Sverige är i dag ett land med en hög grad av demokrati. Men så har det inte alltid varit, och det finns heller inte skäl att ta demokratin för given – ty demokrati måste underhållas.

 ”Lära om”:

Sveriges utvecklades inte till ett demokratiskt land över en natt.  Folkskolestadgan 1842 var en viktig milstolpe som slog fast att alla svenska barn skulle gå i folkskola och lära sig den tidens grundläggande utbildning. Det bidrog i sin tur till att det svenska folket blev läskunniga och läste sin Bibel själva, men även att efterfrågan på tidningar och böcker steg. Läskunnigheten gav svenskarna möjlighet att skaffa sig kunskaper om världen. Med tiden kom man att diskutera samhällsfrågor, organisera sig för och övertyga om värdet av de demokratiska principerna.  I Sverige arbetade man under 1900-talet fram starka samhälleliga institutioner, samtidigt som den sociala tilliten var hög.

”Lära genom”:

Om demokratins låga ska fortsätta lysa starkt krävs en fungerande skola där elever från olika kulturer möts och där alla grupper tillskrivs samma status.  Ämneskunskaper och kommunikativa förmågor går hand i hand. Källkritiska förmågor ska tränas för att undvika att omvärldsuppfattningen vilar på ”alternativa fakta”.  Att vara en del av det snabba: de korta youtubeklippen, TV-serierna, bloggar och Instagram  – men samtidigt ha förmågor att följa en längre berättelse i en bok, se en spelfilm,  läsa ett längre reportage och sitta ner och utveckla resonemang i en längre diskussion.

”Lära för”:

Vår värld har många utmaningar i form av rasism, klimatförändringar, vattenbrist, en åldrande befolkning och en ny politisk världsordning. Men vår värld har även många möjligheter där nya tekniker, innovationer och kunskaper möter utmaningarna.  För att nå en hållbar utveckling på sikt behöver vi fortsätta att underhålla basen för vårt samhälle. Då krävs det en ordentlig satsning på en skola där alla elever får med sig ordentliga ämneskunskaper, kommunikativa och källkritiska förmågor – samt en skola där värdegrundsarbetet låter skolan vara den plantskola som vår demokrati vilar på och där den sociala tilliten utvecklas.

En ordentlig satsning kan liknas vid satsningar så som när man införde folkskolan 1842, fattade beslut om att bygga stambanorna eller när man valde att genomföra miljonprojektet. Demokrati behöver underhållas, renoveras och smörjas.

På Oxievångsskolan pågår det just nu utvecklingssamtal för fullt. Det är bra att samtalen ligger i början av terminen. Eleverna har nyligen fått sina terminsbetyg och har hunnit reflektera över dem. För oss lärare är det skönt att det inte krockar med en hektisk period av bedömning. Men den största vinsten med att samtalen ligger tidigt är att det blir mer fokus på just utveckling, snarare än samtal om det som har varit.

Denna termin (vårterminen i årskurs 6) är det eleverna själva som leder sina samtal. De har alla fått i uppgift att göra en presentation inför sina samtal. Som stöd och instruktion till innehållet har de fått ett exempel att utgå ifrån. Det är ett medvetet tråkigt exempel som visar vad samtalet bör innehålla, ett skelett. Exemplet har kompletterats med uppmaningen att ”leka” med google-verktygen och skapa sin egen.

Exempel på presentation: Utvecklingssamtal

Eleven styr samtalet där de sitter mitt emot sina föräldrar och har kontrollen över datorn. Jag och föräldrarna kan följa elevens stolpar och text tydligt projicerat mot den vita tavlan.  Eleven har förberett och tänkt igenom vad de vill ta upp under de olika rubrikerna – och det blir utifrån det vi samtalar. Under tiden vi diskuterar antecknar jag för mig själv i ett block och när eleven är färdig, så är det dags för mig att ”knyta ihop” och sammanfatta i skolans IUP-mall utifrån följande frågor:

• Vilka är nu dina styrkor?
• Vad har du för mål inför terminen?
• Hur ska målen nås?

Om en månad är lärsamtalen genomförda.  Alla eleverna har då fått öva på att använda tekniken och att leda ett trepartssamtal.  De har även visat oss vuxna att de är kan reflektera över och ta ansvar för sitt eget lärande.

Mina elever har fast placering i klassrummet. Det bidrar till ordning och lugn, samt motverkar utanförskap bland eleverna.  Elever känner sig många gånger tryggare om de vet var de ska sätta sig när de går in till sin lektion. De har mycket nog att tänka på ändå.

En gång i månaden gör jag om placeringen. Det tar tio minuter, men är en viktig arbetsuppgift.  Jag har under flera års tid använt mig av samma ”system” eller ”tänk” och har kommit fram till att det fungerar bra.

Jag föredrar en grundplacering där eleverna sitter i rader, vända framåt med ansiktet mot mig, tavlan och det som ska visas vid genomgångar.  Eleverna kan då följa genomgångar och det som ska visas på ett bra sätt och det är lätt för mig att få ögonkontakt med eleverna.

Vid gruppdiskussioner delar jag snabbt in eleverna i grupper och placerar ut dem i klassrummet.  Om jag har en särskild pedagogisk tanke förbereder jag gruppindelningen, men ofta gör jag gruppen slumpvis genom att lotta namnen inför klassen. Det sker med papperslappar, räkna ”ett, två, tre, fyr – ett, två, tre…” eller med hjälp av ”Random names”.

