”Lärarbristen är värre än någonsin.”
”Så vet du om ditt barn mobbas – varningssignalerna.”
”Skolstart – så undviker du löss och förkylningar”.
Inom skolans väggar råder samtidigt som rubrikerna en febril aktivitet. De sista svåra bitarna i schemapusslet ska läggas, eleverna ska räknas in och skrivas in på rätt listor, nycklar ska kvitteras, underskrivna dokument av olika slag ska samlas in för att kontrolleras och bockas av. Personalen i arbetslaget ska arbeta sig samman, fördela ansvar och komma överens om samarbeten. Det är mycket administration och logistik och det är klart att det är en kittlande tanke om fler kommuner kunde pröva modellen om att införa lärarassistenter så som prövas på den skola där jag inledde min lärarkarriär i augusti 1994:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6759485
När vi öppnar upp dörrarna för eleverna, så är våra största ambitioner att det ska bli en positiv skolstart. Eleverna är peppade och kommer till oss med höga förväntningar inför att börja högstadiet. De formulerar själva att de har förväntningar om att få ta mer ansvar, att få lära sig mycket och att få bra lärare. Vi vill så klart fånga den här känslan som de bär på, spinna vidare och förvalta den väl.
I går sprang en av mina nya elever i kapp mig i trappan. Jag hade inte träffat henne på hela dagen och hon ropade mitt namn och jag stannade upp.
”Heléne, vet du! Jag tycker att det är så roligt att gå till den här nya skolan. Min mamma frågar mig på morgnarna om jag är sjuk. Hon förstår ingenting för innan har jag inte velat gå i väg till skolan.”
I arbetslaget råder en hög ambition om att få till ett bra och positivt första möte med våra elever som nu börjar årskurs sju. Jag ska möta och ta emot 170 elever varje vecka. 50 av dem känner jag sedan tidigare, men de andra eleverna är nya för mig. Jag lägger mycket energi på att lära mig namnen och att hinna se och möta varje elev på något sätt under lektionerna.
Det är viktigt att få med samtliga elever in i vagnen innan tåget lämnar perrongen och ökar farten. I år hade jag en uppstartsövning som jag gärna delar med mig av:
Vi ska i början av terminen genomföra ett arbetsområde som vi kallar för ”Medelhavet”. För att värma upp eleverna och sätta in dem i matchen, så tänkte jag att de skulle skriva ner olika tankar de har kring Medelhavet. Uppgiften syftar till att eleverna ska träna på att utveckla sina tankar, att våga tänka fritt och att våga skriva. När jag läser det de skriver kan jag få en första inblick av elevens värld.
Jag hittade en film på youtube som visar hur vågorna slår mot klipporna.
Jag uppmanade eleverna att under tio minuter skriva så mycket som möjligt som de skulle komma att tänka på när de såg på havet.
”Det spelar ingen roll hur ni stavar, bara ni skriver så att det blir någorlunda läsligt”. ”Om ni inte hittar de svenska orden, fyll i med ord på annat språk – det viktiga är att ni skriver ner era tankar. Jag kommer att förstå av sammanhanget”.
För de elever som hade svårt att komma igång fanns stödmeningar skrivna på tavlan:
- När jag ser vågorna slå mot klipporna så tänker jag på…
- Vattnet får mig att minnas när…
- Jag undrar…
Samtliga sju klasser nappade på övningen. Eleverna funderade och skrev under tio minuter. Det var ett lugn i klassrummet.
Nu sitter jag här med 160 elevers reflektioner kring vågornas brus. Jag skriver några korta kommentarer till varje elev, kommentarer som knyter an till deras tankar. En bekräftelse på att jag ser dem och tar deras ord på allvar. Elevernas reflektioner är en riktig skatt och det ökar min nyfikenhet över att få lära känna dem bättre!
”När jag tittar på vågorna så känner jag mig avslappnad. Att se vågorna öka fram och tillbaks får en nästan att hamna i trans. Ljudet är även avkopplande. Som naturens egen vaggvisa”.
”Vågorna är som när du övar på något, du lyckas inte först, försöker om och om igen. Till slut lyckas du jättebra. Då ska du visa det men då kan man inte det av någon anledning.”
”Det finns mycket att se ovanför havsytan, men det är/finns mer under ytan. De får mig att tänka på hur människor egentligen är. Alla vet att det finns vågor på ytan, men det är inte alla som vet vad som finns under. Man måste alltid försöka se mer av sig själv för att lära känna vad som finns under ytan. ”