Att vara SO-lärare är att vara Språk- och Ordlärare

Det är mycket vi lärare ”ska”. Ja, det står faktiskt så i läroplanen. I det här blogginlägget kommer jag att ge exempel på hur jag i praktiken omsätter några av dessa ”skan”.

I kapitel 2.2 Kunskaper i Lgr11 finns det skrivet:

Läraren ska:

  • ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande,
  • stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan,
  • ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel,
  • stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter,
  • samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen, och organisera och genomföra arbetet så att eleven:
  • utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
  • upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
  • får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
  • successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
  • får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
  • får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

”Min stadsstat”

I årskurs sju låter jag eleverna skapa sin egen grekiska stadsstat. Det är en uppgift som omfattar flera skolämnen och som bland annat syftar till att eleverna ska upptäcka nyanser i språket och använda nya begrepp.

Nu ska jag berätta hur jag och min lärarkandidat Alexander tillsammans med eleverna genomförde processen:

Alexander börjar med att berätta om ”sin stadsstat” och ritar den samtidigt på whiteboarden. Han berättar om de geografiska förutsättningarna och geografiord betonas: Vik, sund, udde, halvö, bukt… Här får eleverna upp ögonen för landskapets olika former. Vad är en ö? Vad är det för skillnad på bäck, å och flod? Han berättar även om hur det gick till när stadsstaten befolkades och hur invånarna lever sina liv, hur de organiserar sitt arbete och hur de fattar beslut.

Efter det är det dags för eleverna att skapa och rita sin egen stadsstat och skriva ut de olika geografiska begreppen. De som har det lite svårare kan härma Alexanders stadsstat, eftersom den finns kvar på whiteboarden som mall, medan andra skapar unika stadsstater med varierade former. Denna uppgift uppskattas av de allra flesta och det samtalas om halvöar, skärgårdar och vikar.

Tre lektioner inleds med kortare genomgångar där olika saker behandlas utifrån antikens historia och vår tid, till exempel:

  • Olika styrelseskick. Vad innebär demokrati? Diktatur? Hur kan man organisera för att fatta beslut?
  • Vilka skillnader mellan kvinnor och män finns? Olika klasser?
  • Vilka olika yrkesgrupper finns och varför? Vilka kunskaper krävs för att stadsstaten ska kunna utvecklas och fungera? (Det finns inget yrke som heter ”byggare”. Vad kallas yrket för den som håller i hammaren? I penseln?)

Efter varje genomgång skriver eleverna vidare och berättar om sin egen stadsstat. De använder sina egna unika kartor som hjälp, och utvecklar texten efter hand som de får mer kunskaper kring de grekiska stadsstaterna. De skriver sitt arbete i delade googledokument som är delat via google classroom.

Under tiden de skriver ger vi feedback till eleverna, såväl muntligt som skriftligt.

 

I slutet av arbetsprocessen ger eleverna varandra kamratrespons: I grupper om fyra elever i läser de och diskutera varandras texter, ger exempel på sådant som var särskilt bra och ger förslag till förbättringar.

Begreppstavlan

Det finns en liten whiteboardtavla i klassrummet. Utan något större syfte skrev jag upp några ord på tavlan. Sedan frågade jag några elever om de kunde skriva något av orden på sina modersmål. När ett par ord var samlade, så väckte det lite nyfikenhet och tavlan fylldes på lite då och då. Orden genererade samtal om olika språk och ahaupplevelser kring kunskaper eleverna har och som vanligtvis inte syns i den ordinarie undervisningen.

Är det så himla viktigt att kunna hantera ord som vik, udde och sund att man måste fördjupa sig i detta? Ja, det är min bestämda uppfattning. När eleverna kan dessa ord och förstår vad de innebär – då ser de även på kartan på ett annat sätt. I stället för att memorera namn på platser, så följer de kustlinjer och finner former vilket jag tror ger dem en bättre helhetsuppfattning och förmåga att upptäcka kartan på egen hand.