Om ett par dagar ska vi på nytt möta eleverna inför en ny termin.

För mig innebär detta att en brokig skara elever kommer att möta upp mig vid klassrummets dörr, de har olika förutsättningar, intressen, krav och målformuleringar. Men en sak har de gemensamt – de har alla förväntningar på att jag som lärare ska ha planerat en lektion med mening.

Jag förväntar mig att eleverna ska komma till min lektion i tid. Om en elev kommer sent och jag har påbörjat min genomgång får eleven vänta utanför tills jag anser att de kan släppas in i klassrummet –  utan att det stör de som är där i tid.  Här är jag tydlig och konsekvent.  Det vet eleverna. Det som gör att mina och skolans regler är legitima är att lektionen och dess uppstart måste vara så intressant att eleverna upplever att det är viktigt att komma i tid. De här förväntningarna är som ett kontrakt mellan mig och eleverna.

Det finns andra verktyg för att få eleverna att komma i tid, som att sen ankomst syns i Skola24 och att vårdnadshavarna får detta meddelat under dagen. Det är ett verktyg där vi tillsammans kan arbeta för att eleverna lär sig att det är viktigt att passa tiderna, utan denna förmåga blir det svårare att ta sig fram på arbetsmarknaden. Ett annat verktyg är att informera eleverna om att en viss procent frånvaro innebär en skyldighet att informera socialförvaltningen. Ett annat sätt att prata om ogiltig frånvaro är att berätta hur ogiltig frånvaro på gymnasiet kan innebära att studiebidraget uteblir.

Men det allra viktigaste måste vara att lektionen ska vara så innehållsrik, rolig eller meningsfull att eleverna inte vill vara utan den.  En självklarhet, men en självklarhet som ställer stora krav på lärare år 2019:

I det inkluderade klassrummet möter vi elever med olika förutsättningar och behov. Vi förväntas anpassa och skapa lektioner som pendlar mellan högt och lågt, strukturer och kreativitet. Innehållet ska göras synligt och det ska finnas möjlighet att lyssna till en text. Möjlighet till självständigt arbete och arbete i grupp. Återberätta på svenska och på engelska, använda tecken eller översättningsprogram. Variation. Lustfyllt och meningsfullt. Tydlig inledning och tydlig avslutning…

Jag hade kunnat fortsätta ovanstående stycke, men jag tror att ni förstår min poäng. Någon av er tänker att detta är självklarheter. Någon av er tänker att detta är omöjligheter. Jag tänker att det går. Med rätt förutsättningar. Och den grundläggande förutsättningen att lyckas få till en meningsfull undervisning i klassrummet är att läraren ges möjlighet till att planera och reflektera kring sin undervisning.

Vi som har arbetat i skolans värld en längre tid, vi vet att tiden för att se varje elev och att planera och följa upp lektionerna har blivit mindre. Eftersom vi är medvetna om det tydliga sambandet mellan lärande och planering – så skapas en negativ stress när den tid som inte är ”bunden” av konferenser, lektioner och rastvakter är bunden av en stor mängd övriga åtaganden.

Den tid som lärare har till att planera och utvärdera sin undervisning har fått allt större konkurrens av andra uppgifter som dokumentation av och uppföljning av incidenter och frånvaro, kontakter med vårdnadshavare, fortbildningar, diskmaskinstömning, fler spontana trygghetspromenader i korridorerna… På pappret kan allt verka vara lika viktigt, särskilt som uppgifter benämns som ”åtaganden” eller formuleras som att ”medarbetare förväntas”. Men någonstans måste någon göra en prioritering av i vilken ordning som olika åtaganden ska utföras. Vissa saker är bestämda. Till exempel har incidentrapporter och arbetet kring att motverka kränkande behandling hög prioritet. Betygsregistrering har en tydlig deadline. E-post ska besvaras inom 24 h.

(Att vi har hamnat här beror inte på att ”någon” (läs skolledare, politiker, förvaltningstjänsteman) är elak och har onda avsikter. Jag tror bestämt att alla i ”kedjan” gör så gott den kan med de förutsättningar och resurser som finns. Att vi har hamnat i en situation där tid för enskild planering och utvärdering av undervisning minskat vilar inte på någon enskilds axlar.  Det är en konsekvens av en längre tids besparingar och laborerande med skolans värld, samt en allt mer accelererande brist på utbildade lärare och ett stort behov av att skolan utvecklas i takt och tillsammans med övriga samhället.)

Den tiden som finns kvar förfogar den enskilde läraren över, och här måste den enskilde läraren göra sina val. Och för att mäkta med, så är för mig valet självklart:

Lektionerna först!

Planerade lektioner med mål och mening kommer i första hand. De är grunden till ett fungerande lärande. Visst vore det bra om eleverna fick återkoppling snabbt, så som innan då jag kunde återkoppla inom två veckor – men tyvärr. Visst vore det roligt om jag hade mäktat med att examinera fortbildningen inom den ”adekvata digitala kompetensen” redan i morgon. Men tyvärr. Planeringen av lektionerna måste komma först. Vis av min egen erfarenhet kan jag se att lektioner med mål och mening är en förutsättning för att jag ska kunna

• Se och möta varje elev
• Minimera sena ankomster och därmed störande inslag i min undervisning
• Flytta mitt fokus från lektionens innehåll till att slappna av och skapa relationer och ett gott inlärningsklimat.
• Förbättra elevernas lärande.

Att bestämma sig för att sätta undervisningen i det främsta rummet är för mig ett sätt att känna mig trygg och att hantera den negativa stress som så lätt infinner sig. Hur det ska göras möjligt är en färskvara, för skolan som institution är en levande organism som jag som lärare måste förhålla mig till.

Jag har tidigare skrivit om betydelsen av att diskutera kontroversiella frågor i klassrummet.  Klassrummet är en arena där det finns möjligheter för eleven att lära sig uttrycka sina åsikter, lyssna på andras – värdera, ompröva och ta ställning. Att utveckla demokratiska kunskaper och förmågor, helt enkelt.

Enkelt? Nej, det är inte alltid så enkelt. Klassrummet kanske inte alltid har det trygga inlärningsklimat som diskussioner kring kontroversiella frågor kräver. Då krävs det mer av oss vuxna för att få det att fungera. Och metoderna kan variera.

Syftet är att lyfta fram olika åsikter och att genom samtal låta eleverna möta sina tankar med andras. Om det ska fungera måste man som lärare se det här som något som kräver sin planering, eftertanke, tid och inse att det handlar om ett arbete på lång sikt. I det här blogginlägget kommer ni att få läsa om hur jag tänker och vad jag har prövat.

Tankar om de grundpelare som planeringen bör vila på och vad man bör undvika: 

• Vilka regler och rutiner ska finnas för samtalen?
• Hur ska samtalsgrupperna se ut?
• Vad ska diskuteras och varför?
• Vilka förmågor ska tränas?

Jag tänker även att man bör undvika ”debatter” i klassrummet. De kan vara roliga och intensiva för de som har förmåga att delta, men debatter är inte alltid särskilt gynnsamma när det gäller att utveckla förmågor kring att yttra, argumentera, lyssna, ompröva och eventuellt formulera nya ställningstaganden.

Undvik även att hänga ut en elev med extremistiska åsikter och placera eleven i ”skämsrummet”, det vill säga riskera inte att en elev med redan extrema åsikter målas in i ett hörn och få utstå skarp kritik  från andra elever som kanske till och med ”kastar skit”. I en sådan situation är det svårt att skilja på sak och person och risken är att eleven bara blir starkare i sina åsikter när samtalskompetenserna åsidosätts.

”Världshandel, kolonisering och rasism”

Under den senaste månaden har jag låtit mina klasser diskutera rasism på ett sätt som i stort sett har fungerat väldigt väl. Nu ska jag berätta om hur jag har gått till väga:

Vi har arbetat med ”Världshandel, kolonisering och rasism ”, där vi har berört rasismens historia. Vi har läst om hur den amerikanska urbefolkningen behandlades av européerna, samt läst om den transatlantiska slavhandeln, Sveriges delaktighet i slavhandel och Carl von Linnés indelning av människor i olika grupper.

Jag sammanställde fakta från Forum för Levande historia till en enkel presentation som jag gick igenom med eleverna.

I korthet handlande den om rasismens bakgrund, rasismen ur svenskt perspektiv, hur våra hjärnor är ”programmerade” för att dela in och sortera – samt hur olika stereotyper hamrar fast bilder i vårt undermedvetna.

Jag tänker att vi återkommer till att prata rasism när vi läser arbetsområden som berör olika grupper som drabbas av rasism (afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi och rasism mot samer), så denna gång lade jag fokus på afrofobin – även om det inte gick att undvika samtal om rasism som drabbar andra än med afrikanskt ursprung.

Undervisningens fokus låg därför på afrofobins ursprung, hur den märks i vår tid, svårigheter att arbeta mot den och varför det är viktigt att arbeta mot rasism.

Därefter var det dags för gruppdiskussioner kring frågeställningen: ”Hur märks rasismen i vår tid?” Det är en fråga som är ganska enkel att börja med – men det blir ändå en diskussion med ett stort samtalsvärde. I klassrummet möts nämligen olika erfarenheter:

Många elever kan se och ge exempel på rasism och kan vara med att synliggöra den.

Det finns elever i klassrummet som varken ser rasismen, eller vill se rasismen.

Det finns elever som dagligen får känna av rasismen, som lever sitt liv med rasismen.

Det finns elever som ser rasismen, men som behöver förstå den.

När eleverna möts kring denna fråga uppstår samtal som är väldigt intressanta och värdefulla. En del samtal gör ont, medan andra samtal är befriande.

Så här såg strukturen för samtalet ut denna gång:

• Jag lottade grupperna genom att dra ”glasspinnar” med elevernas namn.
• Därefter samlades de i grupper om fyra, med ett A3-ark enligt modell ”mötas på mitten”. Det är ett ark med fyra enskilda rutor och en gemensam på mitten.

• Jag uppmanade eleverna att tänka tyst och skriva egna exempel i sin ruta innan det var dags för samtal. (Oj, vad svårt det är att inte få prata med en gång – det finns ju så mycket att tala om!)
• Eleverna berättade för varandra om sina exempel och hur de hade tänkt. Jag gick runt och lyssnade lite här och lite där…
• Slutligen sammanfattade jag gruppdiskussionerna genom att låta elever slumpvis (drog namnen med hjälp av glasspinnarna) berätta om ett exempel som jag skrev in i den gemensamma presentationen som jag använt under genomgången.

I dag innehåller presentationen en sida från varje klass med några exempel. För de elever som inte ser rasismen, eller vill kännas vid den får härigenom se jämngamla kamraters erfarenheter. De elever som drabbas av rasism, får se att det är ett strukturellt samhällsproblem, som drabbar många – inte endast dem personligen.

Eleverna visar ett stort intresse och inga gruppsamtal är det andra likt. Vid något tillfälle har det varit svårt att vara ensam lärare, därför är det bra om man kan få hjälp av en kollega under diskussionstillfället – kunna vara fyra ögon och öron som stöttar upp diskussionerna i arbetet med att  skapa ett gott och tryggt samtalsklimat.

Som ett ytterligare led till att arbeta på lång sikt, har jag utarbetat bedömningsuppgifterna så att diskussionerna har ett värde, ett sammanhang  – där det finns en koppling mellan att träna på förmågor och att visa dem.

I slutet på september hade jag den stora förmånen att få besöka Bokmässan 2018 med en seminariebiljett i min hand. Redan i juni insåg jag att det i år skulle finnas seminarium som skulle kunna bli ett stöd för mig i min undervisning och bidra med energi till mitt engagemang.

De seminarier jag besökte berörde samma tema och kan sammanfattas med att

Demokratin befinner sig i fara och det är i civilsamhällets föreningsliv och skolans värld som arbetet för demokrati har sin styrka.

Under flera seminarier talade man om vikten av skolans demokratiuppdrag och vilken stor betydelse lärarkåren har för det demokratifrämjande arbetet.

Daniel Poohl från tidningen Expo menade att lärarna har lättare för att förstå hur det svenska samhället ser ut. Han poängterade detta med att säga att:

Det är lärarna som möter elever från olika miljöer och bakgrund, det är lärarna som får ta del av elevernas verklighet och får ta del av diskussioner i klassrummet.

Klassrummets betydelse för diskussion och möten lyftes flera gånger. I klassrummen sker diskussioner på ett annat sätt än bland äldre traditionella politiker. När vi lämnar internet får vi diskussioner fria från algoritmer och nättroll. När vi lämnar internet har vi möjlighet att zooma ut från slutna rum och möta varandras åsikter och värderingar. I klassrummet konsumerar vi värderingar och åsikter genom att träna på att lyssna, argumentera och ompröva våra värderingar och åsikter.

När vi använder sociala medier för diskussion visar det sig att vi har lättare för att producera än att konsumera. Vi stärker de värderingar vi redan har genom att följa de som har liknande värderingar. Algoritmer styr oss till att klicka på det vi redan visat intresse för. Detta främjar inte demokratin.

Under dagen på Bokmässan fick jag vid upprepade tillfällen höra av kultur-, medie- och samhällsprofiler hur betydelsefulla vi lärare är och hur viktigt vårt arbete är. Jag kan inte minnas att jag upplevt den bekräftelsen av värdet av mitt yrkes innebörd tidigare. Tvärtom har jag arbetat under decennier då man rationaliserat och slimmat skolans organisation, lärarnas kunskaper och intresse för sina ämnen har tagits för givna och fick under en tid stå tillbaka så till den grad att det för tio år sedan behövdes göra nya satsningar på något man kallade för ”kunskap i fokus”.

Men samtidigt som man på mässan talade om lärarnas betydelsefulla arbete för att arbeta mot rasism, för demokrati och för en likvärdig skola – så talade man om de svårigheter och bekymmer som finns i skolans vardag.

Bland minnesanteckningar från dagen hittar jag två citat som belyser det ovan nämnda:

”Klassrummet har en viktig roll för att stärka de demokratiska värderingarna. För tjugo år sedan var alla elever för demokrati. Så är det inte idag. Det ställer läraren i klassrummet inför nya utmaningar.”

”Tiden för att se varje elev, att planera sin undervisning har blivit mindre. Därmed minskar lärarnas förutsättningar att bli kreativ och arbeta långsiktigt med demokratifrågor. Demokrati handlar om att man möter varandra och det kräver tid för lärare så att man kan ge det utrymme.”

När jag kom tillbaka till skolans vardag var jag stärkt, peppad och hade nya verktyg att arbeta med i min undervisning. Men samtidigt har jag känt mig bakbunden av förutsättningarna kring att klara mitt uppdrag. I oktober har jag haft svårt att hålla näsan över ytan i ”bedömningsträsket”. Jag har jagat tidstjuvar för att finna möjlighet till att arbeta mer med planering och bedömning under min arbetsförlagda tid och många gånger tänkt: Hur länge ska jag orka?

Samtidigt, när jag lyfter blicken och faktiskt funderar över mitt uppdrag och det jag, mina kollegor och elever försöker arbeta för att uppnå – ja, då orkar jag ändå lite till.

”Stå stadigt när det blåser i klassrummet!” – så valde vi till slut att underrubricera den workshop jag och Emilia Nilsson genomförde på PML18. Stå stadigt när det blåser! Vad kan dölja sig bakom en sådan rubrik?

I våras blev vi tillfrågade om vi ville prata om vår undervisning på PML18. Inget specifikt, utan frågan som ställdes gav oss full frihet till skapa vårt eget program. Anledningen till att just vi blivit tillfrågade är att vi med hjälp av våra lärarbloggar öppnar våra stängda klassrumsdörrar på glänt och visar omvärlden vår undervisning och våra tankar kring den.

Emilia och jag arbetar på samma skola, men har aldrig fysiskt varit tillsammans i våra klassrum, inga klassrumsbesök á la kollegialt lärande. Många gånger har jag önskat att besöka henne, men tiden är knapp och arbetsuppgifterna allt för många. Det blir helt enkelt inte av. Ändå vet jag vad som sker i Emilias undervisning och vad hon har för tankar kring pedagogik, metodik och värdegrundsfrågor. Jag läser nämligen vad hon skriver på sin blogg. När vi då möts i personalrum och trapphus, så växlas ofta några snabba frågor som till exempel:  ”Hur gick det med..?” ”Jag håller fullständigt med dig om…” och ”Skulle vi inte kunna…?

När vi fick frågan om att berätta om vår undervisning, hade vi tidigt klart för oss att vi ville möta andra lärare för att diskutera och arbeta med det som vi tycker är mycket angeläget, men samtidigt väldigt svårt. Vi ville diskutera hur man kan ta sig an uppdraget att låta eleverna diskutera kontroversiella frågor i en skolmiljö där vi dagligen möts av olika former av utmaningar.

• Vad har vi för utmaningar i våra klassrum idag som ensamma lärare?
• Vilka metoder kan man använda för att få till en undervisning där eleverna kan ges möjligheter till att diskutera heta frågor och utveckla samarbetskompetenser – när vi samtidigt befinner oss i ett rum bland andra människor som möts med olika förutsättningar, erfarenheter, kunskaper och förmågor?

Vi förberedde vår workshop genom att bygga upp en site med rubriken: ”Stå stadigt när det blåser i klassrummet!”. På siten byggde vi upp strukturen för hur vi tänkte oss upplägget, samt det material vi skulle använda. Vi ville här visa vikten av ämnet, kopplat till läroplanen. Men även hur vi prövar oss fram i vår undervisning för att implementera rutiner för ett gott samtals- och samarbetsklimat. Därför lät vi våra deltagare arbeta sig igenom frågeställningarna, med de metoder vi använder och prövar i vår undervisning.

Hur gick det då med vår workshop i detta angelägna ämne? Å ena sidan så kom det få deltagare. Vi hade sju deltagare på förmiddagen och tre på eftermiddagen. Å andra sidan, så var deltagarna som kom där av fri vilja och hade ett stort intresse för frågeställningar och problematiken, där olika lärarröster  visade oss än mer hur svårt och komplext ämnet är.

”Att våga pröva och ompröva undervisningen med kontroversiella frågor” är något som vi både vill och behöver fortsätta att arbeta vidare med.

Strax efter att vallokalerna stängts runt om i landet, kommer resultatet av Skolval2018 att publiceras och göras offentligt. Vi har haft en veckas arbete med information och organisering inför Skolval2018, som genomfördes en förmiddag då 420 elever gick till vår vallokal för att rösta. Vi har ett resultat som kan vara intressant att analysera och diskutera – men i min reflektion så är det processen som varit av störst värde.

Vi har haft 15 elever som har arbetat extra med skolvalet. De har haft olika uppdrag som att informera klasser, göra affischer, arbeta fram körschema för de röstande klasserna, samt ställa i ordning vallokalen, ta emot och räkna röster. Eleverna har visat engagemang och intresse för uppgifterna och utan deras arbete hade det varit omöjligt att genomföra Skolval2018. De 15 eleverna har missat ordinarie undervisning, men har haft möjlighet till att utveckla och befästa det vi så fint kallar för ”entreprenöriella” förmågor.

