När jag utformar mina arbetsområden har jag ett ”ramverk” som jag följer och som eleverna över tid känner igen sig i.

1. Genomgång av LPP:n och diskussion kring denna.
2. Baslektioner där vi arbetar med centrala begrepp och stoff som berör det centrala innehållet, samt övningar kring de förmågor jag valt att vi ska fokusera kring.
3. Tid för fördjupande och skapande uppgift.
4. Repetition och redovisning.
5. Summativ bedömning och utvärdering.

Det här inlägget kommer att handla om hur elevernas fördjupningsarbeten fick ett större värde genom att de publicerades på en digital anslagstavla.

När vi arbetade med ”Projekt Medelhavet” förra terminen utarbetade jag några olika uppdrag som eleverna kunde välja att arbeta med. Jag bad eleverna att välja uppdrag efter intresse. Det fanns möjlighet att samarbeta i grupp, eller att lösa uppdragen på egen hand. Jag berättade för dem att uppdragen skulle redovisas digitalt inför alla sjuor på skolan, under förutsättning att man lämnade in sitt arbete i tid. Deadline skulle hållas av två skäl: Min arbetsbelastning, samt elevernas medvetenhet om att ”tåget inte väntar”.  Eleverna fick även information om att ingen summativ bedömning av fördjupningarna skulle ges, däremot skulle elevarbetena komma att användas i den summativa bedömningen.

Om du vill veta mer om hur jag gick till väga är du välkommen att läsa vidare.

Jag började med att göra en site för uppdragen: https://sites.google.com/skola.malmo.se/uppdragmedelhavet2017/startsid

Eleverna fick välja mellan sju olika uppdrag. Varje uppdrag har instruktioner på siten i form av en Googlepresentation: 

• Medelhavet är full med plast!
• Var barn sover…
• Olympiska spelen
• Min historia!
• Mat från Medelhavet
• Turistguide vid Medelhavet
• Flykt över Medelhavet

Eleverna fick ungefär 5 h av lektionstid till att arbeta med uppdragen, vilket var tillräckligt med tid för att få arbetet att bli effektivt.

När tid för inlämning hade passerat, så hade jag fått in elevarbeten från de flesta eleverna. Dessa hängde jag upp på en ny site. Den här siten är dock inte öppen för hela världen, den är tänkt att vara begränsad till att läsas av eleverna i årskurs sju på Oxievångsskolan. Men den ser ut så här:

Eleverna redovisade digitalt i olika former…

Google presentationer. En grupp killar spelade in när de lagade ”mat runt Medelhavet” och länkade in i sin presentation.

Prezis.

Film med ”greenscreen”. Självklart fick ”Bloopers” utrymme!

Google dokument. Elever bjöd på sina egna erfarenheter.

Vad är poängen med att synliggöra och redovisa elevarbeten digitalt? 

Det är viktigt att elevernas fördjupningar får ett värde för andra, att det finns en mottagare. Då ökar elevernas benägenhet att prestera bättre och det finns en större mening med arbetet. När elevarbetena fanns upphängda på siten fick eleverna en lektion till att klicka sig runt och ta del av olika arbeten. Ganska kravlöst, men jag uppmanade dem att se till att orientera sig bland olika ämnen och reflektera kring olika sätt att hantera uppgifterna på. Jag uppmanade dem också att visa respekt för varandras arbeten och att vara ödmjuk kring att det finns brister, men att ta lärdom av hur man kan lösa uppgifter på olika sätt. Detta skötte de galant! De visade stor nyfikenhet kring arbetena. Jag skulle tro att det var särskilt intressant att se hur kompisar i andra klasser hade löst sina uppgifter.

Dags att summera…

Så blev det då dags för den summativa bedömningen då den fördjupande och skapande uppgiften fick än mer mening:

Under en lektion fick eleverna välja en skrivuppgift bland flera. De skulle skriva sin skrivuppgift med penna och papper, men fick lov att använda sig av elevarbetena och eventuella länkar i arbetena som stöd och underlag till sin skrivuppgift.

Här finns skrivuppgifterna som jag använde som underlag för min bedömning:

Bedömningsuppgifter: Uppdrag Medelhavet

Här finns några elevexempel på lösningar:

Elevexempel: Skrivuppgifter Uppdrag Medelhavet 

Och nu är det dags för mig att arkivera ”Projekt Medelhavet”, stänga och gå vidare mot nya äventyr.

Site till projekt ”Medelhavet”.

Sedan jag för tio år sedan fick upp ögonen för att begreppet ”göra skillnad” användes i tid och otid, så har jag blivit lite känslig för ord som ”trendar” den pedagogiska världen. När jag i förra veckan var i London och besökte Bett-mässan så fick jag en smärre allergisk reaktion mot vissa ord och förkortningar och några av dem finns i min rubrik. Utav de begrepp som just nu är trendiga, så är WHY det begrepp som är mest intressant för mig:

• Varför undervisning?
• Varför mobilförbud?
• Varför Virtual Reality?
• Varför är jag lärare? Och varför just här?
• Varför digitalisering?

Min rektor, Jenny Nyberg, valde i år att skicka tre lärare och en IKT-pedagog till Bettmässan och jag var en av dem som fick möjlighet att åka. Under tre dagar gavs jag och mina kollegor tid till att diskutera SKOLA utifrån olika perspektiv – både utifrån den inspiration som gavs på mässan, men även kring skolfrågor som är aktuella för oss själva, våra kollegor och elever just nu. Det var en ynnest att få tid till att både reflektera och diskutera skolfrågor förbehållslöst, utan att behöva bli avbruten av andra arbetsuppgifter eller krav på att kort presentera resultat från diskussion.

När jag åkte hem till Malmö efter tre dagar, så var en av tankarna som snurrade att jag hoppas att fyra andra kollegor står på tur nästa år.  Eller, det behöver inte vara just BETT. Det finns mängder av konferenser och forum som samlar människor från skolvärlden för att inspirera och stimulera till nätverkande. Och alla lärare behöver då och då få komma ifrån ordinarie arbetsuppgifter för att få möjlighet att lyfta blicken.

Vad tar jag då med mig från innehållet från Bett2018? Det har varit svårt att samla tankarna, men här är några:

I år ville man sälja in AR och VR. Jag prövade ett par VR-glasögon och besökte bland annat Västfronten med hjälp av den nya tekniken. Under flera föreläsningar så pratade man framförallt om att VR kan bidra till att göra undervisningen rolig och väcka nyfikenhet hos eleverna. Och det tror jag säkert. Men frågan är om VR verkligen skulle öka och förbättra undervisningen för mina elever. Så jag ställer mig WHY? Just nu skulle jag inte prioritera ett inköp av VR-glasögon i skolans budget. Men VR kommer att ha användningsområden i samhället, och inom några år så torde tekniken vara billigare. Och hade jag varit NO-lärare, så hade jag kanske haft en annan användning av tekniken. Jag jämför det då lite med NO-lärarnas mikroskåp.

Vår IKT-pedagog Aila Delleskog hade en dragning i Googlemontern där hon på ett väl förberett, genomtänkt och tydligt sätt berättade om skolans digitaliseringsplan och vårt arbete med Google Apps och Chromebooks.

I en annan del av Googlemontern fanns en välbesökt workshop där besökare fick möjlighet att bekanta sig med Google Apps och lära sig hantera delade dokument. När jag gick förbi den delen av montern, så tänkte jag på att alla elever på vår skola skulle kunna ha bistått besökarna med handfasta tips och tekniska manövrar. Den delen av digitaliseringen är implementerad. Det som väntar för oss lärare och elever är att förstå och lära oss att förhålla oss till en digitaliserad värld. Och den delen är svårare att implementera.

Under ett par seminarium diskuterades lärarrollen och lärandet i en digitaliserad miljö.  En brittisk forskare sade vid ett tillfälle: ”Skyll inte på lärarna. De står i frontlinjen” och jag som då just besökt Västfronten med VR-glasögon drog såklart genast paralleller och förstod vad hon menade:

Vi som är lärare står oftast ensamma mitt i klassrummet bland digitala elever och minst lika många enheter. Vi har en enorm utmaning att hantera. Vi behöver reflektera över effekten av vår undervisning, försöka förstå hur våra elever lär sig i sina miljöer och diskutera lärande med eleverna. Många elever kompletterar idag sitt lärande i skolan genom att använda sig av filmer på youtube. Stoff och fakta kan inhämtas på oändligt många sätt idag. Så som förmedlare av fakta och som tolkningsföreträdare får lärare i framtiden ställa sig jämte andra kanaler.

Men det innebär inte att lärarens roll förminskas eller att läraren är mindre viktig i dagens och framtidens skola – tvärtom! Lärarens roll blir att styra upp, organisera och problematisera undervisningen och lägga mer fokus på att utveckla elevernas förmågor att hantera och leva i en digital miljö, samt att lära eleven att äga sitt eget lärande.

För att underlätta för oss som befinner oss i frontlinjen, så vore det bra om vi lärare skulle ges möjlighet att få ”kollaborera” mera.  Med varandra. Hur ska vi gemensamt kunna lösa uppgiften på fronten? Det är vi som möter digitala elever i en digitaliserad omgivning och som ska hjälpa dem att orientera sig och utveckla kunskaper och förmågor i den här brytningstiden.

Vi är i stort sett ensamma vuxna i detta möte med eleverna. Företagen förser oss och eleverna med enheter och appar. Föräldrarna finns som regel inte i sina barns digitala miljöer. Det ligger på lärarna att tillsammans med eleverna utveckla de kompetenser som krävs.

Därför: Låt alla lärare få möjlighet att då och då inspireras, nätverka och möjlighet att omvärdera och utveckla sin undervisning. Liksom läraren inte längre är förmedlare av fakta, så kan inte en ”pedagogisk elit” paketera och överföra digitala kompetenser till oss lärare.

Det är min bestämda uppfattning att för bästa effekt behöver vi göra detta tillsammans. Som en rörelse. Med hjälp av nätverk. Genom att ”kollaborera”.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om bedömning under ”Stör ej – bedömning pågår”. (6:e april 2016). I det blogginlägget skrev jag bland annat:

”Läraryrket är ett intellektuellt yrke. För att kunna utöva yrket krävs ämneskunskaper, förmåga att tolka skolans kod och att vara förtrogen kring styrdokumenten, samt att omsätta dessa i praktiken.

En av mina viktigaste uppgifter är att bedöma elevernas kunskaper och förmågor, samt att summera dessa till ett betyg.  Jag måste tänka på bedömningen redan när jag planerar ett arbetsområde, eftersom arbetsområdet syftar till att träna de kunskaper och förmågor som ska bedömas. Jag måste ha klart för mig vilka kunskapsaspekter som ska bedömas, för i SO är det orimligt att beta av alla aspekter i kunskapstabellen. Jag måste även se till att mina bedömningsuppgifter utformas så eleverna ges möjlighet till att visa de kunskaper och förmågor som avsetts.”

I dag vill jag skriva av mig några reflektioner kring att arbeta med kunskapstabeller i digitala lärplattformar.

När Lgr 11 utformades var det viktigt för skolmyndigheterna att läroplanen skulle implementeras i den verkliga verksamheten. De nya betygen med en skala från F till A skulle vara en summering av visade kunskaper och förmågor i form av olika kunskapskrav.

För att hantera detta kom kunskapskraven att delas upp i en tabell, med ett rutsystem där innehållet i olika rutor ibland kallas för aspekter. När eleverna  visat sina kunskaper och förmågor för kunskapskraven E, C eller A  markeras  detta i kunskapstabellen. När elevernas kunskaper och förmågor i årskurs nio ska summeras till ett slutbetyg används kunskapstabellen som ett underlag.

https://www.youtube.com/watch?time_continue=52&v=pFihr5gKcMg

2011 arbetade jag på en skola i Hässleholm. Då hade vi ingen digital lärplattform, ingen digital kunskapstabell. Vi tryckte ut Skolverkets tabeller i papper och markerade i tabellen med en överstrykningspenna. Jag samlade mina elevers kunskapstabeller i en pärm. Kunskapstabellerna var ett arbetsdokument för mig i min bedömning och dokumentation för min efterträdare när jag avslutade min tjänst.

De senaste fem åren har jag arbetat med två digitala lärplattformar, Unikum och Infomentor. Båda lärplattformarna används bland annat till att dokumentera och kommunicera elevernas kunskapsutveckling. I stället för att jag markerar aspekter i en kunskapstabell med överstrykningspenna, så kan jag nu digitalt klicka olika färger i en kunskapstabell som görs synlig för elever och föräldrar. Fortfarande är kunskapstabellen ett arbetsdokument över tre år fram till slutbetygen i årskurs nio, då kunskapstabellen ska summeras.

Det är bra att tabellen är öppen och synlig, den syftar till att visa elevens kunskapsutveckling och även undervisningens inriktning och bedömning. Men det finns ett litet dilemma med den digitala kunskapstabellen: Det händer att elever, föräldrar och andra (än den bedömningsansvariga läraren) felaktigt läser av tabellen och summerar ihop de ifyllda rutorna till ett terminsbetyg.

En karta över en plats visar inte verkligheten. Några ifyllda aspekter i en kunskapstabell kan inte spegla en elevs visade kunskaper och förmågor fullt ut. Som lärare ska jag undervisa och arbeta för elevens lärandeutveckling och ökande måluppfyllese med hjälp av formativ bedömning, men jag ska även ansvara för att göra summativa bedömningar och i slutet av en termin sätta ett betyg. Då är ifyllda aspekter till hjälp. Men jag kan ha information om eleven, eller kunskaper om mitt ämne som gör att ifyllda aspekter inte rakt av kan summeras till ett betyg. Kunskapstabellen är inte heltäckande. Den är ett arbetsdokument. Låter det rörigt?

Som utbildad ämneslärare vet jag att:

• En del aspekter väger tyngre än andra, och har en större betydelse för ämnets syfte och innebörd.
• En del aspekter tränas och bedöms oftare än andra.
• En del kunskapskrav och förmågor i en aspekt naturligt faller på plats när eleven har utvecklat ett större sammanhang.

Med hjälp av formativ och summativ bedömning under terminen har jag som undervisande lärare:

• Specifika kunskaper om elevens utveckling vad gäller just mitt ämne. Jag kan t ex ha sett hur en elev under terminen funnit strategier till att hantera stoff, producera material, utveckla tankar  och göra sig redo för stora kliv – men inte lyckats lösa en viss del av de aspekter som av mig var tänkta att bedömas.
• Kunskaper om vilka aspekter som har bedömts och vilka möjligheter eleven har haft att visa sina kunskaper fullt ut. Jag vet hur mina uppgifter har varit utformade, och hur eller om de har fungerat som bedömningsunderlag
• Kännedom om vilka organisatoriska förutsättningar som funnits för att eleven ska kunna ges möjlighet att visa sina kunskaper och förmågor på ett sätt som eleven har rätt till.

För några år sedan pratade jag och mina dåvarande ämneskollegor om att kunskapstabellerna är ett bra arbetsdokument, men att man inte får stirra sig blind på rutorna utan måste andas och lyfta blicken.

I dag skulle jag önska att vi visade varandra lite mer förståelse för det komplexa i bedömning och betygsättning, att ämnen är olika både vad gäller centralt innehåll, kunskapskrav och hur eleverna ska kunna ges möjlighet att visa sina kunskaper och förmågor.  En förståelse för att kunskapstabeller i digitala lärplattformar är ett försök till att synliggöra och kommunicera, men att de inte på något sätt har nått sitt perfekta ideal som digitalt verktyg.

För närvarande är det stort fokus på den formativa bedömningen, men det finns ett stort behov av att få utveckla det kollegiala lärandet vad gäller den summativa bedömningen och betygsättningen i våra specifika ämnen med hjälp av diskussioner. Vi behöver diskutera vilka buggar, svårigheter och dilemman som finns med att hantera klickandet i de digitala lärplattformarna. Vi behöver diskutera hur vi i vårt ämne kan använda lärplattformen som digitalt verktyg och om det finns ”rätt sätt” och ”fel sätt” att klicka.

När vi synliggör vårt arbete – bedömning av färskvaror – då behöver vi vara trygga i och kunna svara  upp på de frågor som vi får kring vårt uppdrag.

Det är mycket vi lärare ”ska”. Ja, det står faktiskt så i läroplanen. I det här blogginlägget kommer jag att ge exempel på hur jag i praktiken omsätter några av dessa ”skan”.

I kapitel 2.2 Kunskaper i Lgr11 finns det skrivet:

Läraren ska:

• ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande,
• stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan,
• ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel,
• stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter,
• samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen, och organisera och genomföra arbetet så att eleven:
• utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
• upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
• får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
• successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
• får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
• får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

”Min stadsstat”

I årskurs sju låter jag eleverna skapa sin egen grekiska stadsstat. Det är en uppgift som omfattar flera skolämnen och som bland annat syftar till att eleverna ska upptäcka nyanser i språket och använda nya begrepp.

Nu ska jag berätta hur jag och min lärarkandidat Alexander tillsammans med eleverna genomförde processen:

Alexander börjar med att berätta om ”sin stadsstat” och ritar den samtidigt på whiteboarden. Han berättar om de geografiska förutsättningarna och geografiord betonas: Vik, sund, udde, halvö, bukt… Här får eleverna upp ögonen för landskapets olika former. Vad är en ö? Vad är det för skillnad på bäck, å och flod? Han berättar även om hur det gick till när stadsstaten befolkades och hur invånarna lever sina liv, hur de organiserar sitt arbete och hur de fattar beslut.

Efter det är det dags för eleverna att skapa och rita sin egen stadsstat och skriva ut de olika geografiska begreppen. De som har det lite svårare kan härma Alexanders stadsstat, eftersom den finns kvar på whiteboarden som mall, medan andra skapar unika stadsstater med varierade former. Denna uppgift uppskattas av de allra flesta och det samtalas om halvöar, skärgårdar och vikar.

Tre lektioner inleds med kortare genomgångar där olika saker behandlas utifrån antikens historia och vår tid, till exempel:

• Olika styrelseskick. Vad innebär demokrati? Diktatur? Hur kan man organisera för att fatta beslut?
• Vilka skillnader mellan kvinnor och män finns? Olika klasser?
• Vilka olika yrkesgrupper finns och varför? Vilka kunskaper krävs för att stadsstaten ska kunna utvecklas och fungera? (Det finns inget yrke som heter ”byggare”. Vad kallas yrket för den som håller i hammaren? I penseln?)

Efter varje genomgång skriver eleverna vidare och berättar om sin egen stadsstat. De använder sina egna unika kartor som hjälp, och utvecklar texten efter hand som de får mer kunskaper kring de grekiska stadsstaterna. De skriver sitt arbete i delade googledokument som är delat via google classroom.

Under tiden de skriver ger vi feedback till eleverna, såväl muntligt som skriftligt.

I slutet av arbetsprocessen ger eleverna varandra kamratrespons: I grupper om fyra elever i läser de och diskutera varandras texter, ger exempel på sådant som var särskilt bra och ger förslag till förbättringar.

Begreppstavlan

Det finns en liten whiteboardtavla i klassrummet. Utan något större syfte skrev jag upp några ord på tavlan. Sedan frågade jag några elever om de kunde skriva något av orden på sina modersmål. När ett par ord var samlade, så väckte det lite nyfikenhet och tavlan fylldes på lite då och då. Orden genererade samtal om olika språk och ahaupplevelser kring kunskaper eleverna har och som vanligtvis inte syns i den ordinarie undervisningen.

Är det så himla viktigt att kunna hantera ord som vik, udde och sund att man måste fördjupa sig i detta? Ja, det är min bestämda uppfattning. När eleverna kan dessa ord och förstår vad de innebär – då ser de även på kartan på ett annat sätt. I stället för att memorera namn på platser, så följer de kustlinjer och finner former vilket jag tror ger dem en bättre helhetsuppfattning och förmåga att upptäcka kartan på egen hand.

Den här gången handlar mitt inlägg om hur man kan göra historien levande genom att använda subjektivt material. Inlägget är en av inlämningsuppgifterna till kursen i Levande historia. För er som är intresserade av att arbeta med skönlitteratur i ämnet historia finns det tips och material länkade!

Frågeställningarna jag skulle lösa i denna uppgift löd:

• Hur ser du själv på att använda subjektiv material som narrativen? Vilket kan syftet vara med detta? 
• Om du använder ett subjektivt material, vad måste du tänka på? 
• Har du tips på andra subjektiva material som fungerat bra i klassrummet? Varför fungerar det bra? 

Uppgift: Att använda subjektivt material.

Jag tycker att det är bra att ibland använda subjektivt material, då detta gör att historieämnet får ett större djup och ger en bättre förståelse för människan i historien och hur t ex en historisk händelse, innovation eller reform kan upplevas olika beroende på vems perspektiv man utgår ifrån. Det ger eleven möjligheter att fortsätta väva sina historiska kunskaper.  Det kan vara att lyssna på överlevare från förintelsen och att läsa skönlitteratur, att lyssna på ”Sommar i P1” eller se en film med historiskt perspektiv.  Om man utgår från berättelserna, så kan man arbeta med att lyfta fram olika alternativ till handling som människor har haft vid olika kritiska vägval.

De senare åren har jag haft ett behov av att revidera mitt sätt att undervisa och jag önskar att jag bättre kunde släppa in de kunskaper och erfarenheter som elever från andra länder bär med sig för at göra utflykter ifrån den eurocentriska historieuppfattningen en smula.

Det krävs ett särskilt ansvar av mig när jag använder mig av ett subjektivt material.  Det är viktigt att syftet är tydligt, att jag belyser ur vems perspektiv historien berättas, samt att det ges utrymme för en diskussion kring att det kan finnas andra perspektiv på historien.

När eleverna i årskurs åtta och nio läser historia som utspelar sig under de senaste två seklen, så brukar jag väva in ett projekt med skönlitteratur.  En skönlitterär bok är inte alltid en historisk källa, men den kan ha en berättelse som utspelas i ett historiskt sammanhang – som vilar på vetenskaplig grund.  Man kan ha en källkritisk diskussion kring skönlitterära böcker och diskutera hur författaren använder sig av historia och vad böckerna tillför när vi utvecklar vårt historiemedvetande.

Projekten med att arbeta med skönlitteratur i historieundervisningen har sett lite olika ut, men eleverna brukar få välja en bok från en lista som skolbibliotekarien har sammanställt. När de läser har de med sig frågeställningar att tänka på som de ska arbeta med som reflektionsuppgifter.  ”Examinationsuppgifterna” har också sett lite olika ut, de som jag har varit mest nöjd med är när jag låtit eleverna genomföra ett rollspel. Under rollspelet har de olika diskussionsuppgifter att lösa. De ska då spela en av karaktärerna i böckerna och diskutera samhällsfrågan utifrån sin karaktär. Rollspelen filmas eller spelas in som ljudfil och jag kan efteråt höra vilka kunskaper de har kring tiden och vilka förmågor de har kring t ex:

”… föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar och människors levnadsvillkor och handlingar, samt om Förintelsen och andra folkmord. Dessutom förklarar eleven hur människors villkor och värderingar kan påverkas av den tid de lever i. ” (Ur Skolverkets kursplan för historia 7-9)

Eleverna har varit positiva till att läsa skönlitteratur. När de läser böcker som behandlar samma tidsperiod, men läser olika böcker – så uppstår det diskussioner mellan eleverna spontant utanför klassrummet och vilket i klassrummet visar sig i förförståelse och frågor som höjer undervisningens kvalité.

Om jag ska vara självkritisk måste jag bekänna att jag har lagt för lite fokus på att prata om att skönlitteratur är en subjektiv berättelse och vad man behöver förhålla sig till när man läser skönlitteratur. En skönlitterär bok kan vara en historisk källa, men den kan också inte vara det.  I fortsättningen kommer jag att lägga större vikt vid att diskutera frågan hur författare och andra använder sig av historia när de skriver eller refererar till en skönlitterär bok.

Om ni är intresserade av att se mina uppgiftsbeskrivningar kring arbetet med att läsa skönlitteratur i historia, så finner ni exempel här:

Läsning av skönlitteratur från världskrigens tid: Uppgiftsbeskrivning

Litteraturuppgift andra världskriget Uppgiftsbeskrivning

Litteraturuppgift: 1800-talets tid och människor. Uppgiftsbeskrivning

Rollspel; Diskussionsuppgifter för 1800-talets människor Diskussionsämnen

Rollspel: Gruppuppgifter för världskrigens tid:     Diskussionsämnen(OBS! Bilderna som fanns i kuverten har jag inte digitalt. Hör av er om ni vill ha bilderna.)

Om ni vill ha tips till litteratur så bifogar jag de länkar som min förra kollega och skolbibliotekarie Johanna Ekström på Fäladsgården i Lund (@jo_bib) har sammanställt inför projekten:

Litteraturlista – världskrigens tid

Litteraturlista – 1800-talet årskurs 8

”Historiebruk som manifesteras i livsmiljön” – så löd rubriken på förra veckans uppgift som jag fått av kursen som jag skrev om för en vecka sedan. Beskrivningen av uppgiften löd: 

• Bidra med ett eget exempel på historiebruk som manifesteras i livsmiljön
• Förklara historiebruket, koppla dina förklaringar till det teoretiska material som kursen innehåller. 
• Berätta om eventuella konflikter som du känner till i uppkomsten av objektet.
• Beskriv hur ditt exempel kan användas i undervisningen
• Bifoga även en bild som tydliggör ditt exempel 

Det här blev mitt bidrag: 

Jag funderade i många timmar på ett exempel ifrån min närmiljö. Till slut landade det i ett monument som finns längs min löprunda. Det är Bror Marklunds ”Flyktingmonumentet”.  Skulpturen finns vid ”Barnviken” i Malmö. Det är en liten fiskehamn med fiskehoddor. Under hösten 1943 kom danska judiska flyktingar med båtar till hamnen och fick skydd i fiskehoddorna.  Bror Marklund vistades i hoddorna under krigsårens somrar och 1953 restes monumentet. Skulpturen består av två stenar som ska symbolisera broderskapet mellan Danmark och Sverige. (Från platsen kan man se över till Köpenhamn) Det sägs att Marklund inspirerats av flyktingar som, när de kom i land, lade två stenar på varandra.

Foto: Roger Månsson (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flyktingmonumentet_av_Bror_Marklund.jpg)

1945 kom de vita bussarna till Malmö, offentliga lokaler gjordes om till flyktingförläggningar och malmöborna fick engagera sig och kunde inte gå oberörda förbi migrationsströmmarna. Jag tänker att flyktingmonumentet när det restes fyllde en moralisk funktion, det kanske kunde påverka till att samla kraft och nyorientering hos de goda humana krafter som fanns i samhället för den nyorientering som då krävdes. Skulpturen har fortfarande en moralisk, men även en existentiell funktion, ett sätt att minnas berättelserna. Vi är många som promenerar förbi skulpturen, som läser på skylten och reflekterar kring det faktum att det just på den platsen anlände danska flyktingar under mörkrets skydd.

Jag känner inte till någon konflikt i uppkomsten av objektet, mer än att många tycker att den är ful och att skulpturen påminner om en fallos. Själv får det mig att fundera över om det finns något annat minnesmärke i närheten över flyktingar som kommit till Sverige.  Här handlar det specifikt om danska flyktingar och broderskapet mellan de två nordiska länderna.

I dag skulle jag kunna använda platsen och monumentet till att prata om dagens migrationsströmmar.  Jag skulle berätta om hur malmöborna mobiliserade sina krafter för att ta emot den flyktingvåg som kom under hösten 2015. Jag skulle berätta om den politiska debatt som rådde då och visa en bild på de skyltar som fanns klistrade på golvet på Malmö central för att flyktingarna skulle finna rätt väg till stöd:

Jag skulle försöka väcka tankar hos eleverna kring hur symboler påverkar oss människor på olika sätt, hur det kan få oss att tänka i olika banor, hur de kan få oss att kommunicera kring kontroversiella ämnen.

Medelhavet2017 är namnet på den googlesite jag gjort åt mig själv och mina elever. Äntligen är den på plats och introducerad bland eleverna. Siten finns som ett sätt att kommunicera med mina elever och är ett sätt för mig själv att få ordning på planeringar, lektionsplaneringar och material.

Jag har lärt mig att hantera enklare kommandon för att bygga en googlesite. Och det är de kunskaper jag har. Enklare kunskaper om enklare kommandon. Vad gäller färger och layout, så finns det mycket mer att önska. Men jag har hittat en struktur som är enkel och som fungerar för eleverna. Och jag håller mig till den för att eleverna ska känna igen sig.

På sitens första sida lägger jag material, länkar, planeringar, uppgifter och annat som har använts i undervisningen, eller som extra resurser som eleverna kan använda sig av.

Klicka på https://sites.google.com/a/skola.malmo.se/medelhavet2017/ för att ta en närmare titt.

Just nu finns det en LPP, en ”Vad ska du kunna?”-presentation och hänvisningar till länkar som kan vara användbara när eleverna förbereder sig inför bedömningen nästa vecka. Efter hand som arbetsområdet växer, så kommer även sitens innehåll växa fram.

Längst upp på sitens framsida ser ni klassbeteckningarna för alla mina klasser. Där kan eleverna klicka för att se lektionsplaneringarna, vad som planerats för lektionen. Och jag kan klicka för att hålla koll på vad jag gjort med respektive klass.

Om en elev är sjuk, så kan eleven arbeta hemifrån, eller se vad som missats. Det gör det lättare för eleverna att hänga med under kommande lektion. Intresserade föräldrar kan också följa skolarbetet lättare för att stötta sina barn. Mina kollegor kan få en uppfattning om vad som sker bakom min stängda klassrumsdörr.

Min googlesite är tillgänglig för alla på internet. Eleverna får länken via google classroom, efter det kan de favoritmarkera länken och ha den snabbt till hands i sin dator.

Ligger i startgroparna inför en ny termin.  Efter en lång ledighet med fysiskt arbete känner jag mig redo och peppad att möta skolans värld igen. För att värma upp och komma igång roar jag mig med att läsa igenom den första delen i grundskolans läroplan som handlar om ”Skolans värdegrund och uppdrag ”

Det är en vacker och viktig text om den svenska skolans uppdrag och jag känner mig mycket bekväm över att arbeta i en organisation med det uppdrag som beskrivs och med den värdegrund som uppdraget vilar på.

Jag slås även över utmaningarna att stå upp inför de krafter och rörelser som utmanar den värdegrund som vårt skolsystem vilar på. En läroplan är en färskvara som följer sin tids strömningar och värderingar, och som fastställs av politiska beslut.

När folkskolestadgan infördes 1842 var det huvudsakliga uppdraget att öka läskunnigheten hos befolkningen, så att de kunde läsa sin Bibel. Kyrkan och folkskolan var starkt knutna till varandra. Med urbanisering och industrialisering fick folkskolan uppdraget att överföra kunskaper som kunde möta det nya samhällets behov. Skolan fick även uppdrag att uppfostra proletariatets barn.

Först efter det andra världskriget infördes samhällskunskap som ämne och från samhällets sida fanns en ambition att utveckla demokratin och skolans uppdrag.  I dag utvecklas vårt samhälle i snabb takt och skolans uppdrag är omfattande och många aktörer önskar att skolan ska kunna förbereda eleverna och finna lösningar.

Det är intressant och enormt utmanande att vara SO-lärare idag. Jag tycker att det är fantastiskt roligt, men upplever att jag skulle behöva mer tid till input och reflektion för att leda ett lärande i tiden. Jag skulle önska mer tid till att diskutera utmaningar i klassrummet med andra SO-lärare.

Den här bloggen har blivit ett sätt för mig att avsätta tid för egen reflektion. Under hösten kommer jag att delta i Forum för Levande historias kompetensutveckling på nätet:Historiebruk och nationalism.  Den kommer säkerligen att fungera som input och injektion för utvecklande av mina ämneskunskaper, samt hur jag ska kunna bli bättre på att hantera kontroversiella och utmanande frågor och ämnen i min undervisning.

För övrigt gläds jag över att årets upplaga av Bok- och biblioteksmässan fokuserar på ”bildning” och demokratifrågor. Seminarieprogrammet ser ut att vara en guldgruva för personal i skolans värld och det är toppen att man lyfter upp dessa ämnen högt på agendan.