Tankar i startgropen inför en ny termin. #lessonsfirst

Om ett par dagar ska vi på nytt möta eleverna inför en ny termin.

För mig innebär detta att en brokig skara elever kommer att möta upp mig vid klassrummets dörr, de har olika förutsättningar, intressen, krav och målformuleringar. Men en sak har de gemensamt – de har alla förväntningar på att jag som lärare ska ha planerat en lektion med mening.

Jag förväntar mig att eleverna ska komma till min lektion i tid. Om en elev kommer sent och jag har påbörjat min genomgång får eleven vänta utanför tills jag anser att de kan släppas in i klassrummet –  utan att det stör de som är där i tid.  Här är jag tydlig och konsekvent.  Det vet eleverna. Det som gör att mina och skolans regler är legitima är att lektionen och dess uppstart måste vara så intressant att eleverna upplever att det är viktigt att komma i tid. De här förväntningarna är som ett kontrakt mellan mig och eleverna.

Det finns andra verktyg för att få eleverna att komma i tid, som att sen ankomst syns i Skola24 och att vårdnadshavarna får detta meddelat under dagen. Det är ett verktyg där vi tillsammans kan arbeta för att eleverna lär sig att det är viktigt att passa tiderna, utan denna förmåga blir det svårare att ta sig fram på arbetsmarknaden. Ett annat verktyg är att informera eleverna om att en viss procent frånvaro innebär en skyldighet att informera socialförvaltningen. Ett annat sätt att prata om ogiltig frånvaro är att berätta hur ogiltig frånvaro på gymnasiet kan innebära att studiebidraget uteblir.

Men det allra viktigaste måste vara att lektionen ska vara så innehållsrik, rolig eller meningsfull att eleverna inte vill vara utan den.  En självklarhet, men en självklarhet som ställer stora krav på lärare år 2019:

I det inkluderade klassrummet möter vi elever med olika förutsättningar och behov. Vi förväntas anpassa och skapa lektioner som pendlar mellan högt och lågt, strukturer och kreativitet. Innehållet ska göras synligt och det ska finnas möjlighet att lyssna till en text. Möjlighet till självständigt arbete och arbete i grupp. Återberätta på svenska och på engelska, använda tecken eller översättningsprogram. Variation. Lustfyllt och meningsfullt. Tydlig inledning och tydlig avslutning…

Jag hade kunnat fortsätta ovanstående stycke, men jag tror att ni förstår min poäng. Någon av er tänker att detta är självklarheter. Någon av er tänker att detta är omöjligheter. Jag tänker att det går. Med rätt förutsättningar. Och den grundläggande förutsättningen att lyckas få till en meningsfull undervisning i klassrummet är att läraren ges möjlighet till att planera och reflektera kring sin undervisning.

Vi som har arbetat i skolans värld en längre tid, vi vet att tiden för att se varje elev och att planera och följa upp lektionerna har blivit mindre. Eftersom vi är medvetna om det tydliga sambandet mellan lärande och planering – så skapas en negativ stress när den tid som inte är ”bunden” av konferenser, lektioner och rastvakter är bunden av en stor mängd övriga åtaganden.

Den tid som lärare har till att planera och utvärdera sin undervisning har fått allt större konkurrens av andra uppgifter som dokumentation av och uppföljning av incidenter och frånvaro, kontakter med vårdnadshavare, fortbildningar, diskmaskinstömning, fler spontana trygghetspromenader i korridorerna… På pappret kan allt verka vara lika viktigt, särskilt som uppgifter benämns som ”åtaganden” eller formuleras som att ”medarbetare förväntas”. Men någonstans måste någon göra en prioritering av i vilken ordning som olika åtaganden ska utföras. Vissa saker är bestämda. Till exempel har incidentrapporter och arbetet kring att motverka kränkande behandling hög prioritet. Betygsregistrering har en tydlig deadline. E-post ska besvaras inom 24 h.

(Att vi har hamnat här beror inte på att ”någon” (läs skolledare, politiker, förvaltningstjänsteman) är elak och har onda avsikter. Jag tror bestämt att alla i ”kedjan” gör så gott den kan med de förutsättningar och resurser som finns. Att vi har hamnat i en situation där tid för enskild planering och utvärdering av undervisning minskat vilar inte på någon enskilds axlar.  Det är en konsekvens av en längre tids besparingar och laborerande med skolans värld, samt en allt mer accelererande brist på utbildade lärare och ett stort behov av att skolan utvecklas i takt och tillsammans med övriga samhället.)

Den tiden som finns kvar förfogar den enskilde läraren över, och här måste den enskilde läraren göra sina val. Och för att mäkta med, så är för mig valet självklart:

Lektionerna först!

Planerade lektioner med mål och mening kommer i första hand. De är grunden till ett fungerande lärande. Visst vore det bra om eleverna fick återkoppling snabbt, så som innan då jag kunde återkoppla inom två veckor – men tyvärr. Visst vore det roligt om jag hade mäktat med att examinera fortbildningen inom den ”adekvata digitala kompetensen” redan i morgon. Men tyvärr. Planeringen av lektionerna måste komma först. Vis av min egen erfarenhet kan jag se att lektioner med mål och mening är en förutsättning för att jag ska kunna

  • Se och möta varje elev
  • Minimera sena ankomster och därmed störande inslag i min undervisning
  • Flytta mitt fokus från lektionens innehåll till att slappna av och skapa relationer och ett gott inlärningsklimat.
  • Förbättra elevernas lärande.

 

 

 

Att bestämma sig för att sätta undervisningen i det främsta rummet är för mig ett sätt att känna mig trygg och att hantera den negativa stress som så lätt infinner sig. Hur det ska göras möjligt är en färskvara, för skolan som institution är en levande organism som jag som lärare måste förhålla mig till.

Please follow and like us: