Med elevens glasögon

I våras fick jag upp ögonen för att Forum för Levande historia skulle ha en fortbildningskurs i historiebruk och nationalism för lärare. Kursen skulle pågå mellan 25 september och 13 november och man borde räkna med att den skulle ta cirka tre timmar i anspråk varje vecka. Efter kursen skulle jag få ett intyg på att jag har deltagit.

Under årens lopp har jag deltagit i flera av Levande historias fortbildningsdagar. Eftersom jag i stort sett alltid varit nöjd med metod och innehåll, så blev jag så klart sugen på att anmäla mig:

  • Ämnet är hett: Historiebruk och nationalism. Kursen kommer att stärka mig som lärare och förändra min undervisning till att kunna arbeta bättre med kontroversiella frågor i klassrummet.
  • Kursen är kostnadsfri: Jag behöver inte fråga min arbetsgivare om lov, inga vikarier krävs.
  • Tre timmar borde rymmas inom min förtroendetid.
  • Kursen är webbaserad, praktiskt då inga resor krävs.

Och här är jag nu! Fullt aktiv med en intressant kurs som fördjupar och breddar min kompetens som lärare i historia. Men den ger mig inte bara större beredskap att undervisa i historia. Den sätter även på mig mina elevers glasögon.

Kursen påminner mig om hur det känns att ha en uppgift med deadline och när tiden inte räcker till. En del uppgifter kräver ett par timmar i lugn och ro, med tid för reflektion – inte en snutt här och en snutt där mellan alla andra uppgifter.

Kursen får mig att uppleva hur det är att lära genom rollspel, hur många olika tankar som föregår ett ställningstagande, och hur komplext samspelet mellan individ – grupp – och samhälle är.

Kursen får mig att uppleva hur det är att få feedback från andra kursdeltagare, eller att se andra kursdeltagare få feedback på sina arbeten men att det gapar tomt i det egna kommentarsfältet.

Kursen får mig att känna mig en smula osäker innan jag lämnar in mitt arbete. Har jag uppfattat instruktionen rätt? Har jag hållit mig till ramarna om innehåll och antalet tecken? Har jag verkligen kopplat rätt teorier till mitt exempel?

Kursen ger mig förståelse för elevers reaktioner när lärare tvingas till att göra ändringar i planeringar och kalendarier, ändringar som påverkar  elevernas möjligheter till att förbereda sig.

Jag är riktigt glad över att jag anmälde mig till kursen och att jag fortfarande håller takt med kursens tempo. Ibland med mina elevers glasögon, men oftast med mina egna.

 

Äntligen lite ordning och reda!

Medelhavet2017 är namnet på den googlesite jag gjort åt mig själv och mina elever. Äntligen är den på plats och introducerad bland eleverna. Siten finns som ett sätt att kommunicera med mina elever och är ett sätt för mig själv att få ordning på planeringar, lektionsplaneringar och material.

Jag har lärt mig att hantera enklare kommandon för att bygga en googlesite. Och det är de kunskaper jag har. Enklare kunskaper om enklare kommandon. Vad gäller färger och layout, så finns det mycket mer att önska. Men jag har hittat en struktur som är enkel och som fungerar för eleverna. Och jag håller mig till den för att eleverna ska känna igen sig.

 

På sitens första sida lägger jag material, länkar, planeringar, uppgifter och annat som har använts i undervisningen, eller som extra resurser som eleverna kan använda sig av.

Klicka på https://sites.google.com/a/skola.malmo.se/medelhavet2017/ för att ta en närmare titt.

Just nu finns det en LPP, en ”Vad ska du kunna?”-presentation och hänvisningar till länkar som kan vara användbara när eleverna förbereder sig inför bedömningen nästa vecka. Efter hand som arbetsområdet växer, så kommer även sitens innehåll växa fram.

Längst upp på sitens framsida ser ni klassbeteckningarna för alla mina klasser. Där kan eleverna klicka för att se lektionsplaneringarna, vad som planerats för lektionen. Och jag kan klicka för att hålla koll på vad jag gjort med respektive klass.

Om en elev är sjuk, så kan eleven arbeta hemifrån, eller se vad som missats. Det gör det lättare för eleverna att hänga med under kommande lektion. Intresserade föräldrar kan också följa skolarbetet lättare för att stötta sina barn. Mina kollegor kan få en uppfattning om vad som sker bakom min stängda klassrumsdörr.

Min googlesite är tillgänglig för alla på internet. Eleverna får länken via google classroom, efter det kan de favoritmarkera länken och ha den snabbt till hands i sin dator.

 

Om att starta upp i uppstartstider

”Lärarbristen är värre än någonsin.”

”Så vet du om ditt barn mobbas – varningssignalerna.”

”Skolstart – så undviker du löss och förkylningar”.

Inom skolans väggar råder samtidigt som rubrikerna en febril aktivitet.  De sista svåra bitarna i schemapusslet ska läggas, eleverna ska räknas in och skrivas in på rätt listor, nycklar ska kvitteras, underskrivna dokument av olika slag ska samlas in för att kontrolleras och bockas av.  Personalen i arbetslaget ska arbeta sig samman, fördela ansvar och komma överens om samarbeten.  Det är mycket administration och logistik och det är klart att det är en kittlande tanke om fler kommuner kunde pröva modellen om att införa lärarassistenter så som prövas på den skola där jag inledde min lärarkarriär i augusti 1994:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6759485

När vi öppnar upp dörrarna för eleverna, så är våra största ambitioner att det ska bli en positiv skolstart. Eleverna är peppade och kommer till oss med höga förväntningar inför att börja högstadiet. De formulerar själva att de har förväntningar om att få ta mer ansvar, att få lära sig mycket och att få bra lärare. Vi vill så klart fånga den här känslan som de bär på, spinna vidare och förvalta den väl.

I går sprang en av mina nya elever i kapp mig i trappan. Jag hade inte träffat henne på hela dagen och hon ropade mitt namn och jag stannade upp.

”Heléne, vet du! Jag tycker att det är så roligt att gå till den här nya skolan. Min mamma frågar mig på morgnarna om jag är sjuk. Hon förstår ingenting för innan har jag inte velat gå i väg till skolan.”

I arbetslaget råder en hög ambition om att få till ett bra och positivt första möte med våra elever som nu börjar årskurs sju. Jag ska möta och ta emot 170 elever varje vecka. 50 av dem känner jag sedan tidigare, men de andra eleverna är nya för mig. Jag lägger mycket energi på att lära mig namnen och att hinna se och möta varje elev på något sätt under lektionerna.

Det är viktigt att få med samtliga elever in i vagnen innan tåget lämnar perrongen och ökar farten. I år hade jag en uppstartsövning som jag gärna delar med mig av:

Vi ska i början av terminen genomföra ett arbetsområde som vi kallar för ”Medelhavet”.  För att värma upp eleverna och sätta in dem i matchen, så tänkte jag att de skulle skriva ner olika tankar de har kring Medelhavet. Uppgiften syftar till att eleverna ska träna på att utveckla sina tankar, att våga tänka fritt och att våga skriva.  När jag läser det de skriver kan jag få en första inblick av elevens värld.

Jag hittade en film på youtube som visar hur vågorna slår mot klipporna.

Jag uppmanade eleverna att under tio minuter skriva så mycket som möjligt som de skulle komma att tänka på när de såg på havet.

”Det spelar ingen roll hur ni stavar, bara ni skriver så att det blir någorlunda läsligt”. ”Om ni inte hittar de svenska orden, fyll i med ord på annat språk – det viktiga är att ni skriver ner era tankar. Jag kommer att förstå av sammanhanget”.

För de elever som hade svårt att komma igång fanns stödmeningar skrivna på tavlan:

  • När jag ser vågorna slå mot klipporna så tänker jag på…
  • Vattnet får mig att minnas när…
  • Jag undrar…

Samtliga sju klasser nappade på övningen. Eleverna funderade och skrev under tio minuter. Det var ett lugn i klassrummet.

Nu sitter jag här med 160 elevers reflektioner kring vågornas brus. Jag skriver några korta kommentarer till varje elev, kommentarer som knyter an till deras tankar. En bekräftelse på att jag ser dem och tar deras ord på allvar. Elevernas reflektioner är en riktig skatt och det ökar min nyfikenhet över att få  lära känna dem bättre!

