Om att möta och undervisa medieslukare.

Bokslukaråldern är ett gammalt begrepp, men medieslukaråldern? Det var när jag läste Statens Medieråd, publikationer, Unga och medier 2017 som jag möttes av ordet och det är mina elever, det vill säga elever i åldern 13 – 16 år, som slukar medier…

Under ett par månader har vi i samhällskunskap och svenska arbetat med aktuella och brännheta frågor som bland annat berör kränkningar, hot och övergrepp: psykiska som fysiska, på internet och IRL.

I samhällskunskap valde jag att kalla arbetsområdet för ”Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!” med fokus på det svenska rättssystemet och medier. Den LPP som jag presenterade för eleverna utformades på det här viset:

LPP i SH: Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!

Det har varit mycket lärorikt för mig att arbeta med arbetsområdet och det har väckt många tankar och känslor hos mig. Framför allt vad gäller att förstå hur mina elever som befinner sig i medieslukaråldern har det i sin vardag och hur de upplever och formar sin uppfattning av vår omvärld. Det står klart för mig att det kan finnas ett behov av ett ”medielärarlyft” här, samt revidering av de läromedel som finns.

För mig har det varit viktigt att få eleverna att förstå att yttrande- och tryckfrihet är ett fundament för en fungerande demokrati, men inget som vi får ta för givet. Det behöver vårdas med ansvar, och det krävs insikt i att rättigheter och skyldigheter går hand i hand. Kanske har jag sått ett frö och fått eleverna att fundera över de här frågorna, men faktum är att jag inte tror att jag har nått fram. Det är inte som jag är blygsam, utan en slutsats som jag kan dra efter att ha läst elevernas svar och reflektioner i det underlag jag fick från bedömningen. Frågor som berör internet, medier och påverkan måste väckas, lyftas och diskuteras om och om igen.

Vilka är då mina ”slutsatser” eller ”konstateranden” efter avslutat arbetsområde?

Elever använder sällan public service

Eftersom eleverna inte verkar titta på SVT eller lyssna på Sveriges Radio, så har de svårt att på riktigt förstå skillnaden mellan public service och medier som finansieras av reklam. De har i hela sitt liv tagit del av reklam och funderar inte över dess betydelse. De vet att reklam ska få dem att köpa. Men de tror själva att de har förmåga att stå över den påverkan.

Elever vet hur de tekniskt ska göra för att granska källor och begränsa reklamflöden

Eleverna har kunskap i hur de ska jämföra olika källor och vilka frågor de ska ställa sig för att vara källkritiska. Men när de själva slukar medier så är det inte så säkert att de använder den kunskapen. Många tjejer följer Bianca Ingrosso, vars ”yrke” är att vara influencer. Hon arbetar alltså med att påverka. Men frågar du den enskilde eleven, så funderar hon inte kring vilken påverkan hon utsätts för och hur det formar henne när hon följer Bianca.

 

Elever delar inte medieupplevelser med sina föräldrar.

Det är en handfull elever i varje klass som har en dagstidning av papper liggandes på köksbordet i sitt hem.  Det är få elever som tittar på TV tillsammans med sina föräldrar. Frågan jag ställer mig är: Vad händer med den gemensamma upplevelsen och diskussionen kring aktuella händelser, filmer, reklam och annat…? Vad händer när gemensamma diskussioner och förtydliganden uteblir och vi lämnas ensamma med information och berättelser som möter i oss i hastig takt, utan att stanna upp till eftertanke?

Flickor och pojkar möts av och använder sig av olika medier.

I samhället pratar vi numera om att arbeta normkritiskt. När eleverna pratar om sitt användande av medier är det mycket könsstereotypt användande som framgår.  Mina elevers kartläggning av sina medievanor stämmer väl överens med Statens medieråds publikation ”Unga och medier 2017”. Nu är den inte färsk, men den visar att de följer olika kanaler/användare/videobloggare. Killarna söker sig till att följa andra som spelar spel och tjejer söker sig till livsstils- och modebloggare.

Elever använder inte traditionella massmedier som förmedlar nyheter.

Eleverna ser inte på Aktuellt eller Rapport, de läser inte heller Sydsvenskan eller någon annan ”dagstidning”. Däremot finns det ett intresse av nyheter, men nyheterna når eleverna via delningar på sociala medier. Där följer även kommentarer som kan bidra till att förstärka elevernas nyfikenhet och intresse. Här finns det en ingång för oss i skolan att ta tillvara på intresset för aktuella händelser och lyfta upp dem till diskussion. Det finns mycket att vinna på att lyssna på de ”versioner” av aktuella händelser som eleverna har möts av och problematisera dessa, visa på hur olika medier och sändare väljer att vinkla och förmedla det som sker i vår tid.

Lika väl som att alla lärare ska vara ”lärare i svenska”, så krävs det nu att alla lärare i större utsträckning arbetar med frågor som rör medier och berör aktuella händelser när de arbetar med olika arbetsområden.

Eleverna vet vem de kan vända sig till om de eller någon annan blir utsatta för hot och kränkningar, men det innebär inte att de använder sig av den kunskapen. 

Teoretiskt känner de till att de kan vända sig till vänner, föräldrar eller personal i skolan om de råkar ut för näthat. De vet även att de kan anmäla användare till de som ansvarar för Instagram och Snapshat. De vet att de kan anmäla till polisen. Men allt detta gör inte eleverna i den utsträckning som vi vuxna skulle önska. I praktiken är de oroliga för saker som till exempel att de inte ska få använda internet eller ”att det ändå inte kommer att leda till någon konsekvens”. Dessutom upplever många skamkänslor när de utsätts för kränkningar på internet, kränkningen blir värre när den ligger ute så att kan se och läsa. Därför är det viktigt att elever får lära sig vilken betydelse det har när de väljer att trycka på gillaknappen eller inte, och att ha mod och civilkurage att säga ifrån. På nätet.

En avslutande reflektion…

I september är det val. Vi som undervisar i samhällskunskap behöver fundera ett varv till vad som är viktigt när vi planerar våra arbetsområden kring ”Valet 2018”. Nog för att de kan vara roligt och lärorikt med rollspel där eleverna får praktisera politiska debatter, men frågan är om vi inte befinner oss i ett skede där vi behöver träna och utveckla förmågor som ska hjälpa oss att kritiskt granska och ha en beredskap inför den påverkan och propaganda vi kommer att utsättas för i olika medier?

För den som är mer intresserad av arbetsområdet ”Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!” utifrån samhällskunskap finns material och lektionsupplägg på denna site:  Stopp! Min kropp! Ordet är fritt!

 

 

 

 

 

 

 

Please follow and like us: