Just nu befinner jag mig i Krakow i Polen på en utbildningsresa tillsammans med elever och personal från sju olika skolor ifrån Malmö. Det är Svenska Kommittén Mot Antisemitism, SKMA, som anordnar resan.

”Regeringen har beviljat Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) ett bidrag för att i samverkan med kommuner runt om i Sverige genomföra en utbildning för högstadieelever om Nazitysklads förbrytelser mot judar, romer och andra grupper. I utbildningen behandlas också högerextrema rörelsers framgångar i Europa idag och den rasistiska propaganda dessa rörelser sprider. Utbildningen tar också upp exempel på andra folkmord och storskaliga övergrepp liksom de antidemokratiska ideologier som lett fram till dessa. ” (Ur SKMA:s information till vårdnadshavare…)

Vi är i Krakow under en veckas tid, men resan står inte själv som en isolerad händelse. Resan har föregåtts av två dagars seminarium om antisemitism och Förintelsen.

På plats i Krakow får vi fördjupade kunskaper genom att besöka platser där Förintelsen gjort historiska avtryck och där vi får ta del av personliga berättelser från Förintelsen.

Efter resan kommer vi att träffas igen under två dagar för att sammanställa våra intryck, kunskaper och erfarenheter. Men vi kommer även att få fortbildning som syftar till att vi ska vara stärkta i att kunna sprida våra kunskaper vidare, samt bemöta antisemitism, rasism och antidemokratiska krafter i den miljö som vi befinner oss i.

SKMA har stor erfarenhet av att organisera studieresor till Krakow med ungdomar, resan är väl organiserad och det är en stor förmån att få ta del av guidade turer som gör historiska platser och människors berättelser levande. Våra elever kommer att ha i uppgift att berätta mer om detta framöver, så jag lämnar detta åt sidan en stund.

Ett tydligt syfte med resans upplägg är integrationstanken kring att elever och personal från olika skolor i Malmö ska mötas och samarbeta.

Eleverna är uppdelade i arbetsgrupper, där de arbetar med elever från andra skolor. Eleverna delar även hotellrum med en varsin elev som de aldrig tidigare har träffat.

Vi lärare får möjlighet att knyta kontakter och utbyta erfarenheter som vi så länge har efterfrågat. Ett ”samhällslyft”, och om vi förvaltar det väl – en start till att lokalt börja nätverka och hjälpas åt att förbättra vår undervisning och att arbeta för fred och ett inkluderande samhälle – det som utgör det sextonde globala målet.

Inför resan fick jag frågor kring mina förväntningar och jag svarade då bland annat att jag vill öka min kompetens kring antisemitismen och rasismen i vår tid, hur det ser ut för våra ungdomar idag.

En av eleverna har berättat för mig om vad det har betytt för henne att få gå på en skola som ligger utanför Rosengård, stadsdelen där hon bor och har vuxit upp. Rosengård ligger mitt i Malmö, men för många barn och ungdomar som bor där, kan det ändå innebära att de aldrig vistas utanför stadsdelen. Att bo i Rosengård innebär trygghet och samhörighet för många människor, men min elev berättade att hon under sin uppväxt i stort sett endast hade lämnat stadsdelen när hon skulle spela match med fotbollslaget.

Det var därför inte konstigt att hon närmast fick en chock när hon började årskurs 7 på skolan där jag arbetar. Men det vände snart till något positivt, hennes språkutveckling tog fart, hon fick lära känna nya klasskamrater och se nya miljöer än den asfalt som omger Rosengård. Min elev menar att den politik som ligger bakom att hon har fått gå på en skola utanför Rosengård har haft en avgörande betydelse för hennes utveckling och sina drivkrafter.

Att spela fotboll och att få vara del av ett fotbollslag har också betytt mycket positivt för min elev, men hon har även på planen fått uppleva rasism och kränkande kommentarer – och det förvånar mig när hon vittnar om att även fotbollsdomare uttrycker sig och agerar rasistiskt.

Min elev har ett stort samhällsengagemang och hon skulle i framtiden vilja arbeta med politik, men hon har ännu inte funnit det parti som passar henne fullt ut. I augusti ska hon gå samhällsprogrammet och jag är övertygad om att hon i sitt liv kommer att fortsätta att arbeta för fred och inkluderande samhällen.

Att få förmånen att få delta i SKMA:s utbildning tillsammans med eleverna är för mig en resa med flera dimensioner, en resa som just tagit sin början.

(För alla er som undrar: Ja, min elev har läst igenom detta inlägg och gett mig tillåtelse till att publicera.)

