Att motverka rasism i skolan är ett uppdrag som har förändrats över tid. Rasismen har haft olika definitioner och har visat sig både i samhället och i skolan på olika sätt. På 1990-talet mobiliserade vi krafterna mot de nynazistiska rörelser som då tog fart. Vi höll utkik efter symboler och vitmaktmusik och vi återerövrade den svenska flaggan. I dag pratar forskarna om att fokus ligger på att arbeta mot ”främlingsfienden inom oss”.
På kort tid har locket flugit av och diskussioner kring rasism och diskriminering förs överallt och hur som helst. Med fakta och med alternativa fakta, med känslor och med antaganden, med kunskap och förnuft.
I detta står en av skolans uppgifter: ”Att utmana rasism genom att utveckla kunskaper”. Det kan innefatta:
- Att lära sig av det förflutna
- Att lära sig av samtiden
- Att utveckla källkritiska kompetenser.
Vykort från 1919
Minns ni dolkstötslegenden? Den konspirationsteori som utvecklades efter första världskriget under den bräckliga Weimarrepubliken? Enligt dolkstötslegenden var det politikerna som genom sin dolkstöt tvingat den tyska militären till kapitulation. Adolf Hitler och hans parti kom att använda sig av denna legend i sin propaganda, vilket kom att öka på föraktet för politiker och tvivlet på demokratins förmåga.
I USA valdes Donald Trump till president efter löften om att göra upp med det politiska etablissemanget och att göra ”America great again”. I flera europeiska länder växer de nationalistiska partierna. Genom att spela på känslor väcker de ”främlingsfienden” inom väljarna. Det pekas på de etablerade politikerna som en styrande elit och att det är ”deras” fel. Är detta en dolkstötslegend av vår tid? Det verkar i varje fall som om en mot demokratin utmanade kraft har satts i rullning.
Vi har ännu inte utvecklat och aktiverat våra källkritiska kompetenser så att vi kan möta vår tids media. Vi har lärt om hur de tyska nazisterna utnyttjade propaganda för sina syften och vi är uppvuxna med massmedier där utbildade journalister har tolkat och förklarat vår värld: Men hur ser det ut idag?
Det verkar som om vi inte längre orkar läsa längre och nyanserade artiklar. Det ska vara snabba uppseendeväckande klipp som delas och gärna snabbt och av oss själva. Men vad får det för effekter om vi förlöjligar politiker på nätet för att vinna snabba likes? Att utveckla källkritiska kompetenser innebär även att bli medveten om sitt eget sätt att sprida information – så väl på nätet som i det fysiska rummet.
Minns ni den här från er lärobok i historia? Det är en brittisk propgagandaaffisch från 1915.
Vad gör du och jag idag år 2017 för att motverka rasism i vår tid?