Mina elever har fast placering i klassrummet. Det bidrar till ordning och lugn, samt motverkar utanförskap bland eleverna. Elever känner sig många gånger tryggare om de vet var de ska sätta sig när de går in till sin lektion. De har mycket nog att tänka på ändå.
En gång i månaden gör jag om placeringen. Det tar tio minuter, men är en viktig arbetsuppgift. Jag har under flera års tid använt mig av samma ”system” eller ”tänk” och har kommit fram till att det fungerar bra.
Jag föredrar en grundplacering där eleverna sitter i rader, vända framåt med ansiktet mot mig, tavlan och det som ska visas vid genomgångar. Eleverna kan då följa genomgångar och det som ska visas på ett bra sätt och det är lätt för mig att få ögonkontakt med eleverna.
Vid gruppdiskussioner delar jag snabbt in eleverna i grupper och placerar ut dem i klassrummet. Om jag har en särskild pedagogisk tanke förbereder jag gruppindelningen, men ofta gör jag gruppen slumpvis genom att lotta namnen inför klassen. Det sker med papperslappar, räkna ”ett, två, tre, fyr – ett, två, tre…” eller med hjälp av ”Random names”.
Vid enskilt arbete, eller arbete parvis, så sitter eleverna enligt placeringslistan. Ingen elev får på egen hand byta plats. Om det finns skäl, så tillåter jag ibland att eleverna tillfälligt flyttar runt. Utåt sett kan det verka onödigt strikt – men jag tycker att det är viktigt att motarbeta att elever upplever att de lämnas ensamma och hamnar utanför.
I korthet placerar jag eleverna efter följande grundtankar:
- Eleverna är resurser för varandra.
- Eleverna utvecklar olika förmågor genom att arbeta med olika elever.
- Eleverna lär känna varandra bättre om de får byta placeringar regelbundet.
- Om eleverna vet att placeringen gäller för en begränsad tid, så accepterar eleverna de tilldelade platserna. Fler åsikter kommer till tals och fler elever får möjlighet att ta ton – när grupperna inte är statiska.
- Om en elev har särskilt behov av en viss placering, så måste hänsyn tas till den när placeringslistan skrivs.