Valurnan

Som ämneslärare har det varit roligt och energibringande att få arbeta fram och diskutera process och innehåll kring Skolvalet2018, tillsammans med andra engagerade ämneskollegor. Att få lov att arbeta för och vara en del av demokratin, är ju som kärnan kring varför vi valt att undervisa i samhällskunskap.

Processen med skolvalet har väckt intresse för politik hos många elever och nu gäller det att hålla detta intresse vid liv. När eleverna var i vallokalen, synliggjordes det stora värdet av att eleverna får möjlighet till att praktisera hur det går till en vallokal. Att på riktigt förstå hur det går till, vilka regler som gäller och hur ens röst ska förbli giltig – det skapar en trygghet och förberedelse inför den dagen då det är dags att lägga sin röst i valurnan nästa gång det är val till riksdag, landsting och kommuner.

Under veckorna som har varit, så har jag även förstått att vi har elever som förklarar för sina föräldrar vad partierna står för, hur det går till att rösta och att det är viktigt att de tar sig till vallokalen. Våra unga är intresserade av politik och demokratiska processer, det här intresset behöver vi hålla vid liv och uppmuntra.

I maj 2019 är det dags att gå till valurnorna igen. Valet till EU-parlamentet kan bli en rysare. Valdeltagandet brukar vara lägre än vid valet till Riksdagen, ändå är det så många frågor och utmaningar som är på den framtida politiska agendan.

Under veckan kommer jag att skicka frågan till ordföranden för skolans elevråd om hon vill ta upp till diskussion huruvida vi även ska arrangera och genomföra Skolval2019. 

Under kommande veckor följer vi och sätter oss in i  processen kring bildandet av Sveriges nya regering och Riksdagens öppnande.

”Sverige lyder under en diktator

som har all makt

Det lilla motstånd som fanns

Har brutalt slagits ner

De få som har vågat protestera

Har kastats i omprogrammeringsfängelse

(—)

Sverige hade demokrati

i drygt hundra år, men förlorade den.

Människorna blev lata

och tog demokratin för given.

Det är en svår tid för

medborgarna i Sverige –

men fortfarande finns det de

som kommer ihåg hur det var innan.

Som drömmer om någonting annat.”

Med dessa ord inleder UR sin serie Dröm om demokrati.

Året är 2040 och Sverige är en diktatur. Med hjälp av berättelser från de som minns och hemliga inspelningar från förr, så får vi veta hur Sveriges demokrati en gång fungerade…

Serien är tydlig och skickligt gjord. Den förklarar innebörden av begreppen demokrati och diktatur, samt förklarar hur Sverige styrs. Berättelsen visar oss att demokrati är något vi behöver vårda, vi kan inte ta demokratin för given.

Bland mina elever, som numera går i åttan, så finns det både de som tror att Sverige mycket väl kan vara en diktatur om tjugo år. Men det finns även de som tror att vi är fortfarande har demokrati. Oavsett antagande, så inser eleverna att demokratin inte klarar sig utan att vård och omsorg.

Valen till riksdag, kommuner och landsting ligger tidigt i år. Elever har en skolvecka mindre tid till att lära, diskutera, samt organisera och genomföra skolvalet. Men vi har en plan.

Tillsammans har vi som undervisar i samhällskunskap diskuterat och enats om en gemensam ram. Vi vill ge eleverna grunderna och förståelse för att politik inte är debatter med pajkastning, utan att  politik och demokrati är så mycket mer och vilar på fundament som åsikts-, yttrande- och tryckfrihet.

Vi kommer att ha fokus på att eleverna ska utveckla förståelse för hur partierna hänger ihop med en ideologisk bakgrund. De ska få utveckla förmåga att jämföra och analysera politiska budskap med hjälp av partiprogram, massmedier och valaffischer. Men framförallt ska de själva få möjlighet till att lära känna sig själva och sina egna åsikter. De ska ges möjlighet till att diskutera kontroversiella frågor, samt skriva resonerande texter i ämnet svenska.

Den 6 september får eleverna möjlighet att rösta i Skolval2018 . Skolvalet organiseras av 15 elever från årskurs 7-9 med stöd av lärare. ”Skolvalsgruppen” har haft sitt första planeringsmöte där olika arbetsuppdrag fördelades; ordna vallokal, göra schema för klasserna för valdagen och informera klasserna om hur Skolvalet ska gå till och så vidare.

Arbetsområdet ”Valet 2018” pågår för fullt och det råder ett stort engagemang hos såväl elever som oss lärare. Det är ett spännande arbete inför valet, och efter valet kommer vi att fokusera på regeringsbildning och hur Sverige styrs.

Om ni är intresserade av att följa pågående arbete i årskurs 8 kan ni ta del av siten Valet 2018. Här finns material på startsidan, samt LPP och lektionsinnehåll på klassernas sida.

Valet2018

På lördag är det ”World Ocean day” – en dag då en av de globala målen uppmärksammas lite extra:  Mål 14: Hav och marina resurser

I Malmö kommer det att arrangeras strandstädning under förmiddagen och det firas därefter med festligheter vid Marint kunskapscenter , SeaU.

Under våren har 30 elever från årskurs 7 på Oxievångsskolan haft förmånen att få delta i ett skolprogram med tre träffar på SeaU. (Den tredje träffen är i morgon).

Vid den första träffen var det introduktion till de globala målen och kring arbetet med att ”Rädda havet från plast”. Med sig till skolan fick vi ett uppdrag med att finna lösningar på frågorna kring:

Vart kommer plasten ifrån? Hur kan du hindra plasten från att hamna i naturen?

Våra elever hade under ett tidigare projekt arbetat antingen med uppdraget att ”Rädda Medelhavet från plast!”eller skrivit ett fiktivt brev till en ordförande i en idrottsförening för att övertyga om att föreningen inte skulle sälja duschcreme för att tjäna pengar till ett idrottsläger. Därför hade eleverna redan en del förkunskaper kring det här.

När Oxievångsskolan hade ”Öppet hus” hade vi möjlighet att samla de 30 eleverna (som går i olika klasser) för en kväll. De fick uppdrag att lösa där vi tillsammans skulle arbeta för att undersöka människors kunskaper kring plast i havet, attityd till att sortera och konsumera plast, samt påverka människor i riktning till att agera på rätt sätt så att plast inte hamnar i havet. När jag summerade kvällens arbete i korta anteckningar skrev jag;

7A: Gjorde flyers och delade ut. Finns i papper och digitalt. Det har dokumenterat med bild, ska maila mig bilderna. 

7B: Intervjuade, ställde fyra frågor. Sammanställde materialet i ett dokument som de har på datorn. De gjorde posters med QR-kod för att fortsätta undersökningen. På fredag ska de kolla resultaten och skriva ut i diagram.

7C: De har gjort en lista på fem produkter som byts ut mot andra material. Sedan har de gjort två affischer som finns i pappersform med en handskriven lapp för redovisning.

7D: Gick till Coop och tog bilder på saker som inte behöver vara förpackat i plast. Har materialet på Ipaden?

7G: Skapade en enkät i ett googleformulär, de har inte fått så många svar, länken måste skickas ut via sociala medier och mail.

Sedan var det dags för den andra träffen på SeaU. Då fick vi arbeta praktiskt. 30 minuter ägnades åt att samla skräp kring Ribersborgsstranden.

Tillsammans plockade eleverna 26 kg plast och annat skräp. Den andra tiden ägnades åt att håva och titta på livet under vattenytan.

I skolan har några elever arbetat vidare med att sammanfatta sina uppdrag i affischform. Dessa affischer ska redovisas på SeaU i morgon, då SeaU samlar ca 300 elever och lärare som deltagit i vårens skolprogram för olika aktiviteter och festligheter.

Det har varit mycket trevligt och enkelt att samarbeta med Marint kunskapscenter och det är min övertygelse att det är ett arbetssätt som kommer att leda till förändring i rätt riktning. Vi som har varit med har fått upp ögonen för vår överkonsumtion kring plast och vilka effekter det får för livet under ytan när resterna från grillkvällen blåser ner i Öresund.

Så, tack Marint kunskapscenter för gott samarbete.

SeaU again!

Under en pedagogisk lunch för ett par månader sedan frågade jag några elever vad de tyckte att jag skulle tänka på när jag skulle planera upp arbetsområdet kring Romarriket. En av tjejerna var snabb på att svara:

 ”Jag behöver träna på att prata inför klassen. Jag tycker att det är svårt och jobbigt, men jag behöver träna.”

Så klok, så rätt. Med inspiration av en kollegas tidigare blogginlägg om elevledda lektioner, så spånade jag vidare på detta. Jag ville ha ut något mer än att eleverna bara skulle ställa sig framme och redovisa inför klassen: lite mer elevaktivitet än vanligt, lite mer diskussion kring hur vi kan lära på olika sätt och en diskussion kring att visa respekt inför varandras arbete.

Jag introducerade eleverna i ämnet och förklarade LPP:n. Jag delade in klassen i olika grupper med olika ansvarsområden kring stoffet. För att göra det enkelt utgick jag från lärobokens olika avsnitt, en grupp ansvarade t ex för ”Romarrikets politik”.

På siten ”Romarriket” gjorde jag en textruta för de olika grupperna, med länkar till avsnittet i Gleerups Utkik historia, samt andra länkar som t ex lektionsfilmer och animationer. Jag uppmanade dem att börja där, men även att det var fritt att använda andra källor.

Min tanke var att en elevledd lektion skulle vara mer än att bara redovisa. Därför delade jag ett arbetsdokument med varje grupp där de skulle följa en arbetsgång, där de skulle börja med att diskutera vad en ”bra lektion” innebär. Jag var också tydlig med att alla i gruppen inte behöver göra allt och lika mycket. Någon kan prata, någon kan skriva, någon kan dela ut, någon kan sköta tekniken… Ställ er frågan:

Vilka olika kompetenser finns i gruppen?

Eleverna fick två timmar till att förbereda sin lektion, därefter förväntade jag mig att de skulle vara redo. De elever som kom igång och arbetade under lektionstid hann att få tips och feedback från mig i det delade dokumentet. En del grupper tog längre tid på sig att komma till skott, och då fick de klara sig utan feedback i dokumentet – men de fick när som helst använda mig som ”livlina” när de genomförde sin lektion.

När det var dags för eleverna att hålla sina lektioner listade vi tillsammans vad som var särskilt viktigt att tänka på nu när det var eleverna som skulle hålla lektionerna. Varje klass har en egen flik/sida på siten. Där skrev jag vad vi hade kommit överens om, och kunde vid behov plocka fram punkterna när det fanns behov av att påminnas om det gemensamma förhållningssättet.

Kommer nu ropen skalla: ”Flumpedagogik åt alla?”  Kan så hända, men:

I Läroplanen för grundskolan, kapitel 2.2 Elevernas ansvar och inflytande står det att:

Läraren ska
– utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan,
– svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad,
– svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer,
– tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen, och
– förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle.

Visst kan man ifrågasätta att jag överlämnar uppdraget åt eleverna att ”undervisa” och visst har jag funderat över vad vi har att vinna på att jag lättar på – inte släpper – kontrollen under ett par veckor. Men om förlusten är ett professionellt urval av stoff och mer strukturerat berättande, så är vinsterna större vad gäller elevernas förmåga att utveckla sitt eget lärande för sin egen del och tillsammans med andra.

Jag har sett 30 grupper genomföra sina lektioner. Och det har varit fantastiskt intressant att följa:

• Gruppen ska tillsammans lyckas få tekniken att fungera. Vilken knapp trycker man på? Är det glapp i sladden? Här gäller det för mig att låta dem tillsammans lösa uppgiften. Is i magen, låt det ta tid, låt de anlita någon annan i klassen om de inte reder ut det.
• Hur fördelar gruppen arbetsuppgifterna? Hur ”täcker de upp” för varandra, har de ”livlinor”? Vänta ut, låt det ta tid – hur löser de situationen?
• Speglar deras diskussion kring hur man lär sig bäst hur deras lektion ser ut?

De flesta grupper har haft en googlepresentaion som stöd för sin lektionsstruktur. Några har valt att visa någon lektionsfilm, några har använt sig av Gleerups digitala läromedel och låtit eleverna läsa och arbeta med uppgifter, några har arbetat med begrepp på tavlan och någon grupp lät klassen diskutera frågeställningar. En grupp valde att använda både livrem och hängslen:

Det som stack ut var en elev som med entusiasm berättade om de puniska krigen, samt en grupp som genomförde en tipspromenad kring ämnet slaveriet och romersk ingenjörskonst under idrottslektionen.  Ett stort tack till idrottslärarna som ställde upp med tid och hjälp med organisering!

Men en sak är säker. Det blir Kahoot om eleverna själva får välja!

Bokslukaråldern är ett gammalt begrepp, men medieslukaråldern? Det var när jag läste Statens Medieråd, publikationer, Unga och medier 2017 som jag möttes av ordet och det är mina elever, det vill säga elever i åldern 13 – 16 år, som slukar medier…

Under ett par månader har vi i samhällskunskap och svenska arbetat med aktuella och brännheta frågor som bland annat berör kränkningar, hot och övergrepp: psykiska som fysiska, på internet och IRL.

I samhällskunskap valde jag att kalla arbetsområdet för ”Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!” med fokus på det svenska rättssystemet och medier. Den LPP som jag presenterade för eleverna utformades på det här viset:

LPP i SH: Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!

Det har varit mycket lärorikt för mig att arbeta med arbetsområdet och det har väckt många tankar och känslor hos mig. Framför allt vad gäller att förstå hur mina elever som befinner sig i medieslukaråldern har det i sin vardag och hur de upplever och formar sin uppfattning av vår omvärld. Det står klart för mig att det kan finnas ett behov av ett ”medielärarlyft” här, samt revidering av de läromedel som finns.

För mig har det varit viktigt att få eleverna att förstå att yttrande- och tryckfrihet är ett fundament för en fungerande demokrati, men inget som vi får ta för givet. Det behöver vårdas med ansvar, och det krävs insikt i att rättigheter och skyldigheter går hand i hand. Kanske har jag sått ett frö och fått eleverna att fundera över de här frågorna, men faktum är att jag inte tror att jag har nått fram. Det är inte som jag är blygsam, utan en slutsats som jag kan dra efter att ha läst elevernas svar och reflektioner i det underlag jag fick från bedömningen. Frågor som berör internet, medier och påverkan måste väckas, lyftas och diskuteras om och om igen.

Vilka är då mina ”slutsatser” eller ”konstateranden” efter avslutat arbetsområde?

Elever använder sällan public service

Eftersom eleverna inte verkar titta på SVT eller lyssna på Sveriges Radio, så har de svårt att på riktigt förstå skillnaden mellan public service och medier som finansieras av reklam. De har i hela sitt liv tagit del av reklam och funderar inte över dess betydelse. De vet att reklam ska få dem att köpa. Men de tror själva att de har förmåga att stå över den påverkan.

Elever vet hur de tekniskt ska göra för att granska källor och begränsa reklamflöden

Eleverna har kunskap i hur de ska jämföra olika källor och vilka frågor de ska ställa sig för att vara källkritiska. Men när de själva slukar medier så är det inte så säkert att de använder den kunskapen. Många tjejer följer Bianca Ingrosso, vars ”yrke” är att vara influencer. Hon arbetar alltså med att påverka. Men frågar du den enskilde eleven, så funderar hon inte kring vilken påverkan hon utsätts för och hur det formar henne när hon följer Bianca.

Elever delar inte medieupplevelser med sina föräldrar.

Det är en handfull elever i varje klass som har en dagstidning av papper liggandes på köksbordet i sitt hem.  Det är få elever som tittar på TV tillsammans med sina föräldrar. Frågan jag ställer mig är: Vad händer med den gemensamma upplevelsen och diskussionen kring aktuella händelser, filmer, reklam och annat…? Vad händer när gemensamma diskussioner och förtydliganden uteblir och vi lämnas ensamma med information och berättelser som möter i oss i hastig takt, utan att stanna upp till eftertanke?

Flickor och pojkar möts av och använder sig av olika medier.

I samhället pratar vi numera om att arbeta normkritiskt. När eleverna pratar om sitt användande av medier är det mycket könsstereotypt användande som framgår.  Mina elevers kartläggning av sina medievanor stämmer väl överens med Statens medieråds publikation ”Unga och medier 2017”. Nu är den inte färsk, men den visar att de följer olika kanaler/användare/videobloggare. Killarna söker sig till att följa andra som spelar spel och tjejer söker sig till livsstils- och modebloggare.

Elever använder inte traditionella massmedier som förmedlar nyheter.

Eleverna ser inte på Aktuellt eller Rapport, de läser inte heller Sydsvenskan eller någon annan ”dagstidning”. Däremot finns det ett intresse av nyheter, men nyheterna når eleverna via delningar på sociala medier. Där följer även kommentarer som kan bidra till att förstärka elevernas nyfikenhet och intresse. Här finns det en ingång för oss i skolan att ta tillvara på intresset för aktuella händelser och lyfta upp dem till diskussion. Det finns mycket att vinna på att lyssna på de ”versioner” av aktuella händelser som eleverna har möts av och problematisera dessa, visa på hur olika medier och sändare väljer att vinkla och förmedla det som sker i vår tid.

Lika väl som att alla lärare ska vara ”lärare i svenska”, så krävs det nu att alla lärare i större utsträckning arbetar med frågor som rör medier och berör aktuella händelser när de arbetar med olika arbetsområden.

Eleverna vet vem de kan vända sig till om de eller någon annan blir utsatta för hot och kränkningar, men det innebär inte att de använder sig av den kunskapen. 

Teoretiskt känner de till att de kan vända sig till vänner, föräldrar eller personal i skolan om de råkar ut för näthat. De vet även att de kan anmäla användare till de som ansvarar för Instagram och Snapshat. De vet att de kan anmäla till polisen. Men allt detta gör inte eleverna i den utsträckning som vi vuxna skulle önska. I praktiken är de oroliga för saker som till exempel att de inte ska få använda internet eller ”att det ändå inte kommer att leda till någon konsekvens”. Dessutom upplever många skamkänslor när de utsätts för kränkningar på internet, kränkningen blir värre när den ligger ute så att kan se och läsa. Därför är det viktigt att elever får lära sig vilken betydelse det har när de väljer att trycka på gillaknappen eller inte, och att ha mod och civilkurage att säga ifrån. På nätet.

En avslutande reflektion…

I september är det val. Vi som undervisar i samhällskunskap behöver fundera ett varv till vad som är viktigt när vi planerar våra arbetsområden kring ”Valet 2018”. Nog för att de kan vara roligt och lärorikt med rollspel där eleverna får praktisera politiska debatter, men frågan är om vi inte befinner oss i ett skede där vi behöver träna och utveckla förmågor som ska hjälpa oss att kritiskt granska och ha en beredskap inför den påverkan och propaganda vi kommer att utsättas för i olika medier?

För den som är mer intresserad av arbetsområdet ”Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!” utifrån samhällskunskap finns material och lektionsupplägg på denna site:  Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!