Om att befinna sig på resa för fred och ett inkluderande samhälle. #16

Just nu befinner jag mig i Krakow i Polen på en utbildningsresa tillsammans med elever och personal från sju olika skolor ifrån Malmö. Det är Svenska Kommittén Mot Antisemitism, SKMA, som anordnar resan.

”Regeringen har beviljat Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) ett bidrag för att i samverkan med kommuner runt om i Sverige genomföra en utbildning för högstadieelever om Nazitysklads förbrytelser mot judar, romer och andra grupper. I utbildningen behandlas också högerextrema rörelsers framgångar i Europa idag och den rasistiska propaganda dessa rörelser sprider. Utbildningen tar också upp exempel på andra folkmord och storskaliga övergrepp liksom de antidemokratiska ideologier som lett fram till dessa. ” (Ur SKMA:s information till vårdnadshavare…)

Vi är i Krakow under en veckas tid, men resan står inte själv som en isolerad händelse. Resan har föregåtts av två dagars seminarium om antisemitism och Förintelsen.

På plats i Krakow får vi fördjupade kunskaper genom att besöka platser där Förintelsen gjort historiska avtryck och där vi får ta del av personliga berättelser från Förintelsen.

Efter resan kommer vi att träffas igen under två dagar för att sammanställa våra intryck, kunskaper och erfarenheter. Men vi kommer även att få fortbildning som syftar till att vi ska vara stärkta i att kunna sprida våra kunskaper vidare, samt bemöta antisemitism, rasism och antidemokratiska krafter i den miljö som vi befinner oss i.

SKMA har stor erfarenhet av att organisera studieresor till Krakow med ungdomar, resan är väl organiserad och det är en stor förmån att få ta del av guidade turer som gör historiska platser och människors berättelser levande. Våra elever kommer att ha i uppgift att berätta mer om detta framöver, så jag lämnar detta åt sidan en stund.

Ett tydligt syfte med resans upplägg är integrationstanken kring att elever och personal från olika skolor i Malmö ska mötas och samarbeta.

Eleverna är uppdelade i arbetsgrupper, där de arbetar med elever från andra skolor. Eleverna delar även hotellrum med en varsin elev som de aldrig tidigare har träffat.

Vi lärare får möjlighet att knyta kontakter och utbyta erfarenheter som vi så länge har efterfrågat. Ett ”samhällslyft”, och om vi förvaltar det väl – en start till att lokalt börja nätverka och hjälpas åt att förbättra vår undervisning och att arbeta för fred och ett inkluderande samhälle – det som utgör det sextonde globala målet.

Inför resan fick jag frågor kring mina förväntningar och jag svarade då bland annat att jag vill öka min kompetens kring antisemitismen och rasismen i vår tid, hur det ser ut för våra ungdomar idag.

En av eleverna har berättat för mig om vad det har betytt för henne att få gå på en skola som ligger utanför Rosengård, stadsdelen där hon bor och har vuxit upp. Rosengård ligger mitt i Malmö, men för många barn och ungdomar som bor där, kan det ändå innebära att de aldrig vistas utanför stadsdelen. Att bo i Rosengård innebär trygghet och samhörighet för många människor, men min elev berättade att hon under sin uppväxt i stort sett endast hade lämnat stadsdelen när hon skulle spela match med fotbollslaget.

Det var därför inte konstigt att hon närmast fick en chock när hon började årskurs 7 på skolan där jag arbetar. Men det vände snart till något positivt, hennes språkutveckling tog fart, hon fick lära känna nya klasskamrater och se nya miljöer än den asfalt som omger Rosengård. Min elev menar att den politik som ligger bakom att hon har fått gå på en skola utanför Rosengård har haft en avgörande betydelse för hennes utveckling och sina drivkrafter.

Att spela fotboll och att få vara del av ett fotbollslag har också betytt mycket positivt för min elev, men hon har även på planen fått uppleva rasism och kränkande kommentarer – och det förvånar mig när hon vittnar om att även fotbollsdomare uttrycker sig och agerar rasistiskt.

Min elev har ett stort samhällsengagemang och hon skulle i framtiden vilja arbeta med politik, men hon har ännu inte funnit det parti som passar henne fullt ut. I augusti ska hon gå samhällsprogrammet och jag är övertygad om att hon i sitt liv kommer att fortsätta att arbeta för fred och inkluderande samhällen.

Att få förmånen att få delta i SKMA:s utbildning tillsammans med eleverna är för mig en resa med flera dimensioner, en resa som just tagit sin början.

(För alla er som undrar: Ja, min elev har läst igenom detta inlägg och gett mig tillåtelse till att publicera.)

 

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *