I januari var deltog jag på en fortbildningsdag som arrangerades av Forum för Levande historia. Rubriken för dagen var: ”Så möter vi främlingsfientlighet och rasism i skolan.” Det är ett högaktuellt ämne som borde ligga mycket högre på agendan och ges större prioritet bland olika ”satsningar” och ”fokusområden”.
Under utbildningsdagen var vi över 300 deltagare från förskolor och skolor, de flesta av oss redan med ett stort intresse och kunskap för frågeställningen. Dagen gav mig nya perspektiv, uppdatering av forskning och tips och nycklar kring hur man kan möta utmanande situationer i klassrummet och i skolan.
Flera gånger under dagen tänkte jag tankar som: ” Det här ska jag förändra”, ”Det här ska jag berätta”, ”Det här vill jag visa”, ”Det här har jag inte tänkt på överhuvudtaget! ”, ”Det här vill jag veta mer om…” Men förändringsarbete kräver reflektion, reflektion kräver tid.
Jag har bestämt mig för att bearbeta mina tankar i olika portioner här på bloggen. Här kommer den första:
Grundskolans läroplan innehåller tre delar, där den första delen handlar om ”Skolans värdegrund och uppdrag”. Det är en värdefull text som ska omsättas i praktik, det är en text som ska styra och ge stöd till skolans personal i deras arbete och texten har ett innehåll som ständigt utsätts för prövningar i vårt samhälle och i vår värld.
Under rubriken ”Förståelse och medmänsklighet” står att läsa följande:
”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”
Ett sätt att främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse för oss vuxna skulle kunna vara att läsa och diskutera boken ”En droppe midnatt” av Jason Timbuktu Diakité. Hur många unga Jasons möter vi inte i vår vardag? Elever som utsätts för rasism på olika nivåer, som söker sin identitet och funderar över de släktled som varit och hur livet ska bli för de släkten som komma skall?
Jag avslutar mitt inlägg kring ”Så bemöter vi främlingsfientlighet och rasism i skolan” med att uppmana så många som möjligt att läsa boken. Den främjar förståelse och förmåga till inlevelse.