”När jag tittar på vågorna så känner jag mig avslappnad. Att se vågorna öka fram och tillbaks får en nästan att hamna i trans. Ljudet är även avkopplande. Som naturens egen vaggvisa”.

”Vågorna är som när du övar på något, du lyckas inte först, försöker om och om igen. Till slut lyckas du jättebra. Då ska du visa det men då kan man inte det av någon anledning.”

”Det finns mycket att se ovanför havsytan, men det är/finns mer under ytan. De får mig att tänka på hur människor egentligen är. Alla vet att det finns vågor på ytan, men det är inte alla som vet vad som finns under. Man måste alltid försöka se mer av sig själv för att lära känna vad som finns under ytan. ”

 

 

 

 

 

Tankar kring skolans värdegrund och uppdrag

Ligger i startgroparna inför en ny termin.  Efter en lång ledighet med fysiskt arbete känner jag mig redo och peppad att möta skolans värld igen. För att värma upp och komma igång roar jag mig med att läsa igenom den första delen i grundskolans läroplan som handlar om ”Skolans värdegrund och uppdrag ”

Det är en vacker och viktig text om den svenska skolans uppdrag och jag känner mig mycket bekväm över att arbeta i en organisation med det uppdrag som beskrivs och med den värdegrund som uppdraget vilar på.

Jag slås även över utmaningarna att stå upp inför de krafter och rörelser som utmanar den värdegrund som vårt skolsystem vilar på. En läroplan är en färskvara som följer sin tids strömningar och värderingar, och som fastställs av politiska beslut.

När folkskolestadgan infördes 1842 var det huvudsakliga uppdraget att öka läskunnigheten hos befolkningen, så att de kunde läsa sin Bibel. Kyrkan och folkskolan var starkt knutna till varandra. Med urbanisering och industrialisering fick folkskolan uppdraget att överföra kunskaper som kunde möta det nya samhällets behov. Skolan fick även uppdrag att uppfostra proletariatets barn.

Först efter det andra världskriget infördes samhällskunskap som ämne och från samhällets sida fanns en ambition att utveckla demokratin och skolans uppdrag.  I dag utvecklas vårt samhälle i snabb takt och skolans uppdrag är omfattande och många aktörer önskar att skolan ska kunna förbereda eleverna och finna lösningar.

Det är intressant och enormt utmanande att vara SO-lärare idag. Jag tycker att det är fantastiskt roligt, men upplever att jag skulle behöva mer tid till input och reflektion för att leda ett lärande i tiden. Jag skulle önska mer tid till att diskutera utmaningar i klassrummet med andra SO-lärare.

Den här bloggen har blivit ett sätt för mig att avsätta tid för egen reflektion. Under hösten kommer jag att delta i Forum för Levande historias kompetensutveckling på nätet:Historiebruk och nationalism.  Den kommer säkerligen att fungera som input och injektion för utvecklande av mina ämneskunskaper, samt hur jag ska kunna bli bättre på att hantera kontroversiella och utmanande frågor och ämnen i min undervisning.

För övrigt gläds jag över att årets upplaga av Bok- och biblioteksmässan fokuserar på ”bildning” och demokratifrågor. Seminarieprogrammet ser ut att vara en guldgruva för personal i skolans värld och det är toppen att man lyfter upp dessa ämnen högt på agendan.

 

 

 

 

 

Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.

I mitt förra inlägg gjorde jag en lista med flera skäl till varför jag har valt att tillsammans med eleverna genomföra enOVerkligresa.  Nu när vi är hemma från resan har vi utvärderat vårt arbete och för mig är det viktigt att förstå om syfte och ambition nått önskat resultat.  Jag genomförde en enkät som besvarades av 42 elever av 47 möjliga.

”När elevarbeten har fler mottagare än läraren ökar elevernas vilja att prestera bättre och göra bättre lösningar.”

 71,4 % av eleverna svarade att bloggen med fler möjliga läsare än endast läraren gjorde att de arbetade mer noga med uppgifterna än vad de vanligtvis gör. Bloggen har motiverat de flesta eleverna att öka sin prestation.

”Verklighetstrogna uppgifter ökar ofta motivationen hos elever.”

Eleverna fick skriva i fritext vad de tyckte om de verklighetstrogna uppdragen.  De flesta eleverna upplevde uppdragen som positiva. Här får ni läsa några citat:

”Jag tyckte det var roligt att beskriva olika saker, när jag samla mycket information och prata om det som att jag var där kändes det som att jag var på riktigt där.”

”Det var kul för det kändes som att man hade varit där när man fick med alla detaljer.”

”Jag tyckte att uppdragen var kanon. Det var roligt att skriva om olika saker, men det bästa var att det var så nära till verkligheten.”

”De var roliga för att man kan leta information på ett roligt sätt och det var ett annorlunda och mer spännande sätt att lära sig något om t.ex. olika religioner och länder.”

”När vi läser varandras inlägg, så får vi tips till hur vi kan skriva, arbeta och ta oss an uppgifterna. Vi lär av varandra.”

De olika grupperna arbetade i ett gemensamt dokument, i google dokument. Det gjorde de både när de arbetade med gemensamma uppgifter och när de arbetade med individuella uppgifter.  54,8% upplevde att de lärde sig mer genom att arbeta på det sättet! Jag vet inte om det är en hög siffra, men tillräckligt för att ibland fortsätta använda den här metoden, det vill säga att använda eleverna som lärresurser.

I det delade dokumentet hjälpte eleverna varandra till att förbättra texterna, och jag gav också synliga kommentarer i kommentarsfältet. 57 procent av eleverna läste även andra elevers kommentarer och upplevde att det hjälpte dem till att skriva sina egna inlägg. Det är positivt! Det innebär att jag nådde fler elever på ett effektivt sätt när jag gav en elev feedback i syfte att föra lärandet framåt. 16,7% svarade att de endast läste de egna kommentarerna.

”Jag som lärare lär av eleverna. Det kan handla om den digitala tekniken, men även när de använder sig av aktuell statistik kring människors levnadsvillkor och diskuterar dessa med mig – då blir jag uppdaterad kring utvecklingstakten i världen och ibland även förvånad.”

Vi har pratat mycket statistik och siffror. Tänk att det kan vara så roligt med matte! Procent, bilder, diagram…

Jag har diskuterat ”graden av demokrati” med eleverna och vi har tagit reda på vad som krävs för att ett land ska kunna kallas för en utvecklad demokrati. Hur står det till med rättssäkerheten och yttrandefriheten och de andra grundprinciperna för att en demokrati ska kunna fungera?

Och hur är utbildningsnivån i landet?  Varför spelar det roll om flickor inte studerar mer än de grundläggande åren i skolan? Diskussionerna med eleverna är värdefulla för mig, jag får möjlighet att diskutera utvecklingsfrågor med den unga generationen som ska ta över. Vi löser problemen tillsammans och diskuterar vad olika statistiska värden kan innebära. Högt och lågt på abstraktionsstegen!

Jag har förvånats över hur eleverna har fångats av och fördjupat sig i källor som www.globalis.se, www.varldskoll.se och www.livetslotteri.raddabarnen.se  De innehåller begrepp som inte är helt enkla att förstå, men det har sällan inneburit något hinder för eleverna att komma vidare.  De använder sig av strategier för att komma förbi svårigheterna.

Under arbetet med bedömningsuppgiften fick eleverna lov att använda sig av de fem källor som jag propagerat för under resans gång. Jag stod längst bak i klassrummet och kunde se hur de växlade mellan källorna och hur de på olika sätt kunde hitta lösningar på samma frågeställningar.

Alla elever upplevde det som positivt att använda sig av källor under bedömningsuppgiften. Jag kunde ju under lektionens gång se stora skillnader mellan de elever som varit väldigt aktiva under arbetsområdet, och som tränat på att använda källorna – jämfört med de elever som mer förlitat sig på kamrater och inte tränat lika mycket.

”Jag tyckte att det var bra för att då blir provet inte bara att komma ihåg saker och information”

”Det var kul men också svårt eftersom man behövde skriva väldigt ”utvecklande”.”

”Det var bra för då lärde man sig att använda andra källor som var särskilt bra till uppgiften.”

Eleverna upplevde att de lärde sig mycket samtidigt som de visade sina kunskaper och förmågor. Och det är bra, det är så det ska vara. Prov och bedömningar ska innehålla utmaningar och ge eleverna möjlighet att sätta ord på sina tankar. Ett tillfälle till att lära känna sig själv.

Några elever menade att bedömningsuppgiften var både lätt och svår på samma gång.  Lätt för att man inte behövde kunna så mycket fakta, svår för att kunskapskraven handlar om förmåga att använda fakta genom att analysera och resonera.

Om ni vill se hur bedömningsuppgiften utformades så klickar ni på bedömninguppgift.

Summa summarum: Jag är nöjd med elevernas insatser och många elever har utvecklat flera olika förmågor och nått högre kunskapskrav än de visat prov på tidigare.

Om jag genomför ett liknande projekt i framtiden ska jag ta till mig elevernas önskemål om att göra fler uppdrag, samt att fundera mer över hur grupperna ska sammansättas och stöttas upp.

För att fortsätta arbeta på det här sättet skulle jag önska större möjlighet till att placera elever i grupprum, eller att ha skärmar i klassrummet för att skärma av. Det skulle bidra till en bättre arbetsmiljö och ett bättre inlärningsklimat för mig och eleverna.

Följ med oss på en overklig resa!

Vi avslutar nu våra uppdrag i Indien och det är nu dags för oss att åka vidare österut.  Åtta olika resegrupper har tillsammans besökt fyra olika städer i Indien där de har fått lösa olika uppdrag som de har publicerat på sina resebloggar.  Vad de har fått vara med om och uppleva redovisar de tydligt med sina inlägg på bloggen.

https://enoverkligresa.blogspot.se/

Eleverna är indelade i basgrupper där de löser vissa uppgifter tillsammans, men de får även individuella uppdrag som de arbetar med enskilt. De skriver allt material i ett gemensamt dokument, där de kan skriva tillsammans och ge varandra respons.

När det nu är take-off för att resa vidare till åtta olika länder i Sydostasien, så kommer arbetsgången följa samma mönster:

Lärarledda baslektioner kring:

  • buddhismen
  • mänskliga rättigheter
  • demokrati och diktatur
  • tips och trix av användandet av globalis.se, www.vardskoll.se, google earth mm.
  • vad man ska tänka på när man ska publicera inläggen på internet

Dessa baslektioner varvas med olika uppdrag som löses i basgrupperna eller individuellt.

Varför har jag tagit mig an arbetet med enOVerkligresa?

Det finns flera skäl, här är några:

  • Verklighetstrogna uppgifter ökar ofta motivationen hos elever.
  • När elevarbeten har fler mottagare än läraren ökar elevernas vilja att prestera bättre och göra bättre lösningar.
  • När vi läser varandras inlägg, så får vi tips till hur vi kan skriva, arbeta och ta oss an uppgifterna. Vi lär av varandra.
  • Kamratrespons ökar lärandet och det uppstår diskussioner kring språkbruk och hur man skriver läsarvänliga texter.
  • Jag som lärare lär av eleverna. Det kan handla om den digitala tekniken, men även när de använder sig av aktuell statistik kring människors levnadsvillkor och diskuterar dessa med mig – då blir jag uppdaterad kring utvecklingstakten i världen och ofta ärligt förvånad.
  • Eleverna tränar förmågor som har med media- och informationskunnighet att göra.

På bloggens startsida skriver jag och Maria inlägg som har med arbetet på bloggen att göra. På OM-sidan finns information och syftesbeskrivningar om projektet. Där publicerar jag även uppgifter som förhoppningsvis andra lärare kan bli inspirerade av och använda.

Följ nu gärna med oss på https://enoverkligresa.blogspot.se/

 

En gyllene regel och ett motto

Klockan var tre när det ringde på dörren den natten. Yrvaken och trött, efter att som student firat Valborg i dagarna tre, öppnade jag dörren.  Utanför stod Lars Björklund, präst vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, redo för att lämna bud om att min pappa hastigt hade dött några timmar tidigare. Min pappa var 47 år och dog ung och alldeles för tidigt. Men han hann göra avtryck. I dag är det 25 år sedan han dog och jag vill berätta för er hur han omsatte den gyllene regeln i praktiken.

Min pappa hette Svante och han hade länge varit föreståndare för ett vårdhem för utvecklingsstörda i Laholms kommun. När han började arbeta där i början på sjuttiotalet var det en stor institution där över hundra personer bodde. Det var en institution med stort I, där personerna delade rum och fick all mat lagad från ett centralkök, ungefär som på ett sjukhus. Tjugo år senare lades vårdhemmet ner, eftersom alla boende hade flyttats ut till gruppboenden, tillbaka till samhället. Det var ett resultat av en lång process som min pappa var med och ledde.

Min pappa arbetade för att de boende till exempel skulle få;

  • känna dofter av matlagning (avdelningsköken byggdes om),
  • få möjlighet att åka ut på fritidsaktiviteter (minibussar köptes och hyrdes in),
  • åka på semester (fjällvandra, åka båt till Köpenhamn, stugvistelser)
  • vara med och handla sina egna kläder
  • besöka musikarrangemang och restauranger
  • flytta ut från institution till mindre boenden

När människor ifrågasatte hans reformer och sade att han ju på sätt och vis arbetade bort sin egen arbetsplats, så var ett av hans argument följande:

”Öringelunds vårdhem ska bli så bra så att jag skulle kunna tänka mig att låta mina egna barn bo där, om det skulle behövas. Om jag hade haft ett utvecklingsstört barn skulle jag vilja att det barnet fick vara delaktig i samhället”.

Det är en av de kloka resonemang som jag bär vidare och som jag kan omsätta inte bara i min yrkesroll, utan även i andra sammanhang. Trots att min pappa är död sedan 25 år tillbaka, så tänker jag ofta på honom, hans drivkrafter och kloka tankegångar som han gärna diskuterade med oss.

 

Ett annat klokt återkommande resonemang för att stå stadigt som lärare, och som gör det lättare att fatta obekväma beslut, är de orden som Lars Björklund gav oss då vi tog vår lärarexamen vid Uppsala Universitet. Han var inbjuden som talare och gav oss rådet:

”Det viktigaste är inte att eleverna tycker om dig. Det viktigaste är att du tycker om dina elever”.

Ständigt aktuellt och tänkvärt, eller hur?

 

 

Att motverka rädsla för lastbilar och människor som söker skydd

En timme efter att jag lämnat elever och skola för att gå på påsklov kapade en man en lastbil och körde denna i full fart längs Drottninggatan i Stockholm.  Fyra personer dog och många människor skadades.

När jag möter mina elever i morgon kan jag räkna med att de under över en veckas tid har bombaderats av bilder och information ifrån olika slags medier och att de har pratat om det här med varandra och med sina föräldrar. Alla kommer att ha hanterat det här och bearbetat det här på olika sätt. Jag som hade tänkt att vi skulle påbörja arbetet med hinduismen, kommer att lägga min planering lite åt sidan för att arbeta med den aktuella situationen.

Syftet med att diskutera detta med eleverna är att skapa handlingsberedskap inför framtiden. Och fokus ska hållas på det. ”Frosseri” kring vittnens berättelser och situationsbilder kan jag räkna med att de redan har fått sin beskärda dos av.

  • Vad är terrorism och vilket syfte har terrorismen? Vilka följder på kort och lång sikt kan terrorism få?
  • Hur hanterar de traditionella medierna situationen?
  • Hur har våra myndigheter hanterat situationen?
  • Hur har vi själva hanterat det här via sociala medier och i diskussioner med andra?

Så här kommer min planering och arbetsgång se ut för mina elever i årskurs 6:

  1. Kortskrivning: (Ca 10 min)

Jag kommer att berätta mycket kort om hur jag tog emot nyheten om händelsen i Stockholm, vad jag tänkt, vilka känslor jag känt och hur jag har fått information om händelsen. Därefter kommer jag att låta eleverna enskilt skriva utifrån olika ledmeningar:

När jag fick veta att…

Jag blev förvånad över…

Jag skulle vilja veta mer om…

Jag reagerade mest över att…

2. Vad är ”terrorism”? (Genomgång ca 10 min)

(Begreppet terror, orsaker, syfte och följer på kort och lång sikt. Här i ett teoretiskt perspektiv och med historiska exempel)

3. Gruppdiskussion:

I grupper om fyra ska eleverna berätta om vad de upplevt utifrån de tidigare frågeställningarna. Eleverna uppmanas till att ”Alla ska komma till tals”. Eftersom eleverna har kortskrivit om frågorna, så är de alla uppvärmda och kan delta i diskussionen.  I slutet av diskussionen kommer eleverna att uppmanas att skriva ner några saker de skulle vilja veta mer om, som ska publiceras på en ”padlet”, den gemensamma digitala anslagstavlan.

