månadsarkiv: augusti 2017

Om att starta upp i uppstartstider

Postat av
Svara

”Lärarbristen är värre än någonsin.”

”Så vet du om ditt barn mobbas – varningssignalerna.”

”Skolstart – så undviker du löss och förkylningar”.

Inom skolans väggar råder samtidigt som rubrikerna en febril aktivitet.  De sista svåra bitarna i schemapusslet ska läggas, eleverna ska räknas in och skrivas in på rätt listor, nycklar ska kvitteras, underskrivna dokument av olika slag ska samlas in för att kontrolleras och bockas av.  Personalen i arbetslaget ska arbeta sig samman, fördela ansvar och komma överens om samarbeten.  Det är mycket administration och logistik och det är klart att det är en kittlande tanke om fler kommuner kunde pröva modellen om att införa lärarassistenter så som prövas på den skola där jag inledde min lärarkarriär i augusti 1994:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6759485

När vi öppnar upp dörrarna för eleverna, så är våra största ambitioner att det ska bli en positiv skolstart. Eleverna är peppade och kommer till oss med höga förväntningar inför att börja högstadiet. De formulerar själva att de har förväntningar om att få ta mer ansvar, att få lära sig mycket och att få bra lärare. Vi vill så klart fånga den här känslan som de bär på, spinna vidare och förvalta den väl.

I går sprang en av mina nya elever i kapp mig i trappan. Jag hade inte träffat henne på hela dagen och hon ropade mitt namn och jag stannade upp.

”Heléne, vet du! Jag tycker att det är så roligt att gå till den här nya skolan. Min mamma frågar mig på morgnarna om jag är sjuk. Hon förstår ingenting för innan har jag inte velat gå i väg till skolan.”

I arbetslaget råder en hög ambition om att få till ett bra och positivt första möte med våra elever som nu börjar årskurs sju. Jag ska möta och ta emot 170 elever varje vecka. 50 av dem känner jag sedan tidigare, men de andra eleverna är nya för mig. Jag lägger mycket energi på att lära mig namnen och att hinna se och möta varje elev på något sätt under lektionerna.

Det är viktigt att få med samtliga elever in i vagnen innan tåget lämnar perrongen och ökar farten. I år hade jag en uppstartsövning som jag gärna delar med mig av:

Vi ska i början av terminen genomföra ett arbetsområde som vi kallar för ”Medelhavet”.  För att värma upp eleverna och sätta in dem i matchen, så tänkte jag att de skulle skriva ner olika tankar de har kring Medelhavet. Uppgiften syftar till att eleverna ska träna på att utveckla sina tankar, att våga tänka fritt och att våga skriva.  När jag läser det de skriver kan jag få en första inblick av elevens värld.

Jag hittade en film på youtube som visar hur vågorna slår mot klipporna.

Jag uppmanade eleverna att under tio minuter skriva så mycket som möjligt som de skulle komma att tänka på när de såg på havet.

”Det spelar ingen roll hur ni stavar, bara ni skriver så att det blir någorlunda läsligt”. ”Om ni inte hittar de svenska orden, fyll i med ord på annat språk – det viktiga är att ni skriver ner era tankar. Jag kommer att förstå av sammanhanget”.

För de elever som hade svårt att komma igång fanns stödmeningar skrivna på tavlan:

  • När jag ser vågorna slå mot klipporna så tänker jag på…
  • Vattnet får mig att minnas när…
  • Jag undrar…

Samtliga sju klasser nappade på övningen. Eleverna funderade och skrev under tio minuter. Det var ett lugn i klassrummet.

Nu sitter jag här med 160 elevers reflektioner kring vågornas brus. Jag skriver några korta kommentarer till varje elev, kommentarer som knyter an till deras tankar. En bekräftelse på att jag ser dem och tar deras ord på allvar. Elevernas reflektioner är en riktig skatt och det ökar min nyfikenhet över att få  lära känna dem bättre!

”När jag tittar på vågorna så känner jag mig avslappnad. Att se vågorna öka fram och tillbaks får en nästan att hamna i trans. Ljudet är även avkopplande. Som naturens egen vaggvisa”.

”Vågorna är som när du övar på något, du lyckas inte först, försöker om och om igen. Till slut lyckas du jättebra. Då ska du visa det men då kan man inte det av någon anledning.”

”Det finns mycket att se ovanför havsytan, men det är/finns mer under ytan. De får mig att tänka på hur människor egentligen är. Alla vet att det finns vågor på ytan, men det är inte alla som vet vad som finns under. Man måste alltid försöka se mer av sig själv för att lära känna vad som finns under ytan. ”

 

 

 

 

 

Tankar kring skolans värdegrund och uppdrag

Postat av
Svara

Ligger i startgroparna inför en ny termin.  Efter en lång ledighet med fysiskt arbete känner jag mig redo och peppad att möta skolans värld igen. För att värma upp och komma igång roar jag mig med att läsa igenom den första delen i grundskolans läroplan som handlar om ”Skolans värdegrund och uppdrag ”

Det är en vacker och viktig text om den svenska skolans uppdrag och jag känner mig mycket bekväm över att arbeta i en organisation med det uppdrag som beskrivs och med den värdegrund som uppdraget vilar på.

Jag slås även över utmaningarna att stå upp inför de krafter och rörelser som utmanar den värdegrund som vårt skolsystem vilar på. En läroplan är en färskvara som följer sin tids strömningar och värderingar, och som fastställs av politiska beslut.

När folkskolestadgan infördes 1842 var det huvudsakliga uppdraget att öka läskunnigheten hos befolkningen, så att de kunde läsa sin Bibel. Kyrkan och folkskolan var starkt knutna till varandra. Med urbanisering och industrialisering fick folkskolan uppdraget att överföra kunskaper som kunde möta det nya samhällets behov. Skolan fick även uppdrag att uppfostra proletariatets barn.

Först efter det andra världskriget infördes samhällskunskap som ämne och från samhällets sida fanns en ambition att utveckla demokratin och skolans uppdrag.  I dag utvecklas vårt samhälle i snabb takt och skolans uppdrag är omfattande och många aktörer önskar att skolan ska kunna förbereda eleverna och finna lösningar.

Det är intressant och enormt utmanande att vara SO-lärare idag. Jag tycker att det är fantastiskt roligt, men upplever att jag skulle behöva mer tid till input och reflektion för att leda ett lärande i tiden. Jag skulle önska mer tid till att diskutera utmaningar i klassrummet med andra SO-lärare.

Den här bloggen har blivit ett sätt för mig att avsätta tid för egen reflektion. Under hösten kommer jag att delta i Forum för Levande historias kompetensutveckling på nätet:Historiebruk och nationalism.  Den kommer säkerligen att fungera som input och injektion för utvecklande av mina ämneskunskaper, samt hur jag ska kunna bli bättre på att hantera kontroversiella och utmanande frågor och ämnen i min undervisning.

För övrigt gläds jag över att årets upplaga av Bok- och biblioteksmässan fokuserar på ”bildning” och demokratifrågor. Seminarieprogrammet ser ut att vara en guldgruva för personal i skolans värld och det är toppen att man lyfter upp dessa ämnen högt på agendan.