När det nya decenniet kickades igång hade jag i min undervisning precis berört ”Det glada tjugotalet” och elever uppmärksammade mig på hur man i medier på olika sätt använde sig av historia genom att spekulera kring frågan: Vad väntar oss de närmsta tio åren?
Ett exempel jag själv tog del av var Andreas Ekströms krönika den 29 december 2019 i Sydsvenskan: Internet blev demokratiskt och småskaligt till slut I krönikan blickar han den 29 december 2029 tillbaka på decenniet som gått och han skriver bland annat om ett förändrat användande av internet:
”Vi har sist men inte minst fått en mognande digital kultur, där de eviga lyckoprojektionerna på den numera så dammiga fotoappen Instagram har fått en annan ton: Numera ger internet ett generösare utrymme för att spegla vad det verkligen vill säga att vara människa.”
I januari såg jag framför mig en ovanligt intressant och händelserik termin, både privat och i mitt yrkesliv.
Min femtioårsdag närmade sig och detta skulle firas med en resa till Jerusalem med familjen, litet kalas för de närmsta, överraskningar av vänner och smörgåstårta på arbetet.
I mitt arbete skulle marsipanen på tårtan formas och rosen placeras i form av ett firande av niornas avslutningsfest och avslutningsceremoni. De nationella proven skulle ge mig återkoppling kring min undervisning eftersom jag följt eleverna under tre till fyra års tid. Jag skulle dessutom få vara med om en kvalificerad utbildning tillsammans med lärare och elever från olika skolor i Malmö stad.
Det blev en resa med familjen till Jerusalem
Jag firades med smörgåstårta på mitt arbete.
Jag fyllde femtio den 8 mars och en vecka senare kom krisen. Viruset, den osynliga fienden som inga militärer kan besegra, närmade sig med stormsteg – både på riktigt och med mediala rubriker. Dag för dag kom ny information, nya restriktioner och riktlinjer. På:
- samhällsnivå (Regering och Folkhälsomyndigheten)
- organisationsnivå (Grundskoleförvaltning, skolledning och skolan)
- individnivå (min familj, min släkt och mina vänner).
I undervisningen arbetar jag för att få mina elever att se ovanstående strukturer för att kunna orientera sig och bli aktiva samhällsmedborgare. Sedan mitten av mars har min egen kompetens och förmåga kring att orientera mig i en föränderlig omvärld utmanats och prövats. De första veckorna var jag oerhört trött när jag kom hem från arbetet. Att ta in information, hantera egen och andras oro, vara stabil inför eleverna, avbrutna rutiner och en ökad arbetsrelaterad stress tog på krafterna.
Vi har förberett oss för att kunna fjärrundervisa och uppmanats att ”packa väskorna”, om ifall att. Men vi går fortfarande, och det har blivit vår vardag, till skolan för att möta elever och undervisa på plats. Dock med ett upplägg så att elever som är hemma digitalt kan följa undervisningen och arbeta hemifrån.
I samhället i stort råder social distansering, liksom i vår skolmatsal. Men i mitt klassrum pågår just nu undervisningen som vanligt. Den senaste veckan har det varit hög närvaro i mina klasser. Det kan bero på att eleverna gärna vill vara i skolan – men även på en ökad handhygien och ”att stanna hemma när du är sjuk” har resulterat i att vi för närvarande håller oss friska.
Elever besöker utställningen om Ravensbruck som vi lånat av Katedralskolan i Lund.
Bedömningsuppgift i historia
Jag tycker att det är bra att skolan är igång, även om det innebär en extra påfrestning för oss alla. Men detta är, som jag säger till eleverna, vårt bidrag till att arbeta oss ur krisen:
”Alla måste bidra. Vi följer myndigheternas råd och riktlinjer. Det innebär att jag går till skolan för att undervisa er, ni går till skolan för lärande och att förbereda er inför gymnasiet i höst”.
Om ett par månader är det dags att placera marsipanrosen. Det är svårt att veta hur stark nyans av rosa den kommer att ha, hur stor den ska bli och var den kommer att placeras. Några av mina kollegor har börjat fundera ut kreativa lösningar kring vår skolavslutning, medan jag själv bygger tårta genom att ta en vecka i taget. Det är inte likt mig, men det är så jag just nu hanterar den situation som jag i början av året inte såg komma.