4. Hur hanterade medierna situationen? Gemensam diskussion (ca 10 min)

Här kommer jag att göra en tankekarta tillsammans med eleverna på whiteboardtavlan med två pennor. En färg för ”traditionella medier” och en färg för ”sociala medier”.  Jag kommer även gå igenom begreppet ”media” som betyder ”mellan”.

Eftersom jag gör den här utifrån eleverna, så kommer det att växa fram en bild av vilka medier eleverna använder, vilken information de får och hur den tas emot.

5. Kortskrivning: (ca 10 min)

Det är dags för eleverna att individuellt reflektera över:

  • Hur vet jag att den bild jag får av verkligheten är stämmer?
  • Vad kan jag göra för att inte låta mig luras och påverkas?
  • Vad ska jag tänka på när jag delar information på sociala medier?

6. Jag berättar och ger korta exempel på hur polisen, säkerhetspolisen, regeringen och statschef arbetade i den aktuella situationen och hur deras arbete syftar till att skydda medborgarna. (ca 5 minuter)

7. Gruppdiskussion utifrån den senaste kortskrivningen, men utifrån ett ”beredskap inför framtiden”-tänk. (ca 10 min)

  • Om jag får en bild på en svårt skadad person via snapchat ska jag…
  • För att undvika att bli rädd för terrordåd så ska jag…
  • För att få så trovärdig information som möjligt väljer jag…
  • Det spelar roll vad jag säger, skriver och delar därför att…

8. ”Knyta ihop säcken”:

Här sammanfattar vi muntligt eller med hjälp av ”padlet”, den digitala anslagstavlan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stör ej – bedömning pågår!

Läraryrket är ett intellektuellt yrke. För att kunna utöva yrket krävs ämneskunskaper, förmåga att tolka skolans kod och att vara förtrogen kring styrdokumenten, samt att omsätta dessa i praktiken.

En av mina viktigaste uppgifter är att bedöma elevernas kunskaper och förmågor, samt att summera dessa till ett betyg.  Jag måste tänka på bedömningen redan när jag planerar ett arbetsområde, eftersom arbetsområdet syftar till att träna de kunskaper och förmågor som ska bedömas. Jag måste ha klart för mig vilka kunskapsaspekter som ska bedömas, för i SO är det orimligt att beta av alla aspekter i kunskapstabellen. Jag måste även se till att mina bedömningsuppgifter utformas så eleverna ges möjlighet till att visa de kunskaper och förmågor som avsetts.

Det är enkelt att hitta på ett arbetsområde och skriva en planering. Att snickra ihop en engagerande lektion går också ganska så raskt.  Men det är svårare att knyta samman säcken och bedöma.

När jag ska bedöma elevernas kunskaper och förmågor, som så småningom ska vägas samman till ett betyg – så är det ett ansvarfullt utövande som inte kan slarvas och hastas igenom. Jag förväntar mig att mina elever tar mina uppgifter på allvar och att de gör sitt bästa för att visa mig vad de kan. På samma sätt har eleverna förväntningar på mig att jag ska göra mitt bästa för att bedöma deras kunskaper på ett så professionellt, likvärdigt och ”rättssäkert” sätt som möjligt. Att sätta betyg är en myndighetsutövning.

Det tar längre tid att bedöma elevernas kunskaper i SO med Lgr 11 än med Lpo 94. Det är tydligare vilka kunskaper och förmågor som ska bedömas och det kräver mer av mig som lärare att se till att eleven får möjlighet att pröva och visa dessa förmågor.  När jag summerar bedömningen enligt olika kunskapskrav ska detta dokumenteras och redovisas i en kunskapstabell. Jag ser det som ett arbetsdokument fram till elevens slutbetyg, men det är även en tabell som ska visas och vara synlig för elever och föräldrar så att de kan följa med i kunskapsutvecklingen. Synliggörandet utmanar och ställer krav på mig som lärare. Om jag får frågor på min bedömning, så ska jag kunna motivera när och hur jag fått bevis för min bedömning.

Samtidigt är det så att utrymmet för det kvalificerade och intellektuella arbetet i praktiken har minskat.  Under den arbetstidsplatsförlagda tiden är det svårt att kunna få tillgång till den samlade tid och arbetsro som denna viktiga del av arbetet kräver.  Och arbetsro för att genomföra kvalificerade bedömningar är a och o.

Om jag som lärare under en längre tid arbetar med högt stresspåslag, så minskar min förmåga att prestera.  Om jag har svårt att få möjlighet till att genomföra bedömningar under min arbetsplatsförlagda arbetstid, så måste detta ske under kvällstid.  Att arbeta med bedömningar under förtroendetiden är fullt möjligt, men inte fullt ut.  Det finns även andra arbetsuppgifter som ska göras och även jag behöver varva ner och återhämta mig inför nästa arbetsdag.

Min önskan är att lärarnas bedömningsarbete synliggörs och att man i schemat ”blockar” tid för bedömning. Kanske även skapar ett tyst arbetsrum med en skylt:

”Stör ej, bedömning pågår!”

 

Mitt mobildagis håller fortsatt öppet!

Jag har ett mobildagis i mitt klassrum. Den är grön och av plast och i den brukar mobilerna få vila under lektionen. Ibland händer det att någon elev glömmer att hämta sin mobil efter lektionens slut, men då tar jag hand om den och lägger den för att låta den vila tryggt i min låsta låda. Det har till och med hänt att mitt mobildagis har övergått till ett mobilnattis.

I skolans trivselregler finns regeln som jag gillar skarpt:

”Mobiltelefonen följer inte med eleverna in på lektionstid.”

Det är en regel som har tillkommit efter elevers önskemål. Egentligen är tanken att eleverna ska ha mobiler inlåsta i sina skåp, men jag och ett par andra lärare tillämpar regeln så att man även kan få lägga mobilen i den gröna lådan när man går in i klassrummet. Detta för att inte spilla tid, då det händer att elever glömmer att lämna mobilen och måste göra sig ärenden till skåpen.

Jag möter upp eleverna i dörren när lektionen startar, och då finns lådan framme. Alltid. Mina elever vet att det är så jag vill ha det. De flesta lägger mobilen utan problem. Några elever brukar jag få ställa en undrande fråga till, eller en frågande blick innan mobilen plockas fram. Det börjar kännas som ett sätt att säga ”hej”.

Ambitionen är mobilfria lektioner på skolan, men det är upp till varje lärare att bestämma ifall mobilen får vara med på lektionen – då mobilen ibland kan fylla en funktion för undervisningen.

Vad tycker eleverna om den här regeln? Vill de verkligen att mobilen inte ska vara med i klassrummet – eller är det ett påhitt?  Jag gjorde en liten undersökning i en av mina sexor, där eleverna kunde svara anonymt på frågor i enkät:

65 % anser det vara mer bra än dåligt med mobilfria lektioner.

En elev bryter mot regeln och låter mobilen ligga gömd i fickan eller i datorväskan. De allra flesta låter mobilen ligga i skåpet eller  i den gröna lådan.

 

De allra flesta elever upplever att de lektionerna är mobilfria.

Vad är det bästa med att inte ha tillgång till mobilen under lektionstid? 43,5 % svarar ”att inte bli avbruten och störd” och 34% svarar ”att inte behöva vara orolig över att någon tar bilder eller filmar”

Det sista svaret är särskilt intressant för mig som lärare. Jag har ett uppdrag i att skapa en så trygg lärandemiljö som möjligt. Ingen elev ska behöva vara orolig för att bli filmad eller för att någon tar bilder under den obligatoriska undervisningen. Det är viktigt att få känna sig trygg, att våga uttrycka sig och få göra och lära av sina misstag.

Mitt mobildagis kommer att fortsätta hålla öppet.