Att vara lärare i historia på grundskolan är roligt och intressant, men ack så svårt. Det centrala innehållet är enormt, samtidigt som ämnet ges litet utrymme i skolans timplan. I kursplanens text om ämnets syfte,   beskrivs de förmågor som undervisningen ska ge eleven förutsättningar att utveckla. Det är kunskaper och förmågor som är mycket viktiga för att vi ska kunna förstå, kritiskt granska och orientera oss i en värld som är i ständig förändring.

Jag har ett särskilt mål med min undervisning under detta läsår. Det är att alla elever ska bli medvetna om hur just de lär sig och utvecklar sin historiemedvetenhet. Jag vill att de ska få ett ökat intresse av ämnet, så att de fortsätter att lära på egen hand. Utöver detta mål har jag en ambition kring att knyta an undervisningen till arbetet med att uppnå de Globala målen.

Generationstidslinjer

När vi började läsa 1900-talets historia, så fick alla elever i uppgift att skriva ner sin ”generationstidslinje.” Om de inte kände till sin linje, så uppmanade jag dem till att fråga hemma. Min generationslinje ser ut så här:

• 1970 – Jag föds
• 1945 – Lisbeth, min mamma, föds
• 1924 – Maily, min mormor, föds
• 1898 – Anna, min mormorsmor, föds

Jag har elever som har linjer som sträcker sig till ända till 1600-talet. Men jag har även elever vars linjer tar slut på 1950-talet. Hur ser din generationstidslinje ut?

När vi nu läser 1900-talets historia, så berättar jag då och då om personer från min egen generationstidslinje. Jag visar bilder och berättar korta anekdoter. Jag kopplar kortare berättelser om mina morföräldrar till det större historiska sammanhanget, som inspiration.

Astrid Lindgren och ”världskrigens tid”. 

Utöver våra personliga generationstidslinjer, så använder jag mig av Astrid Lindgrens liv och verk, hon får på olika sätt följa med oss genom världskrigens tid.

De flesta elever är väl bekanta med Astrids böcker och filmer sedan barndomen. Nu får de möta Astrids berättelser igen, men med ett annat perspektiv än barnets. Jag har även flera elever som inte känner till Astrid Lindgren och hennes berättelser. För de eleverna är figurerna och miljöerna inte självklara, men de visar intresse av att få veta mer.

Jag har berättat och visat bilder från Astrids barndom, familj och Vimmerby. Jag har visat och pratat om hennes böcker med dess karaktärer och teman.

Med högläsning från ett kapitel ur Madicken fick vi möta klassamhället i Sverige under det första världskriget. Vi fick en inblick i kvällen då tant Nilsson räddade sin familj från att avhysas genom att sälja sin kropp till doktor Berglund. Kapitlet gjorde det tydligt att det var en tid som saknade det skyddsnät vi har med hjälp av vårt välfärdssamhälle.

När vi läste om det glada tjugotalet lät jag eleverna lyssna på delar ur det första avsnittet från podcasten Astrid – Ett liv.  

Det avsnittet handlar om Astrids ungdomsår. När vi lyssnade fick vi veta att Astrid var en rebellisk tjej, en ”jazzböna”, som chockade Vimmerbybor genom att vara först med att klippa kort frisyr. Vi fick även höra att Astrid blev gravid med en 30 år äldre man, och hur hon fick lämna familjen för att flytta till Stockholm där hon blev ”ensam och fattig”. Hon reste till Köpenhamn för att föda sin son Lasse, som hon var tvungen till att lämna kvar hos en fosterfamilj.

Efter att eleverna hade lyssnat, så gav jag dem en skrivuppgift för att de skulle reflektera och bearbeta det de hade hört. Jag gick igenom instruktionerna:

Kort enskild skrivuppgift. Skriv ett brev till Astrid. 

1.Fundera över: 

• Berätta om dina tankar kring det du har fått höra om Astrids ungdomsår. Var det något du reagerade över? Skulle du med ord kunna trösta henne? Finns det något du skulle vilja fråga henne om?
• Förklara för henne vilka möjligheter hon skulle haft att fatta andra beslut i vår tid. Vilka råd skulle du kunna ge henne om hon hade varit ung på 2020-talet?

2. Formulera ett brev till Astrid: Du skriver till Astrid som om hon fortfarande var i livet, en äldre dam. Tänk på att ett brev ska innehålla datum, ort och hälsningsfraser.

Eleverna satte igång att skriva. Det blev tyst i klassrummet, förutom en del spridda frågor:  ”Fanns det abort på tjugotalet?”, ”Varför klippte hon sitt hår?”

Elevernas engagemang för uppgiften var större än vad jag räknat med, och uppgiften fick helt enkelt ges mer tid och utrymme än vad jag planerat för. De fick ungefär 30 minuters lektionstid, resten fick bli hemuppgift. När de hade skrivit sina brev gav jag dem återkoppling på formella skrivregler och innehåll. När de fått möjlighet att rätta till sina språkfel, delades eleverna in i små grupper och de fick läsa upp sina brev för varandra.

Jag har läst 90 unika brev till Astrid Lindgren. Det är fantastiska brev där eleverna med god ton skriver ett personligt brev där de ställer relevanta frågor och berättar för Astrid hur normer har förändrats och hur lagar har stärkt kvinnors rättigheter och möjligheter.

Min tanke var att de skulle reflektera över innehållet i podcasten, men resultatet och det jag fick läsa blev så mycket större.  Det blev helt enkelt en lektion kring feminismens historia och utveckling i Sverige, utan att jag använde mig av läromedel, lektionsfilm eller genomgång vid tavlan. Här följer nu lösryckta citat från några av breven som eleverna har valt att publicera som ”elevexempel”:

”Numera finns det också fler alternativ för en kvinna. Om du inte vill behålla fostret kan du välja att göra abort. Men då fanns inget alternativ, eftersom detta kränkte de kristna värderingarna. Om du föder ett barn idag får du också ett statligt bidrag som gör det lättare för en ekonomiskt och gör det även lättare att försörja ett barn än det var i din tid. Om du födde ditt barn idag kanske du inte tvingas ge ditt barn till en fosterfamilj.”

”Men jag kan känna igen och relatera det du har gått igenom i min familjs kultur, då jag ursprungligen är från Kurdistan. Där det är mycket om hur nära och kära tänker och tycker, alltså utgår man från det och lever sitt liv som familjen vill. Jag kan se mycket att mina föräldrar har det tankesättet som din familj hade, även om de försöker uppfostra mig och min lillebror på ett annat sätt än som de blev uppfostrade.”

”När du klippte håret kort, kan jag tänka mig att du uppmärksammades av folket i Vimmerby, att du kanske fick negativ respons. Du var den första flickan som gjorde detta i byn, hur blev du bemött av andra tjejer i din ålder på den tiden? Fanns det någon som beundrade dig för det du gjorde? Märkte du en skillnad i hur folk betedde sig omkring dig och hur kändes det? Idag är det inga konstigheter att se en flicka med kort hår, kanske är det kvinnor som dig som har normaliserat detta genom att bryta normer som då fanns. Idag kan en tjej välja att ha på sig byxor, ha kort hår och dessutom handla kläder på herr avdelningar i butiker.”

”Jag kan relatera lite till din “Pippi-gestalt” inom dig. Att man vill vara en liten rebell och gå emot normer och skita i vad folk tycker och tänker. Som ung kan man ha en negativ framtidstro. Speciellt idag med allt som händer som klimatförändringarna, krig och politisk oro. Jag tror du tänkte lite annorlunda på det “glada 20-talet” när allt kändes bra, världskriget var över och fred på jorden skulle hålla för alltid. Tänk vad fel man kan ha ibland.” 

 #5 Jämställdhet

Det var eleverna själva som använde sig av fakta, erfarenheter och sina förmågor att analysera och jämföra. Uppgiften fick eleverna att samla sina kunskaper kring jämställdhet och hur normer och lagar med tiden kan förändras. De har uttryckt egna tankar och åsikter, de har reagerat över beslut som fattats, samt visat förståelse för att varje människa måste bedömas utifrån sin samtids villkor och värderingar.

Utan att jag hade planerat det, så har eleverna på egen hand knutit an sitt lärande till arbetet med det femte globala målet: #5 Jämställdhet

”Jämställdhet mellan kvinnor och män är en förutsättning för en hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser. Alla former av våld, diskriminering och skadliga sedvänjor mot kvinnor och flickor drabbar såväl individen som hela samhället. Det har bevisats om och om igen att politisk, ekonomisk och social jämlikhet mellan kvinnor och män bidrar till alla dimensioner av hållbar utveckling.”

Nu har vi nått 1940-talet och läser om det andra världskriget. Inom kort kommer vi att möta Astrid igen, bland annat genom att läsa utdrag ur hennes krigsdagbok, diskutera innehållet och öva källkritik.

Om du vill veta mer om hur vi arbetar med världskrigens tid, så finner du mer information på siten:

https://sites.google.com/skola.malmo.se/vrldskrigenstid/startsida