I mitt förra inlägg nämnde jag att vi hade stöd av Jan Hase från Berättargruppen Förintelsens efterlevare under vår demokratifrämjande föreläsning i augusti. Jan berättade om sina föräldrar och sin släkts historia, och gav oss insikt i vad det kan innebära att som ett litet barn leva gömd i en källare och att tur och tillfälligheter många gånger låg bakom liv eller död. Jans berättande grep tag i många lärare och det kom att bli en språngbräda till att ta gemensamma tag inför höstterminens ”demokratisatsning”.

På höstens agenda tätt in på varandra stod ”Skolvalet 2022” och en vecka senare studiebesök för samtliga åttor och nior på utställningen ”Auschwitz – Not long ago, not far away”. Vi är en skola med sju paralleller på högstadiet, vilket gör att aktiviteter utöver det vanliga schemat kräver en hel del förberedelser som planering av logistik och förändringar i schemat.

Man kan ju tänka att skolvalet och studiebesök på en utställning om Förintelsen är något som ska hamna i knät på oss SO-lärare och att vi ska rodda detta på egen hand. Men nu hände det något! Fler ämnen kom att stötta upp kring förberedelserna inför aktiviteterna: I ämnet svenska läste man bland annat om Förintelsen med hjälp av skönlitteratur och lät sjuorna bilda egna partier och skapa partiprogram. Bildläraren arbetade med propaganda genom att analysera valfilmer och musiklärarna arbetade på olika sätt för att främja demokratin  och visade hur musik kan påverka och hur musiken kan påverkas av politik.

Inför besöket på utställningen ”Auschwitz – Not long ago, Not far away” önskade vi att våra elever skulle kunna få besök från ”Berättargruppen Förintelsens efterlevande.” I god tid fick jag kontakt med gruppen och vi lyckades göra ett schema så att samtliga åttor och nior fick ett besök under samma vecka. Att det blev så koncentrerat vill jag mena är positivt, då det skapar nyfikenhet och på ett naturligt sätt mellanmänskliga samtal kring ämnet bland elever och lärare

”Jag blev förvånad över hur känslokalla tyskarna var, att de var farliga och knäppa visste jag, men inte så känslokalla så att de kunde rada upp judiska barn på en rad framför en grav och bara skjuta alla barnen och sedan kunna gå hem och leka och gosa med sina egna barn är helt sjukt”, skrev en av eleverna i utvärderingen efter att hört Jan Marks berätta Stefan Zablockis historia om hur han överlevde Förintelsen.

Med detta i ryggen lät vi eleverna besöka utställningen, lite mer förberedda och i hopp om att ha väckt deras intresse för att få veta mer om Förintelsen och dess olika faser.

              I en utvärdering efter besöket skriver två olika elever:

”Jag har fått en mycket bättre bild om vad som egentligen hände och hur många som kom till skada. Man har fått en riktig inblick av det och nu känner jag mer medlidande än vad jag gjorde innan, eftersom jag inte visste så detaljerat vad som hände.”

”Jag har fått bättre koll, jag har lärt mig mer om vad som faktiskt hände och vilka som var ett hot för nazisterna, men även ungefär hur många som gick bort under Förintelsen. Jag tyckte att det var mer intressant än vad jag hade tänkt mig. Det väckte många känslor samtidigt. Jag har fått bättre kunskaper om Förintelsen.”

I fredags, på Förintelsens minnesdag, gick våra ”elevambassadörer” som deltar i Hågkomstutbildningen ut i årskurserna 8 och 9 för att berätta om överlevarna Lea Gleitman och Hedi Fried, samt för att läsa utdrag ur deras vittnesmål. De blev vänligt bemötta och även de elever som vanligtvis är livliga blev lugna, lyssnade och visade respekt inför eleverna som berättade och för det innehåll som framfördes. Samtidigt som eleverna var ute i klasserna, fick jag veta att lärarna i engelska också berörde Förintelsens minnesdag med hjälp av filmer och inslag från BBC Newsround.

Det är då jag tänker att vi på vår skola är på mycket god väg att tillsammans arbeta för att främja demokrati och stärka mänskliga rättigheter.  Jag som SO-lärare känner mig inte längre så ensam i arbetet med att stärka elevernas kunskaper kring Förintelsen, antisemitism och att bekämpa olika former av rasismer.

Under uppstartsdagarna i augusti fick jag och två kollegor, Alexander och Stina, en förmiddag till vårt förfogande att samla skolans personal för att sätta strålkastaren på begreppet demokrati, samt den extra satsning vi planerade att göra under läsåret. Kanske har vi ett särskilt engagemang i frågan som SO-lärare, men faktum är att alla lärare och ämnen har ett demokratifrämjande uppdrag – och det är viktigt att vi är medvetna om att undervisningens inriktning och metoder spelar roll.

Även för den riktigt insatta kan det vara svårt att hänga med i svängarna kring de pågående förändringarna vad gäller det politiska landskapet, medieanvändande och medvetenhet om vad som påverkar våra värderingar och vad vi pratar om när vi påstår att ”demokratin står under hot”. Vi som är särskilt intresserade av demokratifrågor pratar om detta på något sätt flera gånger i veckan när vi ses – och ändå kan ämnet kännas svårt att greppa.  Därför måste vi helt enkelt hjälpas åt. Och med vi menar jag nu all personal inom skolans väggar.

Rubriken för vår föreläsning: Hur kan vi stärka vår demokrati?

Hållpunkterna för förmiddagen:

Det går inte att gå på djupet under en förmiddag, även om vi var tacksamma för den tid vi fick. Men vi kunde i alla fall belysa olika ämnen och iakttagelser som sedan kunde leda till vidare diskussioner i olika ämneslag. Utgångspunkten för vår demokratisatsning är arbetet med de globala målen: Vi har 17 olika mål att uppnå för att vi ska nå en hållbar utveckling, det är ett gediget arbete där varje mål i sig innehåller olika rörelser och krafter för eller emot förslag och åtgärder, vi har här intressekonflikter och många frågor som är kontroversiella.

Vidare fann vi det viktigt att betona Lgr 22 och den text som tydliggör att demokratifrämjande undervisning är hela skolans ansvar och att visa på bredden av demokratibegreppet, samt undervisningens betydelse för att demokratin ska kunna fungera. Med bräckliga ämneskunskaper och brist på demokratiska förmågor finns det risk för att vårt folkstyre försvagas.

Barnombudsmannens rapport ”Om barn och ungas utsatthet för rasism” innehåller en hel del matnyttigt som lärare och personal behöver uppmärksammas på: Dels att förstå att rasistiska uttryck har normaliserats och fått fotfäste i skolan, många barn utsätts för rasism tidigt och rasismen är utbredd i skolan, på sociala medier och offentliga platser. Denna rasism hotar barn och ungdomars utveckling, mående och möjlighet till att delta i samhället. Vi skummade på ytan, men rapporten finns att läsa här:

Om barns och ungas utsatthet för rasism

Lgr 22 har skärpt tonen en aning kring hur skolorna ska arbeta för att motverka rasism, och man önskar att vi arbetar mer med det förebyggande arbetet. I många år har skolans värld lagt fokus på dokumentation och att sätta in insatser när kränkningar och våld har skett.

Vi berättade om Förintelsens olika faser och vikten av att förstå dess mönster: Identifikation, Segregation, Koncentration, Deportation och Förintelse.

Det kan vara enkelt att vara källkritisk och immun mot propaganda i olika övningar där vi ofta tittar på ”klassiska skolexempel”. Men hur är det med propagandan i vår tid? Reagerar vi när vi möts i realtid och är vi medvetna om hur man arbetar för att påverka med vår tids medel? Våra kollegor fick en snabb kurs kring tankesmedjor, propaganda, filterbubblor och konspirationsteorier.

Därefter informerade vi våra kollegor om Skolvalet den 7 september, eftersom Skolvalet är hela skolans ansvar.

Ni märker så här långt att programmet var gediget och då fick vi efter pausen dessutom hjälp av Jan Hase från Berättargruppen Förintelsens efterlevande. Men detta är värt ett eget kapitel, så jag återkommer till det senare.

Jag väljer att runda av detta inlägg genom att skicka med de diskussionsfrågor som våra kollegor fick med sig till sina ämneslag:

• Hur kan en särskild satsning på demokratifrämjande undervisning se ut i era ämnen inför ”Skolvalet 2022”, samt ”val till riksdag, kommun och region” (och efteråt). Ge konkreta exempel!
• Vad skulle ni kunna göra utifrån ämne/undervisningen för att förebygga rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck? Vad kan ni redan se? Vad är det ni redan gör? Finns det hinder för att arbeta förebyggande?
• Reflektera över hur era filterbubblor ser ut. Vilka fördelar och nackdelar finns med era filterbubblor? Vad kan du göra för att vidga bubblan, eller spräcka den?

Det har varit ett långt uppehåll för mig i mitt bloggande. Det är inte så att det har funnits brist på ämnen, händelser eller tanketrådar som jag har önskat att få bearbeta och dela med mig av. Tvärtom. Men kanske drabbades jag av lite skrivkramp och behövde helt enkelt ta en paus från tangentbordet.

Men nu tar jag nya tag och är tillbaka.

Jag skulle vilja börja med att skriva en halv årskrönika uppdelad i några akter, eftersom hösten som passerat har varit annorlunda och ganska händelserik. I skolan har vi gjort en särskild satsning på demokrati. Det skulle jag vilja skriva om. Jag var även på en studieresa till Bryssel i september och tog sedan tre veckors semester för att tågluffa i Italien. Det skulle jag också vilja skriva om.

Jag postar det här inledande inlägget och lovar mig själv och er som läser att det snart kommer att följa en halv årskrönika i flera delar.