På Oxievångsskolan pågår det just nu utvecklingssamtal för fullt. Det är bra att samtalen ligger i början av terminen. Eleverna har nyligen fått sina terminsbetyg och har hunnit reflektera över dem. För oss lärare är det skönt att det inte krockar med en hektisk period av bedömning. Men den största vinsten med att samtalen ligger tidigt är att det blir mer fokus på just utveckling, snarare än samtal om det som har varit.

Denna termin (vårterminen i årskurs 6) är det eleverna själva som leder sina samtal. De har alla fått i uppgift att göra en presentation inför sina samtal. Som stöd och instruktion till innehållet har de fått ett exempel att utgå ifrån. Det är ett medvetet tråkigt exempel som visar vad samtalet bör innehålla, ett skelett. Exemplet har kompletterats med uppmaningen att ”leka” med google-verktygen och skapa sin egen.

Exempel på presentation: Utvecklingssamtal

Eleven styr samtalet där de sitter mitt emot sina föräldrar och har kontrollen över datorn. Jag och föräldrarna kan följa elevens stolpar och text tydligt projicerat mot den vita tavlan.  Eleven har förberett och tänkt igenom vad de vill ta upp under de olika rubrikerna – och det blir utifrån det vi samtalar. Under tiden vi diskuterar antecknar jag för mig själv i ett block och när eleven är färdig, så är det dags för mig att ”knyta ihop” och sammanfatta i skolans IUP-mall utifrån följande frågor:

• Vilka är nu dina styrkor?
• Vad har du för mål inför terminen?
• Hur ska målen nås?

Om en månad är lärsamtalen genomförda.  Alla eleverna har då fått öva på att använda tekniken och att leda ett trepartssamtal.  De har även visat oss vuxna att de är kan reflektera över och ta ansvar för sitt eget lärande.

Mina elever har fast placering i klassrummet. Det bidrar till ordning och lugn, samt motverkar utanförskap bland eleverna.  Elever känner sig många gånger tryggare om de vet var de ska sätta sig när de går in till sin lektion. De har mycket nog att tänka på ändå.

En gång i månaden gör jag om placeringen. Det tar tio minuter, men är en viktig arbetsuppgift.  Jag har under flera års tid använt mig av samma ”system” eller ”tänk” och har kommit fram till att det fungerar bra.

Jag föredrar en grundplacering där eleverna sitter i rader, vända framåt med ansiktet mot mig, tavlan och det som ska visas vid genomgångar.  Eleverna kan då följa genomgångar och det som ska visas på ett bra sätt och det är lätt för mig att få ögonkontakt med eleverna.

Vid gruppdiskussioner delar jag snabbt in eleverna i grupper och placerar ut dem i klassrummet.  Om jag har en särskild pedagogisk tanke förbereder jag gruppindelningen, men ofta gör jag gruppen slumpvis genom att lotta namnen inför klassen. Det sker med papperslappar, räkna ”ett, två, tre, fyr – ett, två, tre…” eller med hjälp av ”Random names”.

Vid enskilt arbete, eller arbete parvis, så sitter eleverna enligt placeringslistan. Ingen elev får på egen hand byta plats. Om det finns skäl, så tillåter jag ibland att eleverna tillfälligt flyttar runt.  Utåt sett kan det verka onödigt strikt – men jag tycker att det är viktigt att motarbeta att elever upplever att de lämnas ensamma och hamnar utanför.

I korthet placerar jag eleverna efter följande grundtankar:

• Eleverna är resurser för varandra.
• Eleverna utvecklar olika förmågor genom att arbeta med olika elever.
• Eleverna lär känna varandra bättre om de får byta placeringar regelbundet.
• Om eleverna vet att placeringen gäller för en begränsad tid, så accepterar eleverna de tilldelade platserna. Fler åsikter kommer till tals och fler elever får möjlighet att ta ton – när grupperna inte är statiska.
• Om en elev har särskilt behov av en viss placering, så måste hänsyn tas till den när placeringslistan skrivs.

I dag är det trettondedag jul och jullovet är inne på den sista versen. Varför dagen är en allmän helgdag är det säkert inte många som känner till i vårt sekulariserade land.

Att vårt julfirande har sin grund i kristen tradition och till minne av Jesus födelse är säkert mer bekant. De allra flesta har på ett eller annat sätt tagit del av Julevangeliet (Luk 2:1-20): Kanske i skolan, kanske i under en gudstjänst under julhelgen eller på annat sätt uppläst av någon i hemmet, i radio eller TV.

Julevangeliet kan upplevas på olika sätt och ha olika betydelse för enskilda människor. Men något som är gemensamt är att vi tar del av en berättelse som är återberättad (och omskriven) under drygt två tusen år. Berättelsen har vandrat över tid och generationer vilket har skapat kontinuitet och ett sammanhang för människor.

Berättelser från religioner och andra livsåskådningar har påverkat människor och samhällen och gör det fortfarande. Med kunskaper kring berättelserna får vi större förståelse för människor och samhällen, och när vi besöker turistmål som religiösa helgedomar, gudstjänstlokaler eller studerar en tavla av Rembrandt – så kan vi lättare lägga ihop pusselbitar av kunskap och förståelse.

De elever som känner till centrala religiösa berättelser har lättare för att problematisera kring ämnet och se hur religionerna har format varandra, hur de hör samman och hur de skiljer sig åt.  I vårt sekulariserade samhälle och i en tid då många går från ett gemensamt sammanhang till att själv lyssna i lurar eller ta del av berättelser framför sin egen skärm, så är inledningstexten till kursplanen för religionsämnet i Lgr11 värd att ägna några tankar:

”Människor har i alla tider och alla samhällen försökt att förstå och förklara sina levnadsvillkor och de sociala sammanhang som de ingår i. Religioner och andra livsåskådningar är därför centrala inslag i den mänskliga kulturen. I dagens samhälle, som är präglat av mångfald, är kunskaper om religioner och andra livsåskådningar viktiga för att skapa ömsesidig förståelse mellan människor”.