Vid enskilt arbete, eller arbete parvis, så sitter eleverna enligt placeringslistan. Ingen elev får på egen hand byta plats. Om det finns skäl, så tillåter jag ibland att eleverna tillfälligt flyttar runt.  Utåt sett kan det verka onödigt strikt – men jag tycker att det är viktigt att motarbeta att elever upplever att de lämnas ensamma och hamnar utanför.

I korthet placerar jag eleverna efter följande grundtankar:

• Eleverna är resurser för varandra.
• Eleverna utvecklar olika förmågor genom att arbeta med olika elever.
• Eleverna lär känna varandra bättre om de får byta placeringar regelbundet.
• Om eleverna vet att placeringen gäller för en begränsad tid, så accepterar eleverna de tilldelade platserna. Fler åsikter kommer till tals och fler elever får möjlighet att ta ton – när grupperna inte är statiska.
• Om en elev har särskilt behov av en viss placering, så måste hänsyn tas till den när placeringslistan skrivs.

I dag är det trettondedag jul och jullovet är inne på den sista versen. Varför dagen är en allmän helgdag är det säkert inte många som känner till i vårt sekulariserade land.

Att vårt julfirande har sin grund i kristen tradition och till minne av Jesus födelse är säkert mer bekant. De allra flesta har på ett eller annat sätt tagit del av Julevangeliet (Luk 2:1-20): Kanske i skolan, kanske i under en gudstjänst under julhelgen eller på annat sätt uppläst av någon i hemmet, i radio eller TV.

Julevangeliet kan upplevas på olika sätt och ha olika betydelse för enskilda människor. Men något som är gemensamt är att vi tar del av en berättelse som är återberättad (och omskriven) under drygt två tusen år. Berättelsen har vandrat över tid och generationer vilket har skapat kontinuitet och ett sammanhang för människor.

Berättelser från religioner och andra livsåskådningar har påverkat människor och samhällen och gör det fortfarande. Med kunskaper kring berättelserna får vi större förståelse för människor och samhällen, och när vi besöker turistmål som religiösa helgedomar, gudstjänstlokaler eller studerar en tavla av Rembrandt – så kan vi lättare lägga ihop pusselbitar av kunskap och förståelse.

De elever som känner till centrala religiösa berättelser har lättare för att problematisera kring ämnet och se hur religionerna har format varandra, hur de hör samman och hur de skiljer sig åt.  I vårt sekulariserade samhälle och i en tid då många går från ett gemensamt sammanhang till att själv lyssna i lurar eller ta del av berättelser framför sin egen skärm, så är inledningstexten till kursplanen för religionsämnet i Lgr11 värd att ägna några tankar:

”Människor har i alla tider och alla samhällen försökt att förstå och förklara sina levnadsvillkor och de sociala sammanhang som de ingår i. Religioner och andra livsåskådningar är därför centrala inslag i den mänskliga kulturen. I dagens samhälle, som är präglat av mångfald, är kunskaper om religioner och andra livsåskådningar viktiga för att skapa ömsesidig förståelse mellan människor”.

I år drog Musikhjälpen in 49 003 745 kronor!

När Kodjo, Josefine och Pelle släpptes ut ur buren så var det en mycket rörd Kodjo som sade något som gick rätt in i hjärtat på mig:

”Det har inte varit en enskild incident som jag tänker på mest, utan det är vad vi har gjort. Vad underbart det är som vi har skapat tillsammans, vad fantastiskt – vilken otrolig prestation det är. Och att det har varit ett år som har påverkats av negativitet och rasism och förtryck och bara allmän idioti – men under den här veckan så har vi visat något helt annat: Vi har visat ett fantastiskt Sverige och det är det jag kommer att ta med mig.”

I klassrummet har vi arbetat tillsammans med Musikhjälpen. Vi har arbetat med deras material och har skapat texter, filmer och bilder med temat ”Barn i krig har rätt till skola”. Vi skapade ett ”engagemang” i form av en skolsite. Idén var att besökare till siten skulle stödja oss i vårt arbete och därmed stödja Musikhjälpen. Vårt engagemang drog in 4100 kronor.

https://sites.google.com/a/skola.malmo.se/oxievaangsskolan-och-mh16/

Så klart är jag stolt över att många har stöttat vårt engagemang. Men det jag bär med mig från veckan är elevernas stora intresse för årets tema. De har visat engagemang för sin egen skola och har på olika sätt diskuterat och pratat om vad det innebär att gå i skolan. Det handlar inte bara om att ”få bra betyg för att få ett bra jobb”, utan även värden som framtidstro, längtan, trygghet och gemenskap.

Temat har varit elevnära och eleverna har utan problem kunnat vända på frågan: Vad skulle det innebära om jag plötsligt en dag inte hade någon skola att gå till? Eleverna har pratat skola med sina föräldrar och jämfört hur skolan fungerade förr och i andra länder.  Skolans betydelse har fått ett annat fokus än vanligt.

Och frågan jag har fått ställa mig:

Vad skulle jag göra om skolan en dag inte fanns? Hur skulle jag i kris och krig agera för att alla barn ska ha rätt att gå i skola?