Vi har haft två schemabrytande dagar på Oxievångsskolan där vi har arbetat extra kring normer och språkbruk. Jag valde att använda mig av fotboll som grund för diskussion kring normer, utanförskap och nationella symboler. Jag skapade en presentation med innehåll och arbetsgång, som även andra lärare i arbetslaget kunde använda sig av.
Jag mötte upp eleverna vid klassrumsdörren för att i vanlig ordning samla in mobilerna. Det som var ovanligt var att de gick in i rummet till tonerna av:
Jag berättade lite kort kring hur spelare och fotbollsfans världen över samlas för att följa sina landslag och att de under ett par veckor hejar på landslag med nationens flagga och färger som symboler – även om man till vardags följer och hejar på olika klubblag.
Därefter var det dags för oss att se den nya dokumentären: Zlatan – för Sverige i tiden
Efter dokumentären delades klassen in i diskussionsgrupper för att i grupperna diskutera frågeställningarna i presentationen. Efter några minuters diskussion fick några elever svara på frågeställningarna med hjälp av ”No hands – up”, det vill säga den person vars namn stod på glasspinnen fick möjlighet att redogöra för sin eller sin grupps tankar.
Dokumentären är mycket lämplig som underlag till att diskutera normer och utanförskap. Zlatan berättar på ett sätt som griper tag i oss, det är lätt för oss att känna igen och förstå de situationer och händelser han berättar om. Vi har elever som delar upplevelser av utanförskap och vi har elever som ser och förstår vad det handlar om.
Den frågeställning som handlade om vad vi kan göra för att barn och ungdomar inte ska hamna utanför sin idrott på grund av olika resurser var intressant att lyfta. Många elever förde fram synpunkter kring att de vuxna runt ett lag ska arbeta som ett lag, för laget. Många föräldrar är där för att se och stötta sitt barn, men eleverna menade att de skulle vara där för alla barn. Till exempel kan de tänka på att packa med extra matsäck och se till att det finns begagnade kläder och utrustning att få eller låna.
.
Dokumentären tar tag i den heta potatisen kring frågan om vad det innebär att vara svensk. Jag förtydligade för eleverna olika exempel på polariseringen av frågan som synliggjordes i dokumentären. Därefter fick eleverna diskutera frågan, först gruppvis och sedan gemensamt i klassen. Här var det en fördel när vi kunde vara två lärare som kunde gå runt för att lyssna på grupperna. Det gav större möjlighet för att allas åsikter skulle få komma till tals och att eleverna skulle kunde få lov att tala till punkt.
”Om man känner sig svensk, så är man svensk” och ”Om man är född i Sverige är man svensk”
var de mest vanliga påståendena kring frågeställningen. När diskussionen lyftes upp på klassnivå och det gavs möjlighet till problematisering, kom många till insikt om att frågan är komplex och jag finner starka skäl till att arbeta vidare med den här sortens frågor i höst.
Efter djup och allvar följde lite mer lek kring ”Swedish smörgåsbord”. Hur många olika ”typiskt svenskt” hinner ni i grupperna notera?
Därefter berättade jag kort kring U21-laget som vann EM för tre år sedan. Det var inte bara det att de tog sig till final och vann, utan de visade även på att lyfta frågor kring mångfald genom ”Nya Sverige”.
Jag tipsade även eleverna om radioprogrammet Vems landslag? , där man sätter fingret på att landslaget saknar den mångfald som U21-laget hade och där de diskuterar olika orsaker kring vad detta kan bero på.
Lektionspasset kring fotbollsfeber, nationalism och symboler avlutades med att vi såg och lyssnade på Samir och Viktors låt ”Put your hands up för Sverige” där de använder sig av nationella symboler och färger, men där den enkla texten är inkluderande.
”Alla får vara med, alla måste få vara med.”
