov av att revidera mitt sätt att undervisa och jag önskar att jag bättre kunde släppa in de kunskaper och erfarenheter som elever från andra länder bär med sig för at göra utflykter ifrån den eurocentriska historieuppfattningen en smula.

Det krävs ett särskilt ansvar av mig när jag använder mig av ett subjektivt material.  Det är viktigt att syftet är tydligt, att jag belyser ur vems perspektiv historien berättas, samt att det ges utrymme för en diskussion kring att det kan finnas andra perspektiv på historien.

När eleverna i årskurs åtta och nio läser historia som utspelar sig under de senaste två seklen, så brukar jag väva in ett projekt med skönlitteratur.  En skönlitterär bok är inte alltid en historisk källa, men den kan ha en berättelse som utspelas i ett historiskt sammanhang – som vilar på vetenskaplig grund.  Man kan ha en källkritisk diskussion kring skönlitterära böcker och diskutera hur författaren använder sig av historia och vad böckerna tillför när vi utvecklar vårt historiemedvetande.

Projekten med att arbeta med skönlitteratur i historieundervisningen har sett lite olika ut, men eleverna brukar få välja en bok från en lista som skolbibliotekarien har sammanställt. När de läser har de med sig frågeställningar att tänka på som de ska arbeta med som reflektionsuppgifter.  ”Examinationsuppgifterna” har också sett lite olika ut, de som jag har varit mest nöjd med är när jag låtit eleverna genomföra ett rollspel. Under rollspelet har de olika diskussionsuppgifter att lösa. De ska då spela en av karaktärerna i böckerna och diskutera samhällsfrågan utifrån sin karaktär. Rollspelen filmas eller spelas in som ljudfil och jag kan efteråt höra vilka kunskaper de har kring tiden och vilka förmågor de har kring t ex:

”… föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar, samt om Förintelsen och andra folkmord. Dessutom förklarar eleven hur människors villkor och värderingar kan påverkas av den tid de lever i. ” (Ur Skolverkets kursplan för historia 7-9)

Eleverna har varit positiva till att läsa skönlitteratur. När de läser böcker som behandlar samma tidsperiod, men läser olika böcker – så uppstår det diskussioner mellan eleverna spontant utanför klassrummet och vilket i klassrummet visar sig i förförståelse och frågor som höjer undervisningens kvalité.

Om jag ska vara självkritisk måste jag bekänna att jag har lagt för lite fokus på att prata om att skönlitteratur är en subjektiv berättelse och vad man behöver förhålla sig till när man läser skönlitteratur. En skönlitterär bok kan vara en historisk källa, men den kan också inte vara det.  I fortsättningen kommer jag att lägga större vikt vid att diskutera frågan hur författare och andra använder sig av historia när de skriver eller refererar till en skönlitterär bok.

Om ni är intresserade av att se mina uppgiftsbeskrivningar kring arbetet med att läsa skönlitteratur i historia, så finner ni exempel här:

Läsning av skönlitteratur från världskrigens tid: Uppgiftsbeskrivning

Litteraturuppgift andra världskriget Uppgiftsbeskrivning

Litteraturuppgift: 1800-talets tid och människor. Uppgiftsbeskrivning

Rollspel; Diskussionsuppgifter för 1800-talets människor Diskussionsämnen

Rollspel: Gruppuppgifter för världskrigens tid:     Diskussionsämnen(OBS! Bilderna som fanns i kuverten har jag inte digitalt. Hör av er om ni vill ha bilderna.)

Om ni vill ha tips till litteratur så bifogar jag de länkar som min förra kollega och skolbibliotekarie Johanna Ekström på Fäladsgården i Lund (@jo_bib) har sammanställt inför projekten:

Litteraturlista – världskrigens tid

Litteraturlista – 1800-talet årskurs 8

 

Please follow and like us:

”Historiebruk som manifesteras i livsmiljön”

”Historiebruk som manifesteras i livsmiljön” – så löd rubriken på förra veckans uppgift som jag fått av kursen som jag skrev om för en vecka sedan. Beskrivningen av uppgiften löd: 

  • Bidra med ett eget exempel på historiebruk som manifesteras i livsmiljön
  • Förklara historiebruket, koppla dina förklaringar till det teoretiska material som kursen innehåller. 
  • Berätta om eventuella konflikter som du känner till i uppkomsten av objektet.
  • Beskriv hur ditt exempel kan användas i undervisningen
  • Bifoga även en bild som tydliggör ditt exempel 

Det här blev mitt bidrag: 

Jag funderade i många timmar på ett exempel ifrån min närmiljö. Till slut landade det i ett monument som finns längs min löprunda. Det är Bror Marklunds ”Flyktingmonumentet”.  Skulpturen finns vid ”Barnviken” i Malmö. Det är en liten fiskehamn med fiskehoddor. Under hösten 1943 kom danska judiska flyktingar med båtar till hamnen och fick skydd i fiskehoddorna.  Bror Marklund vistades i hoddorna under krigsårens somrar och 1953 restes monumentet. Skulpturen består av två stenar som ska symbolisera broderskapet mellan Danmark och Sverige. (Från platsen kan man se över till Köpenhamn) Det sägs att Marklund inspirerats av flyktingar som, när de kom i land, lade två stenar på varandra.

 

Foto: Roger Månsson (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flyktingmonumentet_av_Bror_Marklund.jpg)

1945 kom de vita bussarna till Malmö, offentliga lokaler gjordes om till flyktingförläggningar och malmöborna fick engagera sig och kunde inte gå oberörda förbi migrationsströmmarna. Jag tänker att flyktingmonumentet när det restes fyllde en moralisk funktion, det kanske kunde påverka till att samla kraft och nyorientering hos de goda humana krafter som fanns i samhället för den nyorientering som då krävdes. Skulpturen har fortfarande en moralisk, men även en existentiell funktion, ett sätt att minnas berättelserna. Vi är många som promenerar förbi skulpturen, som läser på skylten och reflekterar kring det faktum att det just på den platsen anlände danska flyktingar under mörkrets skydd.

Jag känner inte till någon konflikt i uppkomsten av objektet, mer än att många tycker att den är ful och att skulpturen påminner om en fallos. Själv får det mig att fundera över om det finns något annat minnesmärke i närheten över flyktingar som kommit till Sverige.  Här handlar det specifikt om danska flyktingar och broderskapet mellan de två nordiska länderna.

I dag skulle jag kunna använda platsen och monumentet till att prata om dagens migrationsströmmar.  Jag skulle berätta om hur malmöborna mobiliserade sina krafter för att ta emot den flyktingvåg som kom under hösten 2015. Jag skulle berätta om den politiska debatt som rådde då och visa en bild på de skyltar som fanns klistrade på golvet på Malmö central för att flyktingarna skulle finna rätt väg till stöd:

Jag skulle försöka väcka tankar hos eleverna kring hur symboler påverkar oss människor på olika sätt, hur det kan få oss att tänka i olika banor, hur de kan få oss att kommunicera kring kontroversiella ämnen.

 

 

 

 

 

Please follow and like us:

Med elevens glasögon

I våras fick jag upp ögonen för att Forum för Levande historia skulle ha en fortbildningskurs i historiebruk och nationalism för lärare. Kursen skulle pågå mellan 25 september och 13 november och man borde räkna med att den skulle ta cirka tre timmar i anspråk varje vecka. Efter kursen skulle jag få ett intyg på att jag har deltagit.

Under årens lopp har jag deltagit i flera av Levande historias fortbildningsdagar. Eftersom jag i stort sett alltid varit nöjd med metod och innehåll, så blev jag så klart sugen på att anmäla mig:

  • Ämnet är hett: Historiebruk och nationalism. Kursen kommer att stärka mig som lärare och förändra min undervisning till att kunna arbeta bättre med kontroversiella frågor i klassrummet.
  • Kursen är kostnadsfri: Jag behöver inte fråga min arbetsgivare om lov, inga vikarier krävs.
  • Tre timmar borde rymmas inom min förtroendetid.
  • Kursen är webbaserad, praktiskt då inga resor krävs.

Och här är jag nu! Fullt aktiv med en intressant kurs som fördjupar och breddar min kompetens som lärare i historia. Men den ger mig inte bara större beredskap att undervisa i historia. Den sätter även på mig mina elevers glasögon.

Kursen påminner mig om hur det känns att ha en uppgift med deadline och när tiden inte räcker till. En del uppgifter kräver ett par timmar i lugn och ro, med tid för reflektion – inte en snutt här och en snutt där mellan alla andra uppgifter.

Kursen får mig att uppleva hur det är att lära genom rollspel, hur många olika tankar som föregår ett ställningstagande, och hur komplext samspelet mellan individ – grupp – och samhälle är.

Kursen får mig att uppleva hur det är att få feedback från andra kursdeltagare, eller att se andra kursdeltagare få feedback på sina arbeten men att det gapar tomt i det egna kommentarsfältet.

Kursen får mig att känna mig en smula osäker innan jag lämnar in mitt arbete. Har jag uppfattat instruktionen rätt? Har jag hållit mig till ramarna om innehåll och antalet tecken? Har jag verkligen kopplat rätt teorier till mitt exempel?

Kursen ger mig förståelse för elevers reaktioner när lärare tvingas till att göra ändringar i planeringar och kalendarier, ändringar som påverkar  elevernas möjligheter till att förbereda sig.

Jag är riktigt glad över att jag anmälde mig till kursen och att jag fortfarande håller takt med kursens tempo. Ibland med mina elevers glasögon, men oftast med mina egna.

 

Please follow and like us: