Hipp, hurra! Det är min farmors födelsedag!

Just idag skulle min farmor Mary ha fyllt 100 år. Den senaste tiden har jag tänkt lite extra på henne. Det har dels att göra med att “födelsedagen” närmat sig, men även kring mina reflektioner om hur människors berättelser blir till en del av vårt historiemedvetande.

Min farmor dog 1988 och då var jag 18 år. Det var första gången jag mötte död och sorg på nära håll, och jag var helt förkrossad. Några dagar efter hennes plötsliga bortgång vad det uppsatsskrivning i skolan. Då fick jag möjlighet att skriva av min sorg, jag hade nämligen turen att få ett uppsatsämne med rubriken: “Den personen förändrade mitt liv”. Aldrig har det varit så lätt att skriva som då, jag minns att orden kom i ett enda flöde med hjälp av blyertspennan i min hand. Nu ligger uppsatsen långt ner i en kartong, en kartong som jag i detta nu inte kan finna.

Som tur är har jag varit klok nog att skriva ner minnen och tankar om min pappa som dog när han var 47 år. Året var 1992 och jag sammanställde bilder och annat material i ett fotoalbum. I detta album har jag även skrivit om min farmor och jag kommer nu att dela med mig av glimtar ur min text:

“Mary Elisabeth föddes den 11/1 1920 i Göteborg. Det var Amelie och Gustaf Ekdahls första dotter. Systern Ebba föddes fyra år senare. Amelie var född på Lillö (Askö) i södra Danmark och hon växte även upp där. Så som en prins i en saga dök Gustaf en dag upp på ön. Han var där för att besöka en kamrat som höll på att bygga bron mellan Lillö och Askö. Ljuv musik mellan Amelie och Gustaf uppstod. De gifte sig och Amelie flyttade med Gustaf till Sverige.

 

När Mary var sju år gammal dog pappa Gustaf hastigt. Ett av hennes minnen av honom var hur han en gång bar henne ner för en trappa. Hon gick till hans grav ofta, ofta efter skoldagens slut.

 

Mary var duktig på att måla, teckna och handarbeta – en kreativ flicka som hade drömmar om att bli konstnärinna. Mary tillbringade mycken tid i Danmark som barn och kom därför att behärska det danska språket ypperligt”

  Bild: Genom ett fönster i Askö kyrka, mars 2016.

“Mary träffade Björn Ekman. Han föddes den 12/7 1913 i Härnösand. Hans far och farfar var sjöfarare, och som liten skolpojke flyttade han med sin familj till Göteborg, den stora sjöfartsstaden. Han blev till en början mobbad på grund av att han talade norrländska. Familjen bestod av föräldrarna Theodor och Stina, samt syskonskaran Björn, Arne, Hervor, Gull och Barbro. Gull och Barbro dog i sviterna av TBC.

 

En historia som farfar har berättat om är hur han och brodern Arne en gång busade med pigan. Det gick enligt berättelsen till så att de satte en morot på en pinne, med vilken de sedan “killade” henne när hon satt på torrdasset. Om farfar sägs det också att han i gyllene skrift skrev Mary Elisabeth i snön en gång, till farmors ära (men hon blev inte glad).

 

Farfar Björn blev sjökapten i sin ungdom. Detta kom att innebära ett arbetsliv på de sju haven. Det hände att han var iväg i ett år. Mary var ensam i Kållered med sina barn. När Björn kom hem från resorna hade han med sig leksaker och föremål man aldrig hade sett i lilla Kållered. Bland annat bananer som barnen Uffen och Svante hängde upp i ett träd, där de sedan klättrade och lekte Tarzan…”

 

I dag är jag glad att jag har skrivit ner och samlat på lite “minnesanteckningar”, en del torra fakta – men även några anekdoter som har kryddats under berättelsernas gång. Dessa anteckningar får mig att minnas personligheterna hos de människor som stått mig nära. Ibland kan föremål väcka minnen till liv. Så som den här tapeten som fortfarande finns kvar, och som valdes av min farmor:

Under senare tid har jag tänkt mycket på hur jag har utvecklat mitt intresse för historia, samt hur jag fortsätter att utveckla mitt historiska sammanhang och personliga historiemedvetande. Varje dag blickar jag ut över Öresund och ser Köpenhamn på andra sidan sundet. Ofta tänker jag på situationen under det andra världskriget då Köpenhamn var ockuperat av Nazityskland, medan Malmö stod på vakt med hjälp av Per Albin linjen.

Med tiden som jag själv blir äldre sätter jag tidigare berättelser i nya perspektiv. I början av det andra världskriget var min farmor 20 år. När freden kom var hon småbarnsmor. Hur fick hon livet att gå ihop? Hur var det att föda barn under krigsåren? Vilka känslor och tankar hade hon när hon telegraferade till maken, som var till sjöss, om barnets nedkomst?

Under de 100 år som har gått sedan min farmor såg dagens ljus, så har det skett en enorm utveckling i Sverige. På 1920-talet blev kvinnor myndiga och fick lov att rösta. Man öppnade även upp för att fler flickor skulle kunna få läsa på läroverk. Det var viktiga reformer som kom att ligga till grund för Sveriges fortsatta ekonomiska, politiska och sociala utveckling. I dag har Sverige en hög grad av jämställdhet, men vägen hit har tagit tid och takten och förloppet har påverkats av samhällssituationen i stort.

På 30-talet sjönk födelsetalen i Sverige och det blev “Kris i befolkningsfrågan”. Det satte igång en diskussion kring hur man på olika sätt skulle kunna underlätta för familjer, och reformer kunder sjösättas efter kriget. Ett exempel på detta är de allmänna barnbidragen som infördes 1947 – vilka Marys och hennes äldsta pojkar, då 5 och 3 år gamla, kunde ta del av.

Efter krigsåren var maken och sjökaptenen Björn ständigt till sjöss och lämnade Mary och de tre sönerna Uffen, Svante och Manne hemma. Min farmor blev en del av femtiotalets hemmafruideal, men jag har svårt att tro att hon ägnade hela dagarna till att damma och ställa hemmet i ordning. Eftersom maken ständigt var borta, så skulle jag tro att hon levde sitt liv för tiden ovanligt självständigt, i praktiken var hon under många månader en ensamstående mor med ansvar att uppfostra tungt vilande på egna axlar – men samtidigt fri att aktivt utveckla och vårda sina egna intressen.

I dag 2020 är Sverige ett av världens mest jämställda länder och mina barn går in i sitt vuxenliv med helt andra förutsättningar än vad Mary gjorde. De har alla fått en grundutbildning och tagit studentexamen. Det finns inga sociala, politiska eller ekonomiska hinder till vidareutbildning. Normkritiskt tänkande öppnar för individuella möjligheter. Definitionen av begreppet familj är förändrad.

Vi benämner Marys tio första år för ”Det glada 20-talet” och man drar paralleller och spekulerar kring om historien ska återupprepa sig när vi nu kliver in i 2020-talet. Vi står i fötterna i en tid som gungar och och det råder osäkerhet inför framtiden.

Tänk tanken att vi idag hade samlats kring Mary för att fira hennes dag. Vad hade vi pratat om? Tider som varit eller livet som vi lever nu? Hade vi som förr diskuterat aktuella händelser, politik och etiska frågeställningar? Hade vi talat om livets medgångar och hur man tar sig ur livets motgångar?

Jag hoppas att vi hade haft en diskussion kring våra olika tids ideal och livsvillkor. Hemmafruidealen möter livspusselidealen. Vad hade hon velat ha av min livssituation, och vad hade hon kunnat vara förutan?

Min farmor skulle alltså idag ha fyllt 100 år om hade levat. Om hon hade levat hade vi med stor sannolikhet tagit bilder med farmor Mary i mitten av ett hav av blommor och  barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Bilden skulle postats på Facebook och Instagram med en text inspirerad från den berömda Skagenmålningen: Hipp, hurra! Om hon hade levat.

Men min farmor är på ett annat sätt förevigad och tillgänglig som offentlig konst i en järnvägstunnel i Kållered. Hon var en stark personlighet och mötte många människor som aktiv i kyrkan, hembygdsföreningen, bibliotekarie och som sagotant.

Det är inte alla som har en graffitifarmor som skulle ha fyllt 100 år idag. Men det har jag.

Bild: Graffitimålning av Pärra Andreasson i Kållereds järnvägstunnel.    

 

 

Please follow and like us:

En reaktion på “Hipp, hurra! Det är min farmors födelsedag!

  1. Så fantastiskt bra skrivet! Önskar att du skickar det till någon tidning. Ialla fall till Uffen och Manne.
    Jag är så imponerad av ditt skrivande! Författare nästa…….
    Tack och kram för att jag fick läsa detta!

Lämna ett svar till Lisbeth Ekman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *